Eva Dickson var en kändis under 1920- och 30-talen då tidningarna skrev om hennes många bravader. När Eva inte var ute på äventyrsresor i världen tävlade hon i rally där hon var Sveriges första kvinnliga rallyförare. Hon var också en av de första kvinnliga piloterna i vårt land. Vid sidan av sitt äventyrliga liv hade hon en annan tjusigare sida, en kulturell person som var vän bland annat med skulptören Astrid Taube, konstnären Nils Dardel och fotografen Henry Goodwin. 

Eva var modemedveten, kallades för ”20-talets modeprinsessa” och arbetade åt Märthaskolan som var ett modehus och sömnadsskola i Stockholm. På ett raffinerat sätt använde hon sin attraktion för att uppnå sina syften. Överallt hade hon herrbekanta som hon flirtade vilt med. Det berättas att hon körde ­öppen sportbil i Stockholm endast iförd baddräkt, något som väckte stor uppmärksamhet. 

Eva Dickson skrev flera reseskildringar på rapp journalistprosa om sina många äventyr utomlands. Den populäraste boken kom 1933 och hade titeln En Eva i Sahara: äventyr och upplevelser under heta zoner, en bok som fortfarande är läsvärd om man kan bortse från den tidens framhävande av den vita människorasen. 

Eva hann med mycket under sitt korta liv, som att hon var krigskorrespondent för tidningen Vecko-Journalen 1935 då hon skrev om italienarnas invasion av Abessinien (nuvarande Etiopien). I mars 1938 befann sig Eva Dickson på hemväg från en fest
i Bagdad i Irak efter att ha rest på Sidenvägen i Asien under nio månader med bil. På vägen till sitt hotell kraschade hon med sin bil och omkom endast 33 år gammal.

Förälskad i bilkörning – och i rallyförare

Eva Amelie Maria Dickson föddes på Steninge slott i Sigtuna som Eva Lindström och växte upp på Ljungs slott utanför Linköping. Hennes pappa Albert Lindström födde upp kapplöpningshästar. Enligt hennes bror var hon ett busigt barn, ”en vildmarksros som gjorde vad som föll henne in”. I tonåren roade hon sig på Stockholms restauranger. Tidningarna beskrev henne som en av landets största skönheter. Eva kom vid 20 års ålder att gifta sig med den förmögne godsägaren och framstående rallyföraren Olof Dickson med vilken hon fick sonen Dixie. 

Eva blev förälskad i bilkörning och började köra rally. Hon körde omkring på de små grusvägarna runt omkring hemmet och tränade med den franska sportbilen Ballot. Hon var en bortskämd överklasskvinna men trivdes med att meka med skitiga bilar och var en djärv men ofta vårdslös bilförare. Många gånger i början av rallykarriären tvingades hon ställa upp i tävlingar under manlig pseudonym för att få tävla. Det var ovanligt att någon kvinna körde bil och Eva var den första kvinnan som tävlade i bilkörning
i Sverige. Hon ställde upp tre gånger i det stora Monte Carlo-rallyt och placerade sig som tvåa i damklassen ett år.

Våren 1930 fick den rastlösa Eva för sig att hon skulle göra en bilfärd till Paris och Rom. Hon fick med sig väninnan Linde Klinckwström-von Rosen på färden. Maken Olle Dickson ogillade bilresan som ledde till att äktenskapet bröts. Efter hemkomsten bodde Eva på olika hotell i Stockholm och i fortsättningen skulle hon vara en vagabond utan en fast punkt i tillvaron. 

Nästa utlandsresa kom 1932 då hon tog med sig väninnan Littan Bennich och bilade ända till Kenya för att jaga. Brodern Åke Lindström hade berättat om storviltjägaren Bror von Blixen-Finecke och hans jaktbravader och nu ville Eva träffa honom. Han hade varit gift med författarinnan Karen Blixen men var nu gift med en annan kvinna som han ”dumpade” när han och Eva omgående blev störtkära i varandra. Eva blev kvar en längre tid hos honom. Eva och Bror var samma andas barn; levde av och till över sina tillgångar, gillade fester och var omtalade för sina många förhållanden. 

