Du behöver vara inloggad för att kunna se denna artikel.
Logga in, eller skapa ett 100% kostnadsfritt webbkonto på Kvällsstunden så får du tillgång till denna och alla andra utvalda artiklar samt exklusivt material som endast finns på kvallsstunden.se.
Johan Gunnar Andersson från Knista socken i Närke var i början av 1900-talet en av Sveriges internationellt mest kända forskningsresande och forskare. Han var vetgirig
redan som barn och samlade på fossil hemma i Kilsbergen. Hans forskararbete ledde honom från Antarktis till Kina.
Johan Gunnar Anderssons äventyrliga liv började redan som 25-åring då han var med på Alfred Nathorsts vetenskapliga expedition till Spetsbergen. Han gjorde 1899 en egen expedition till Björnön, söder om Spetsbergen i Svalbard. Han reste också med polarforskaren Otto Nordenskjöld på den första svenska Antarktis-expeditionen åren 1901–1903. Expeditionen råkade ut för svårigheter och tvingades övervintra i Antarktis.
1906 blev J G Andersson tillförordnad chef för Sveriges geologiska undersökning och ledamot av Vetenskapsakademien 1911. Bland många äventyr som J G Andersson upplevde var övervintringen på Antarktis 1903 det värsta han upplevde.
I mitten av december 1902 skulle forskningsfartyget Antarctic hämta forskningsledaren Otto Nordenskjöld med forskningsgrupp på ön Snow Hill i Antarktis. Med på fartyget fanns J G Andersson som skulle använda sommarsäsongen för vetenskapliga undersökningar på land. När fartyget närmade sig Antarktis blev det tätpackad skruvis och den hindrade fartyget att ta sig fram till forskningsstationen.
J G Andersson föreslog kapten Carl Larsen att de skulle dela upp sig i två grupper för att nå Nordenskjöld. Han själv skulle landsättas på Graham Land och sedan skulle han med skidor försöka ta sig dit. Löjtnanten August Duse och matrosen Toralf Grunden skulle följa honom.
Kapten Larsen skulle ta Antarctic ut på isfritt vatten och försöka segla runt ismassorna mot Snow Hill. Det bestämdes att om Andersson eller Antarctic misslyckades att nå Snow Hill skulle fartyget komma tillbaka senast den 10 mars till platsen där Andersson, Duse och Grunden stigit i land.
Tvingades vända
Den 29 december 1902 landsattes trion på Graham Land där man också gjorde en depå med proviant för två månader. Efter ett par dagars färd på land kom så trion ut på ett istäckt sund. Det låg smältvatten över isen och snart var männen och släden med utrustningen genomvåt. På andra sidan sundet tog de sig uppför ett berg. Då såg de att allt bortom var öppet vatten och det var omöjligt att ta sig den vägen till Snow Hill. De tvingades återvända till depån, dit de kom den 13 januari.
Nu tvingades de vänta till slutet av februari eller senast den 10 mars, då fartyget skulle återvända efter sitt försök att nå forskningsstationen på Snow Hill.
Det gick ingen nöd på männen som hade reservprovianten att leva på. J G Andersson upptäckte intressanta växtfossil som han började forska på. Fortfarande i början av mars hade fartyget inte anlänt. Det kom kraftiga stormbyar som rev sönder tältet och männen anande oråd. De insåg att Antarctic kanske inte kunde komma till deras undsättning.
Männen bestämde sig för att bygga en robust stenhydda i viken som de kallade för Hoppets vik. De gjorde bastanta murar och tog släden, skidor, skidstavar och några bräder till takstomme som de lade en gammal presenning över till tak.
Varje dag spanade de efter Antarctic, men i slutet av mars insåg de att fartyget inte skulle anlända. Andersson, Duse och Grunden insåg nu att de måste inrikta sig på ”övervintringsvidrigheter”. Vintern började dra in med ökade stormar och kraftig köld. Nu planerade männen för det värsta, de skulle bli tvungna att klara den långa kalla årstiden på egen hand.
