De flesta som var unga på 1950- och 60-talet har nog någon gång spelat, eller åtminstone lyssnat, på den skivspelande automaten jukebox. De största märkena var Seeburg, Wurlitzer och Rock-Ola som fanns på de flesta svenska caféer under jukeboxens blomstringstid.
Yngre personer har knappast sett någon jukebox i verkligheten, då den mer eller mindre försvann i början av 1970-talet. Idag har tillverkningen i stort sett upphört även om företaget Rock-Ola fortfarande tillverkar ett mindre antal digitala jukeboxar gjorda för CD-skivor samt även en nostalgiserie.
Massproduktionen av jukeboxar började i USA på 1930-talet, då folk trots depression och dåliga tider ville roa sig. För det mesta hade man en nickel-slant i fickan som användes i jukeboxen för att man under en kort stund skulle kunna glömma vardagen och glädja sig åt härlig musik.
Rymde cirka 50 skivor
Redan i samband med Edisons lansering av fonografen, föregångaren till skivspelaren, tillverkades en myntstyrd Edison cylinder-fonograf år 1889. Jukeboxen hade ett myntinkast och man betalade för att få höra på en låt. Man valde skiva med hjälp av knappar på en panel.
Från början spelades 78-varvsskivor på jukeboxen, men i början av 1950-talet kom spelare för de nya 45-varvsskivorna. De musikspelande apparaterna hade inledningsvis inget övergripande namn, men från och med 1939 kom begreppet ”jukebox” att användas. Det var från början ett slanguttryck som härstammade från begreppet ”juke joint”, som var en beteckning på ett samlingsställe där svarta amerikaner spelade musik, dansade och drack alkohol. Ordet ”juke” eller ”joog” betyder oordning, oväsen och ”joint” står för krog, ”sylta”.
En jukebox med 45-varvssinglar rymde omkring 50 skivor, 100 låtar, som byttes ut allt eftersom nya hitplattor kom. Men för det mesta behölls det några äldre populära skivor i jukeboxen eftersom de genererade bra med pengar för ägaren.
På det café som jag oftast gick till i min ungdom för att köpa mig en coca-cola i glasflaska med sugrör fanns det en jukebox, och där spelades ofta Living Doll med Cliff Richard åtskilliga år efter att låten blev en hit 1959, detta eftersom en stor beundrare av Cliff Richard alltid spelade den låten flera gånger varje gång han kom till fiket.
Sjöberg blev Seeburg
Svensken Justus Sjöberg kom till Chicago som 16-åring 1887 och började jobba i en pianofab-rik. 1902 startade han sitt eget företag, Justice P. Seeburg Piano Company, och började tillverka och sälja pianon. Den tekniskt duktige Seeburg började snart med självspelande pianon och pianon som kunde låta som en orkester. Hans teknikintresse gjorde honom intresserad av de myntstyrda skivspelarna, och 1927 beslöt han sig för att börja tillverka och sälja musikmaskiner som spelade skivor.
År 1928 kom hans första Audiophone som sålde skapligt, men tiden var ännu inte mogen för jukeboxen. I fortsättningen tillverkade han flera modeller med varierad framgång; marknaden hade hårdnat i och med konkurrenterna Wurlitzer och Rock-Ola.
Men 1949 kom Seeburg att få ett övertag i konkurrensen genom att företaget, som nu leddes av sonen Noel, kom med en mekanism ”select-o-matic” på sina jukeboxar, vilket gjorde att man kunde spela båda sidorna på samma skiva.
Hans nya 100-melodiers jukebox Seeburg 100A höll på att bli de andra företagens död, då det dröjde innan de kom med samma teknik; de tappade då marknadsandelar. Året därpå, 1950, kom modellen Seeburg M100B som kunde spela de nya 45-varvssinglarna.
Rock-Ola
Under större delen av jukeboxens era var märket Seeburg marknaden främsta, speciellt från 1955, då företaget kom med en 200-skivors jukebox.
Till stor del tävlade de olika företagen om kunderna genom att erbjuda jukeboxar med häftiga glänsande utseenden i silver och metall med ljusramper och blinkande ljussken. Marknaden för alla tillverkarna av jukeboxar försvann successivt under 1960-talet och företaget Seeburg lades ner 1979. Justice Seeburg själv dog 1958, 87 år gammal.
Samma år som Justice Seeburg startade tillverkningen av jukeboxar, alltså 1927, började även David Cullen Rockola tillverka sin modell av jukebox med namnet Rock-Ola. Hans företag tillverkade även olika flipperspel, andra spelmaskiner och biljardbord.
David Cullen Rockola sysslade med det mesta. Han blev inblandad i den olagliga gangsterverksamheten i USA under 1930-talet och tillverkade vapen åt amerikanska armén under kriget. Hans jukeboxar blev speciellt populära under rock & roll-tiden på grund av namnet Rock-Ola, som dock inte hade något med rockmusiken att göra.
Wurlitzer äldsta märket
Företaget lades ner 1992 men namnet såldes till företaget Antique Apparatus Company som idag tillverkar nostalgiska Rock-Ola-jukeboxar med avancerad modern elektronik och med hårddisk som kan rymma ett stort antal låtar, motsvarande upp till 15 000 CD-skivor.
Det är jukeboxar med klassiska amerikanska namn som Harley-Davidson och Jack Daniels som tillverkas för i första hand en privat marknad, detta då det under senare år blivit status att ha en maffig jukebox stående i vardagsrummet, åtminstone i USA.
Även äldre klassiska jukeboxar är populära och ökar ständigt i pris. Wurlitzer är det äldsta av de tre stora jukebox-företagen och fick precis som Seeburg och Rock-Ola namn efter ägaren, den tyske invandraren Rudolph Wurlitzer, som startade företaget redan 1853.
Från början tillverkade företaget pianon och andra musikinstrument. Mest känt blev Wurlitzer för sina elektriska instrument, främst elorglar och elpianon. Omkring 1933 började Rudolph Wurlitzer även tillverka jukeboxar och märket blev dominerande på jukebox-fronten till 1950-talet, då Seeburg och Rock-Ola kom att utveckla tekniskt modernare maskiner.
Intresset ökar igen
Namnet Wurlitzer blev namnet på jukeboxen i många länder. Företagets design av apparaterna ansågs häftigare än de andra märkenas, och därför är det ofta en Wurlitzer-jukebox med i filmer från och om 1950-talet, som den klassiska jukebox-modellen 1015 från 1946. Företaget var dock mest inriktat på tillverkning och försäljning av sina elektroniska musikinstrument och jukeboxarna var för dem enbart ett komplement. Jukebox-delen av märket Wurlitzer såldes till ett tyskt företag 1973 och existerade till 2013.
På senare tid har intresset för jukeboxar ökat något. Det har blivit populärt bland ungdomar att inreda sina hem med jukeboxar och det säljs både antika amerikanska jukeboxar och små billiga retromodeller tillverkade i Asien.
Numera kan man även hyra hem en jukebox, exempelvis till festen, för att spela musik.
Sven-Åke Henriksson