Vadslagning blev början på berömmelse

Under en fest i november 1932 på Europeiska klubben i Nairobi ifrågasatte en påstridig bordskavaljer om kvinnor verkligen kunde köra bil. Denna fråga skulle bli det som blev början på Eva Dicksons berömmelse. Enligt hennes bok En Eva i Sahara var upprinnelsen detta uttalande av mannen: ”Kvinnan är omöjlig nuförtiden! Hon målar sina naglar röda, hon bleker sitt hår, hon dricker champagne eller röker cigaretter. Hon föder inte ens barn längre. Se på er själv, madame, vad duger ni till?”

”Jag kan köra bil”, svarade Eva Dickson. Hennes bordskavaljer svarade, att köra bil kan varenda människa, spela bridge och dansa, det hör till allmänbildningen …

”Men jag ska köra härifrån Nairobi till Stockholm.”

”Jag slår vad om att ni inte klarar det!”

”Vadet är antaget! Den som förlorar, bjuder hela gänget på champagne!” 

Eva Dickson sade att hon skulle klara att köra från Nairobi till Alger i Algeriet vid Medelhavet under 30 dagar. Nästan inga vanliga vägar fanns då att köra på
i denna del av Afrika. Ingen kvinna hade gjort det tidigare och det väckte stor uppmärksamhet. Hon packade sin stora Chevrolet med reservdelar, bensinfat, vattensäckar, proviant, tältsängar och annat som behövdes. Hon fick med sig en svart hjälpreda, Hassan Ali, som skulle laga mat och reparera bilen. 

Färden gick genom Kenya, Uganda och Kongo utan större problem men sedan blev allt värre när de körde genom Sahara-öknen. På grund av värmen och spetsiga stenar i öknen måste däcken ständigt bytas och lagas. De körde i tolvtimmarspass och stannande bara för att äta, göra toalettbesök, fylla på bensin, reparera däck och skador på bilen. Det var stekhett på dagarna och iskallt på nätterna, Eva drabbades av både malaria och frostskador på händerna. 

Riktigt besvärligt blev det i norra Tchad där en bro hade raserats och inte gick att köra över. Då fick Eva använda sin kvinnliga list och charmande den franske kommendanten. Han samlade ihop ett hundratal man och reparerade bron på tre dagar så Eva kunde köra över med bilen. 

Höll föredrag under resan

Efter 27 kördagar kom Eva Dickson till Alger och hade därmed vunnit vadet och blivit den första kvinnan som korsat Sahara med bil. Under färden hade hon upplevt många äventyr, allt ifrån att en klanhövding ville gifta sig med henne till att hon dödade en attackerande giftorm genom att slå ihjäl den med en bibel. Resan fortsatte från Alger till Paris och sedan till Stockholm där hon togs emot av Kungliga Automobil Klubben och den svenska pressen. 

Det blev även uppståndelse på grund av att hon hade en svart man med sig som medresenär. Om detta sade Eva: ”Inte för att jag tycker det är så märkvärdigt, men visst kuriosaintresse kan det ju alltid ha.” Eftersom Eva hade det dåligt med pengar började hon resa runt i landet och hålla föredrag med titeln ”Med bössa och bil genom Afrika” inför utsålda hus. Hon skrev också sin bok om äventyren i Afrika som blev en storsäljare. Det var en ny typ av reseskildring som tilltalade den stora publiken. 

Eva var totalt fascinerad av den afrikanska kontinenten och sade: ”Jag tror, att den som en gång fångats av Afrikas förtrollning, aldrig blir en fri människa. Där kommer man i intim kontakt med naturen, den trollfyllda och av människohand orörda, och för min del tror jag att det är däri Afrikas största charm ligger.” 