Först och främst måste de skaffa föda, så en intensiv jakt började på pingviner och sälar. Djurens skinn användes till att isolera golv och väggar. I stenhyddan fanns enbart några tomlådor att sitta på och till ljus fanns en plåtburk med späck och med en bit hamplina som fungerade som veke. Tranlampan och den enkla murade spisen sotade rejält och det var med svårigheter som röken kunde leta sig ut genom hålet
i taket.
Sup en gång i månaden
Dieten bestod av följande enligt J P Anderssons anteckningar i dagboken: 200 gram bröd per man dagligen, på morgonen en dryck kokt på en matsked malet kaffe, till kvällen te av samma styrka, korngrynsgröt ibland samt pingvin- eller sälkött. Till varje söndag serverades konservkött eller konserverad sill och en soppa. En gång
i månaden fick männen njuta av en sup.
Vintern förflöt utan den minsta intellektuella verksamhet. De försökte förströ sig med berättelser av olika slag. Det var främst Andersson som hade populärvetenskapliga föreläsningar för sina två kamrater. Naturligtvis undrade männen vad som hade hänt med Antarctic.
På sin färd till Snow Hill hade fartyget frusit fast i isen som började skruva sönder skeppet som senare sjönk. Det gjorde att besättningen måste ta alla sina förnödenheter och lämna fartyget. Även de fick övervintra på närmaste land. När våren kom tog sig Andersson, Duse och Grunden landvägen till Snow Hill.
Räddade expeditionen
Nu var alla i expeditionen fast i Antarktis men J G Andersson kan sägas kom att rädda dem. Före avresan lämnade han en karta över färden och sa att om inte kaptenen på Antarctic hörde av sig inom en viss tid så skulle man göra eftersökningar. Det gjorde att undsättningsexpeditioner skickades från Sverige, Frankrike och Argentina. Först fram var fartyget Uruguay från Buenos Aires som räddade både männen på stationen Snow Hill inklusive Andersson, Duse och Grunden samt besättningen på Antarctic från deras läger.
J G Andersson döpte en ö
i området till Uruguay som hyllning till räddningsfartyget. 1949 döptes ön om till Anderson Island, vilket den heter än i dag, till minne av 1903 års övervintring.
Johan Gunnar Andersson blev nu en känd äventyrare som det berättades om i världen. Han återvände till sin forskning
i Sverige och skrev böcker. Han lämnade polarforskningen bakom sig, men nya äventyr skulle så småningom dyka upp genom en inbjudan av regeringen
i Kina.
Sven-Åke Henriksson
JG Anderssons arbete uppskattas av kineserna retroaktivt
Johan Gunnar Andersson kom att hamna mitt i centrum för ett av de mest omvälvande skeendena i Kinas moderna historia. Han blev känd under namnet ”Kina-Gunnar” och var under åren 1914–1925 anställd av den kinesiska regeringen för att leda viktiga, geologiska undersökningar.
Det var då som han kom in på paleontologi (vetenskapen om förhistoriskt liv), etnologi (studier om människor som kulturvarelser) och arkeologi (kunskap om människans förhistoria) i Kina och som gjorde honom berömd i hela världen.
Forskningssamarbete
Andersson blev en nyckelfigur i arkeologins begynnelse i Kina på 1920-talet. Det var han som lokaliserade och initierade sökandet efter en förhistorisk människa i Kina. Det ledde till att österrikaren Otto Zdansky upptäckte fynd av den så kallade ”Peking-människan” senare på 1920-talet.
Det var svensken Erik Nyström, kemiprofessor i Taiyuan vid ett av Kinas första moderna universitet, som lockade J G Andersson till Kina och tog det första initiativet till ett forskningssamarbete mellan Kina och Sverige.
Nyström hade börjat samla in jordprover och stenar som han analyserade vid universitetets kemiska laboratorium. Men allt arbete avstannade då Quingdynastin föll 1911 och han som alla européer förlorade sina jobb.
