Phil Esposito föddes 1942 i gränsstaden Sault Sainte Marie i den kanadensiska delstaten Ontario. Som för många andra kanadensiska grabbar var det hockey som gällde för Esposito. Sina första skridskoskär tog han på bakgården där hemma. Pappa Pat berättar i en intervju i Chicago Tribune 1977: 

”Vintrarna var långa och kalla i Kanada. När november kom brukade jag skrapa upp en yta på gården så att Phil och Tony kunde gå ut och spela hockey. Tony var alltid målvakt och Phil var den som sköt.

Enligt familjen var Tony då den bäste idrottsmannen av de två. Han var duktig i många sporter, men för Phil var det bara hockey som gällde. Han skulle också nå NHL före sin ett år yngre bror. Det skedde 1964, för Chicago Black Hawks.

Var ingen buse

Med sitt sydländska utseende och italienskklingande namn blev Phil ibland provocerad av motståndarna. Han svarade då med att göra det han i fortsättningen skulle göra väldigt frekvent – nämligen mål. Visst stod han också upp om det kom till slagsmål, men någon buse var han inte.

– Tittar man på statistiken satt han inte så särskilt mycket i utvisningsbåset. Däremot var han en fantastisk målskytt, som levererade säsong efter säsong. Jag skulle karakterisera honom som en typisk ”power forward” som med sin tyngd kunde bryta igenom, berättar hockeyjournalisten Janne Bengtsson, som personligen träffat Esposito.

– Det var på 90-talet då han var president för Tampa Bay Lightning. Då var han väldigt hjärtlig och synnerligen trevlig. 

Phil Esposito blev inte särskilt långvarig i Chicago. Säsongen 1967–68 flyttade han till Boston Bruins, och i Massachusetts började han fullkomligt ösa in mål. Säsongen 1968–69 blev det 49 och med 77 assists därtill blev han den förste att spränga 100-poängsvallen.

En del förvånades över Espositos förmåga att näta. Han hade inget större flyt i sin skridskoåkning, och var knappast någon elegant spelare. Den tunga närstridshockeyn var i stället hans adelsmärke. Där hade han få övermän. Många mål kom på returer, och kanadensaren hade en förmåga att näta ur alla möjliga lägen. Han var skicklig med klubban, var stark och hade lång räckvidd. När tidningen Boston Globe en gång frågade hur han kunde göra så många strutar svarade han lakoniskt: ”Att göra mål är enkelt. Du ställer dig helt enkelt där det finns en lucka, får lite stryk och skjuter pucken i nät.”

Slogs av Gretzky

1970–71 krossade Esposito målrekordet för en säsong när han gjorde osannolika 76 mål på 78 matcher i seriespelet. Med lika många målgivande passningar nådde han totalt 152 poäng. Ett rekord som stod sig i tio år, och då slogs av en viss Wayne Gretzky. Totalt vann Esposito Art Ross Trophy, NHL:s poängliga, inte mindre än fem gånger. Anmärkningsvärt är att han ofta gjorde nästan lika många mål som målgivande passningar i en liga som generöst delar ut assistpoäng. En del av målen satte han för övrigt på sin egen bror, som var målvakt i Chicago Black Hawks.

Tillsammans med fenomenale Bobby Orr, ende back som vunnit poängligan i NHL, var Phil Esposito instrumentell när Boston vann Stanley Cup 1970 och 1972. Utan den tunge centerns mål hade det knappast blivit någon trofé, och han dyrkades som en Gud bland Boston Bruins fans.

– Hans betydelse för klubben kan inte överskattas. Siffrorna talar för sig själva, menar Janne Bengtsson.

Ingick i en bytesaffär

Tiden står emellertid aldrig still, och hösten 1975 fick en 33-årig Esposito föraningar om han skulle få mindre speltid trots sin effektivitet. Det hela slutade med att han hamnade
i New York Rangers som en del
i en större bytesaffär. Esposito har många gånger uttryckt bitterhet över affären.

– Jag minns det som i går. Jag låg i sängen klockan sju på morgonen när nyheten kom. Don Cherry (Bostons tränare) kom till mitt hotellrum och berättade det. Jag blev förkrossad, jag trodde jag hade ett hem i Boston. Det var en fantastisk stad att bo i. Dessutom hade jag nyligen skrivit på ett nytt kontrakt för klubben, och det för en relativt liten summa. Jag kunde fått mycket mer pengar i andra klubbar, berättar han för lastwordonsports.com.

Hyllades unisont

Esposito gjorde emellertid inte bort sig i ”The Big Apple” heller. I Rangers blåröda kostym fortsatte han att producera, och toppade interna poängligan förutom avskedssäsongen 1980–81 då han bara spelade 41 matcher. Efter sin sorti som 39-åring hyllades han unisont som en av NHL:s största genom tiderna. 

Efter den aktiva karriären fungerade Esposito under några säsonger som huvudtränare och general manager för Rangers. I sin nya roll fick han snart smeknamnet ”Trader Phil” (handlaren Phil) för alla sina spelartransaktioner.

Byggde nytt lag

På 90-talet vände han så söderut och ägnade sig åt att bygga upp det nya NHL-laget Tampa Bay Lightning, som president och general manager. Med sig hade han brorsan Tony, som fungerade som chefsscout innan han fick sparken av Phil! Arbetet med att få ett NHL-lag till Florida är något Phil Esposito värdesätter mer än andra framgångar.

– Det kostade mig mitt äktenskap, och det kostade mig vartenda öre. Men det var det värt. Det var nog det bästa jag gjort inom hockeyn. Många trodde jag var galen som ville starta ett lag i Florida, men vi fixade det, berättar han för nhl.com.

Björn Schüberg