Efter att ha fått ordning på sin ekonomi igen åkte hon tillbaka år 1934 till sin älskare Bror Blixen i Kenya. Året därpå bevakade hon Abessinienkriget och träffade kejsaren Haile Selassie innan han tvingades från Mussolinis styrkor. Även Eva och Bror Blixen blev tvungna att fly ur landet på mulor och ta sig de 200 milen hem till Kenya. Där deltog de sedan i diverse expeditioner innan de 1936 åkte till USA. Enligt tidningarna gifte de sig i New York, informationen kom från Eva, men det är osäkert om det verkligen stämmer utan var en ”PR-grej” för att bli omskrivna. P

aret åkte sedan till Key West i Florida för att besöka vännen Ernest Hemingway och hans andra hustru Pauline. Paren tillbringade en månad ihop och seglade runt Kuba och Bahamas. Paret Dickson-Blixen gillade att vara ute på äventyr och leva livets glada dagar. Tyvärr var den grå vardagen inte lika rolig och ingen av dem kunde handskas med pengar. 

Eva beslutade sig för att åka hem till Sverige, Bror skulle ut på nya jaktäventyr. Han skrev och bad att hon skulle komma tillbaka så att de kunde bygga upp en tillvaro ihop. Men Eva hade fått äventyret i blodet och ville göra ett nytt stort äventyr innan hon slog sig ner med honom i Kenya.

I upptäcktsresanden Sven Hedins fotspår

Eva hade länge haft en dröm om att göra en bilresa
i upptäcktsresanden Sven Hedins fotspår, men med bil i Asien. Sven Hedin beundrade henne och skrev ett introduktionsbrev som hon tog med sig när hon startade bilresan den 3 juni 1937 från Stockholm med målet Peking i Kina. Hon ville bli den första personen att köra hela Sidenvägen med bil. Eva ville göra det ensam och tog inte med någon följeslagare. 

Det kom att bli en färd fylld av motorkrångel och missöden. Hon körde genom Tyskland, Polen, Rumänien, Turkiet, Syrien, Iran och Afghanistan. Eva kunde inte fullfölja resan genom Afghanistan där det fanns banditer som gav sig på ensamma bilister. Därför gjorde hon en omväg via Indien för att nå Sidenvägen till Kina. 

När hon nådde Calcutta i Indien var Eva dock knäckt av sin långa bilresa och togs in på sjukhus. Av någon anledning behandlades hon med arsenik vilket gjorde henne ännu sjukare. 

Under det hon vilade ut på sjukhuset fick hon höra tråkiga nyheter, det andra kinesisk-japanska kriget hade brutit ut och det skulle bli omöjligt att färdas på Sidenvägen genom Kina. Och lika bra var väl det för Eva Dickson hade för lite kvar av reskassan för att kunna fortsätta färden ända till Peking. Hon insåg att hon måste tillbaka till Europa. Hon var svag efter sjukhusvistelsen men bestämde ändå att hon skulle köra tillbaka och fick med sig en brittisk kvinna som sällskap. 

Innan avfärden slog Eva vad med en engelsman
i Calcutta om att hon skulle komma till London fortare än han tog sig dit med ångfartyg. Men ödet ville annorlunda då hon bara kom till Irak på sin färd. När reskassan sinade under hemresan slutade hon att äta för att ha pengar till bensinen och det tärde hårt på hennes fysik. 

Hon nådde Bagdad i Irak i mars 1938 och då hade hennes Asienresa pågått i nio månader. I Bagdad beslöt Eva att vila upp sig och hälsa på några vänner på RAF:s flygbas utanför staden. Efter en middag på basen den 24 mars 1938 körde hon i mörkret hem till hotellet med en medföljande kapten i passagerarsätet. Eva som var osäker på vägen tappade kontrollen i en brant kurva och bilen välte och hamnade i floden Eufrat. Medpassageraren kastades ur bilen och klarade sig men Eva Dickson klämdes ihjäl. 

Man telegraferade till hennes man Bror Blixen i Kenya men han var på en lång jaktexpedition och fick telegrammet om sin frus död först fyra månader senare när han kom tillbaka till Nairobi. Då hade hennes kropp redan transporterats till Stockholm där hon begravdes den 22 april 1938. 

Bror Blixen blev förkrossad över hennes död och att drömmen om ett gemensamt liv i Kenya hade gått i spillror. Han lämnade Afrika efter att ha levt där i 25 år. 

Under de kommande åren skrev tidningarna i Sverige mängder med artiklar om Eva Dickson och hennes äventyrliga och romantiska liv. För läsarna var det som en saga men det hade varit hennes vardag.  

Sven-Åke Henriksson