Samarbete mellan länder
Nyström visste att hans idéer var viktiga för Kinas framtid men tiden var ännu inte inne. Han förankrade idén om forskningssamarbete mellan länderna först hos den svenske envoyén i Peking. Sedan åkte Nyström hem till Stockholm och talade med J P Andersson, chef för Sveriges geologiska undersökning, som även han var positiv till förslaget.
Ingenting hände på flera år men 1913 fick Nyström audiens hos den nya regeringen. Resultatet blev att Sverige, som inte var en kolonialmakt, skulle delta i Kinas vetenskapliga modernisering. Och här kom J G Andersson in i bilden som den som skulle leda arbetet.
Misstänkliggjord
Han anställdes 1914 av den kinesiska staten för att kartlägga järn- och kolresurser i landet och utbildade Kinas första generation av geologer. Malmtillgångarna var livsviktiga för Kinas modernisering.
J G Andersson reste land och rike runt, oftast under primitiva omständigheter. Han hotades flera gånger till livet av rövarband som härjade på landsbygden och som gjorde det svårt att arbeta. Många människor var också misstänksamma mot den vite utlänningen som en del trodde var spion. Varför letade han stenar och fossil? Vad ville han egentligen?
Trots intriger och inrikespolitisk dramatik lyckades ”Kina-Gunnar” lösa vetenskapliga problem i landet och skapade ett av Sveriges första och största vetenskapliga samarbeten med ett land utanför Europa.
Hittade lerkrukor
Allt eftersom åren gick minskade hans intressen av att forska om naturresurserna. Detta då han kom i kontakt med primitiva stenverktyg och spår av människor och hittade mängder av målade lerkrukor från en förhistoria som ingen hade hört talas om i Kina förut. Jakten på så kallade ”drakben”, rester av förhistoriska djur, kom helt att fånga hans intresse i fortsättningen och gjorde honom till den store Kinakännaren.
En svensk missionär kom starkt att bidra till hans nya forskning. Våren 1917 var J G Andersson i det inre av Kina tillsammans med sin assistent. Han åkte tåg längs Gula floden i en överfull boskapsvagn fylld med folk. Där träffade han den svenska missionären Maria Petterson från Lundsbrunn
i Västergötland. Hon hade varit i landet sedan 1896 och bland annat byggt upp ett barnhem. Tack vare Maria Petterson skulle hans forskargärning ta stora steg framåt. Han berättade 1926 om henne i sin bok Draken och de främmande djävlarna.
De svenska missionärerna, som främst var i Henanprovinsen, rörde sig på landsbygden och kunde få information från lokalbefolkningen. Sedan fördes informationen vidare till ”Kina-Gunnar” som kom och utförde undersökningar. Genom Maria Pettersson och andra missionärers hjälp med att leta fyndplatser av ”drakben” fick han viktig information till sitt vetenskapliga arbete.
Fynd fördes till Stockholm
Ett samarbete kom tillstånd mellan Geologiska museet i Peking och Östasiatiska i Stockholm. Många kinesiska fynd fördes till Stockholm för mer avancerade undersökningar än vad som kunde göras i Kina på den tiden. Samlingarna återfördes sedan till Kina under åren 1927 till 1936.
Från början av 1920-talet fokuserade Andersson på arkeologi. Han upptäckte, tillsammans med kinesiska kollegor, bland annat dittills okända kulturlager i Henanprovisen i centrala Kina, den så kallade Yangshaokulturen som blev en världssensation.
”Pekingmänniskan”
J G Andersson upptäckte också 1921 äldre lämningar av paleolitiska människor, ”Peking-människan”, som senare grävdes ut av andra. Trots att J G Andersson gjort så mycket för Kina och dess forskning slog hans framgångar tillbaka mot honom i mitten av 1920-talet.
