Tre kilo smålänning och 100 kilo göteborgare. Så kunde Sten-Åke Cederhök beskriva sig själv. Men det är förstås med Göteborg denne folkkäre skådespelare och humorist är evigt förknippad. 

Sten-Åke Cederhök föddes som Sten-Åke Carlsson den 30 januari 1913. I motsats till vad man skulle kunna tro föddes han inte i Göteborg utan i Småland, närmare bestämt i Båraryds socken som numera ingår i Gislaveds kommun. Till Göteborg flyttade familjen först när Sten-Åke var tre månader gammal. Han växte upp med sin familj på Nordhemsgatan i Göteborg och närde redan tidigt drömmar om att bli skådespelare. 

I sin bok Teaterminnen (1988) berättade han:
– Hela klassen visste att jag var  teatergalen och fast besluten att bli skådespelare. Och det var ingen hemlighet att jag köpte billighetsupplagor av alla klassiska verk i antikvariatet på Södra Allégatan.

När Ernst Berges teatersällskap 1929 hamnade i knipa och behövde hjälp tvekade Sten-Åke därför inte länge innan han tackade ja till att hoppa in. Det var försommar då och ont om tid till premiären, men det skrämde inte. Sten-Åke övade snabbt in replikerna och debuterade i Alingsås samma sommar i folklustspelet När Smes-Erik och Pigg-Jan fick Amerikafrämmat. Där inleddes en karriär som skulle roa Sverige i över ett halvt sekel.

Jobb på Arbetsförmedlingen

1935 fick han arbete i Svaneholm och bosatte sig i Fritsla. Där fortsatte han att sätta upp revyer på den lokala dansbanan. I sju års tid arbetade han på SKF:s metallsliperi innan han sedan fick jobb på Arbetsförmedlingen, först som assistent och senare som inspektör. 

Under 1940-talet blev han alltmer förknippad med Hagateatern vid Järntorget i Göteborg, där han skrev och medverkade i otaliga revyer. Då hade han bytt Carlsson mot Cederhök och var redan en välkänd och omtyckt nöjesprofil
i staden. 1942 blev han erbjuden att ta över hela verksamheten, vilket han också gjorde. 1958 övertog han Veckans Revy på Liseberg, och den drev han i 25 år. 

Jubel i busken

Sten-Åke Cederhöks genombrott kom med televisionen. Redan 1963 var han med i en lördagsserie som sändes från Liseberg och 1966 spelade han målare i tv-serien Blå gatan, en blandning av drama, buskis och music hall som utspelades
i stadsdelen Haga i Göteborg. Men på riktigt bred front slog han igenom 1968, med den oerhört populära serien Jubel i busken. 

Jubel i busken sändes från Göteborg och gick i flera omgångar mellan 1968 och 1975. Det var en blandning av engelsk music hall-underhållning och svensk buskis och kritikerna var inte nådiga. Det var däremot tittarna, som snabbt tog serien och dess karaktärer till sitt hjärta. Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt var förgrundsfigurer och i övrigt medverkade bland andra revyartisterna Nisse Peters och Elvy Bengtsson.

Nu blev Sten-Åke Cederhök riksberömd och folkkär i hela Sverige och flera av numren
i serien har blivit klassiker, såsom Vägförvaltninga i Skultorp och Sofie Propp. Serien omvandlades också till flera lyckade scenföreställningar och de bästa numren gavs ut på skiva. Hela tre lp-skivor blev det, Jubel i busken (1969), Mera Jubel i busken (1971) och Jubel i busken 3 (1973).

Hjärtlig succé

Efter succén med Jubel i busken följde Låt hjärtat va mé, med samma folkkära figurer och med sång, musik och sketcher. Serien utspelade sig på ett litet kafé i Haga i Göteborg, men spelades in i en tv-studio som byggts upp särskilt för ändamålet. Serien sändes i två omgångar, 1969 och 1971, och flera av numren gavs ut på skiva. Några program har också sänts i repris i nostalgiserien Minnenas television. 

Några år senare var det åter dags för succé, när Sten-Åke Cederhök spelade en av huvudrollerna i Albert och Herbert. Serien, som bygger på den brittiska komediserien Steptoe and Son, handlar om skrothandlaren Albert och hans son Herbert som båda bor i en gammal träkåk i stadsdelen Haga. Fokus ligger på deras ansträngda relation – de kan varken leva med varandra eller utan varandra – och på deras ständiga brist på pengar. 

Far och sonrelation

I den första säsongen spelades Herbert av skådespelaren Lennart Lundh men när denne beslutade sig för att hoppa av skådespeleriet började SVT söka efter en passande ersättare. Av en slump råkade en ekonomiansvarig på tv-huset i Göteborg se en ungdomsföreställning med den då nyexaminerade Tomas von Brömssen, och det ena gav det andra.

Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen fick genast en bra kontakt, och von Brömssen har själv sagt att han tror att det var en av anledningarna till seriens popularitet:

– Sten-Åke hade en dotter och på något sätt upplevde han mig som sin son på riktigt. Det låg hela tiden under, ett varmt och kärleksfullt förhållande – bortom gräl och tokerier, har han sagt till Expressen. 

Albert och Herbert blev en enorm tittarsuccé och sändes i flera omgångar fram till 1979.  Några år senare återkom de folkkära figurerna i 1982 års julkalender. Men alla var inte lika förtjusta. I januari 1977 protesterade Sveriges skrothandlare mot serien i tidningen Nordisk Skrottidning. De var djupt kritiska eftersom de ansåg att serien beskrev skrothandlare som ”en person som saknar hyfs och bildning, lever som ett svin och uppträder som ett äckel”.

Skrothandlare på scen

Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen gestaltade även de båda skrothandlarna på teaterscenen, bland annat i folklustspelet Mord på Skolgatan 15 (1983) och i revyn Sommarkvetter på Lisebergsteatern (1987). 

Även om Sten-Åke Cederhök är mest känd som komiker så gjorde han även andra roller. 1986 kunde man se honom
i Bengt Bratts tv-pjäs Sista föreställningen, där han gjorde ett gripande porträtt av en åldrad skådespelare och 1989 medverkade han i Bo Widerbergs produktion av Ibsens Vildanden. Men då var han redan märkt av sjukdom. 

Sitt allra sista framträdande gjorde han på Liseberg den 20 augusti 1989, inför en publik på 18 000 personer. 

Sten-Åke Cederhök gick bort den 14 januari 1990 och ligger begravd tillsammans med sin hustru Gulli på Kvastekulla griftegård i Partille.  

Bitte Assarmo