UTDRAG UR ARTIKEL SKRIVEN AV LARS OLEFELDT.

Räddningskåren var ett gigantiskt och mycket lyckat privat initiativ. Upphovsman var Raymond Sjöqvist, vd för Centralgaraget i Stockholm. Nu kunde alla svenskar för en mycket ringa kostnad försäkra sig mot i princip allt. Och det unika var att det fungerade.

En dag i slutet av 1930-talet råkade Raymond Sjöqvist ut för ett olycksfall på Tyresö. Han höll på att rensa fisk och trampade på en skarp kniv. Raymond ringde efter ambulans, men alla ambulanser i Stockholm var som så ofta upptagna och först efter en lång stund kunde en bil komma. Det var denna händelse som fick Raymond Sjöqvist att på allvar fundera på att starta en räddningskår. Det fanns uppenbart ett behov. Krigsutbrottet gjorde dock att Raymonds idé fick läggas på is.

När andra världskriget tog slut kunde AB Stockholms Centralgarage, väl förberedda, starta sin verksamhet, först under namnet Ce-Ge Räddningskår. Till en början förbjöds dock Raymond Sjöqvist av myndigheterna att driva denna verksamhet. Han beslöt därför att börja köra sjuka och skadade helt gratis. Så småningom godkände myndigheterna verksamheten och 1947 bildades ett dotterbolag till Centralgaraget, som fick namnet Räddningskåren AB. Det första uppdraget för den nya räddningskåren blev en sjuktransport från motortävlingar på Vallentunasjön. Därefter blev det många uppdrag för såväl ambulanser som bärgare. 

Såväl Räddningskårens ledning som övrig personal bestod inledningsvis av unga män, som vuxit upp med motorismen och de hade därigenom kunnat skaffa sig goda erfarenheter. Men det krävdes inte bara entusiasm för bilar. Sjukvårdsutbildning blev obligatorisk för all servicepersonal och speciella kunskaper krävdes naturligtvis av dem som hade ambulanstjänst. 

Familjeabonnemang

Många av Räddningskårens mannar blev med tiden tränade barnmorskor. Det hände ibland att man inte hann fram till BB i tid. Räddningskåren i Stockholm skulle köra en blivande mamma i Enskede till Södersjukhusets BB. Men man hann inte längre än till Skanstullsbron. Mitt på bron föddes en präktig liten pojke. Det var andra gången som samme man från Räddningskåren var med om att hjälpa till med en nyfödd just på denna bro. Han fick sedan bland kamraterna tillnamnet ”Barnmorskan”. Någon påstod att det myckna barnafödandet berodde på att det mitt på bron fanns ett litet gupp.

En fundamental del i Räddningskårens verksamhet blev abonnemangssystemet. Raymond Sjöqvist väntade ända till maj månad 1951 innan man på allvar började sälja abonnemang. Ett familjeabonnemang kostade 19 kronor per år i ett bundet femårsavtal, med ett tillägg på 15 kronor om bilen skulle inkluderas. Genom att betala en årlig avgift erbjöds abonnenterna till att börja med aktiv hjälp med sjuktransporter till obegränsat antal per år och vid varje tidpunkt på dygnet, men även räddning av lösöre vid eldsvåda, hjälp vid storm-, vatten-, glasskador och översvämning samt öppnande av lås i ordinarie bostad vid trasig eller borttappad nyckel. 

Räddningskårens familjeabonnemang gällde var som helst och när som helst, för hela familjen inklusive tjänstefolk. Dessutom ingick en stor…