Andra kinesiska forskare tyckte att han haft för stora framgångar, Andersson började motarbetas och det blev konflikter. En besviken Johan Gunnar Andersson lämnade Kina för att inte återvända och kom till Sverige 1926.
På uppdrag av staten grundade han samma år Östasiatiska museet i Stockholm för att rymma de samlingar han förde med sig från Kina. Han var chef för museet fram till 1938. J G Andersson dog 1960 i en ålder av 86 år.
I dag hyllar kineserna åter ”Kina-Gunnar” för vad han gjorde en gång i tiden. Man inser vilken stor betydelse han hade för landets ekonomiska utveckling och för att Kina fick sin förhistoria.
Sven-Åke Henriksson
Vill du läsa den här artikeln i sin helhet och samtidigt få tillgång till många andra intressanta artiklar, matrecept, pyssel, följetonger med mera? Klicka på bilden nedan för att ladda ner hela numret som e-tidning eller sök något från arkivet härifrån.
Nyfiken på Kvällsstunden?
Mest besökta
Telefon: 021-19 04 15
Mejla kundtjänst: Klicka här
Post:
Kvällsstunden
Klockartorpsgatan 14
723 44 Västerås
Kvällsstunden och kvallsstunden.se ägs och ges ut av Tidningshuset Kvällsstunden AB. Ansvarig utgivare: Agnetha Brolin. Alla kontaktuppgifter till redaktionen hittar du här.
Om du har en minut över så skulle vi verkligen uppskatta om du ville lämna ett omdöme om Tidningen Kvällsstunden på vår facebook eller Google. Klicka bara på någon av knapparna nedan.Tack!
Ur... historisk synpunkt, Fantastisk.
Inga lögner bara fakta.
Man blir harmonisk bara av att veta att den återkommer 1 ggr/vecka! ❤️
Tack även för era klurigheter såsom bl.a korsorden.läs mer
Som sagt det är trevligt att bläddra i en riktig tidning i denna digitaliserade värld.läs mer
Jag... förstår verkligen varför ni finns kvar efter 80 år.
Det är en tidning som jag läser med förtjusning och förväntan. Tittar ivrigt och längtansfullt efter brevbäraren varje tisdag.
Älskar er traditionella och lättlästa layout. Modernisera för allt i världen ingenting! Njutningen av att läsa en äkta papperstidning i behändigt format - HELT UTAN ANNONSER - är ovärderlig.
Era artiklar och reportage är alltid intressanta och läsvärda. Många gånger om celebriteter från förr i tiden, och som verkligen behöver dras fram ur glömskan. Det blir för mig en nostalgitripp down the memory lane.
Er digitala service gör det enkelt, bekvämt - och gratis - att lämna tävlingssvar. Sedan är det bara att ivrigt invänta lottvinsterna. Dessutom är det perfekt storlek på korsordsrutorna, så texten blir lättläst för en starropererad.
Nu i vecka 20 har Kvällsstunden dessutom förärat mig med en helsida om "Rännstensungen från Götgatan 83". Det har gjort mig alldeles varm om hjärtat och oerhört stolt och glad. Då kan jag inte göra annat än att ge Kvällsstunden
FEM SKINANDE GULDSTJÄRNORläs mer
Gunillas kök och stök, bra maträtter och bak, inte så komplicerade.
Lagom svåra korsord och finurliga Naturfrågor.
Sport, nöjes m fl profiler som blir roliga att minnas.
Hela tidningen läsvärd.
Hälsar Ingrid i Västerbotten.läs mer
Nyhetsbrevet
Vill du ha information, erbjudanden och rabatter från Kvällsstunden?
Prenumerera på nyhetsbrevet!
När du registrerar dig på Nyhetsbrevet samtycker du till att få exempelvis erbjudanden, rabatter och allmän information från Kvällsstunden via e-post. Du kan när som helst säga ifrån din prenumeration på nyhetsbrevet om du inte längre vill ha det.
Lyssna på Radio Viking här! Klicka på radion för att starta!