Katja föddes den 12 januari 1920 i skånska Ekeby och döptes till Karin Hallberg. Hon hade en tvillingbror som kallade henne Kata och det blev hennes smeknamn i familjen. När hon kom till USA förvandlades Kata, som amerikanarna tyckte var svårt att uttala, till Katja. 

Katja föddes in i en konstnärlig familj. Pappan var modellör, formgivare för keramik och utbildad vid Tekniska skolan (som 1942 ombildades till Konstfack). Modern vävde, sydde och tecknade och Katja blev tidigt uppmuntrad att utveckla sin kreativa begåvning. 1938 då Katja var 18 år kom hon in på Tekniska Skolan och började sin utbildning till keramisk formgivare precis som fadern, men ångrade sig direkt och efter bara en vecka bytte hon inriktning. Det var textilier hon helst ville arbeta med. 

Inspirerad av allmoge

Som lärare fick Katja textilkonstnärinnan Barbro Nilsson som fick henne att bli intresserad av folkkonst och tipsade Katja att besöka Kulturen
i Lund. Där upptäckte Katja deras rika samling av allmogeföremål och de skulle vara en stor del av hennes inspiration genom hela karriären. Efter två år på Konstfack hoppade Katja över till Beckmans modeskola. Under studietiden jobbade hon som modetecknare och illustratör på Dagens Nyheter och använde då signaturen Kata, familjens smeknamn på henne. Hon gjorde också annonser till modehuset MEA och där fick hon så småningom designa några klädmodeller som blev första steget på hennes karriär. 1941 gifte hon sig första gången med Kjell Stensson som hon fick sonen Anders med.

Kollektion i New York

Äktenskapet höll bara några år. 1946 flyttade Katja ensam till USA för att studera vidare på Parsons School of Design. Där hon gick ut som tvåa i klassen med toppbetyg. Hon fick chansen att arbeta med en egen kollektion under namnet Katja of Sweden och 1949 kom hennes kläder ut till försäljning i flera av de stora varuhusen i New York. 

Kläderna var enkla och funktionella och gjorde succé. De fick mycket publicitet då de användes i olika tv-produktioner. 

I USA träffade hon en ny man, den amerikanske filmproducenten Rod Geiger, som hon gifte sig med. Med honom fick hon två söner till, Lincoln och Christopher. 1952 flyttade familjen till Rom och där var de bosatta under några år då Rod Geiger arbetade inom filmindustrin där, bland annat i samarbete med Roberto Rossellini. Katja fortsatte sin karriär och tack vare sina nya kontakter
i filmbranschen fick hon bland andra Ingrid Bergman som stamkund. 

Skapade bomullsjerseyn

Tillbaka i Sverige 1954 slog sig familjen ner i Huaröd i Skåne och 1955 började Katja som mönsterdesigner för Malmö Mekaniska Tricotfabrik (MMT). Företaget tillverkade då underkläder men ville utöka sitt sortiment och anlitade nya formgivare. Katjas mönster blev snabbt populära. På MMT var Katja också med om att utveckla ett nytt tygmaterial. Enligt hennes önskemål skulle det vara mjukt och kunna hålla formen efter tvätt och skulle därför underlätta i vardagen för kunden. Det blev ett bomullsjerseymaterial som var extremt lättskött. Tyget kallades 3T – Tvätta, Torka och Ta på. Hon stannade kvar på MMT fram till 1975 och skapade där två kollektioner per år.

Katja var mycket inspirerad av folkkonst, något hon varit intresserad av ända sen studietiden och 1963 skapade hon kollektionen The African Line som hon inspirerades av under en resa i Afrika. Kollektionen bestod av kaftanliknande plagg med nordafrikanska broderier. Kollektionen Blommande Universum från 1964, inspirerades av havet, jorden och atmosfären och 1966 gjorde hon baddräkter i kollektionen The Cruising Line med mönster som liknade modern konst. Hennes tyger såldes allra mest i England och USA och 1967 öppnades 19 stycken Katja of Sweden-butiker inom den stora modevaruhuskedjan Saks Fifth Avenue i olika storstäder runtom USA. 

Katja formgav det mesta själv, och förutom att de var sköna att bära och lätta att sköta, utmärktes även hennes kläder av stora mönster i klara färger, ofta rutigt, randigt eller med geometriska figurer. Hennes mönster inspirerades av naturen, av samtida konst och av folkkonst, både allmogekonsten från Skåne och från New York och Afrika.  

Bar ofta helt vitt

Hon designade ofta mönster själv, men anlitade också ofta andra mönsterformgivare. Viola Gråsten och Astrid Sampe samarbetade hon tidigt med och Marimekkos Maija Isolas mönster använde Katja på flera plagg åren omkring 1960. Under 1960- och 70-talen anlitades bland andra Sven Fristedt, Carl Johan de Geer, Hans Krondahl, Annika Blom och Åsa Gray. Men hon gjorde även enfärgade eller småmönstrade plagg och bar själv ofta helt vitt, gärna i en off white nyans, en stil som kom att kallas ”The clinical look”.

Hon ville skapa kvinnokläder som var sköna och bekväma både hemma och på jobbet och de skulle dessutom passa ihop med den moderna möbelformgivningen. En kvinna skulle till exempel kunna slänga sig ner
i en Bruno Mathsson-stol och känna sig bekväm med att ingenting glipade eller att det fanns några sömmar som kunde spricka. Hon har sagt om sitt arbete: ”Vad jag ville åstadkomma var en frigörelse för kvinnan, genom att erbjuda henne sköna, bekväma, härliga kläder, lätta att sköta och leva i utan att hon skulle behöva tänka på hur de klarade hemmet, jobbet, barnen, resorna, representationen och så vidare.” 

Under senare delen av 1950-talet gav sig Katja även in på skodesign och skapade skor
i samarbete med skoföretagen Gyllene Gripen och Tretorn. Det blev sandaler, textilskor och stövlar. 

Startade nytt företag

När företaget MMT bytte ägare uppstod en del problem med bland annat varumärket Katja of Sweden som MMT ansåg sig ha rätten till, men som Rod Geiger senare köpte tillbaka. 

I samma veva fick Katja en del bekymmer med skattemyndigheten och efter att ha försökt starta ett nytt företag 1977, ett projekt som inte gick så bra, flyttade familjen tillbaka till USA och Katja startade företaget Katja Products som designade tyger och senare under 1980-talet även bestick, glas och porslin. 1996 blev Rod Geiger sjuk och de bestämde sig för att bosätta sig i Sverige igen. 

I samband med det avslutade också Katja sin yrkesverksamhet. 2017 avled hon i Tollarp
i Skåne, 97 år gammal. 

Renée Nilsson