Gårdsjö ligger i Heby kommun i Uppland och är så där riktigt svenskt. Ett rött, stort, boningshus med vita knutar och glasveranda. Flera jordbruksbyggnader och omgärdat av skog och odlad mark. Men där tar ”vanligheten” slut.

30 hektar av marken är indelad i åtta hägn där bland andra Pelle, Sigge, Oliva, Silvia och Uska med barnen Ylva och Yvonne bor. De är sju av de för närvarande 19 älgarna som har Gårdsjö som hem. Leffe Lindh guidar
i älgparken sex dagar i veckan och kunskapen om djuren verkar vara outsinlig. Det ovanliga är också att besökarna är så nära djuren, att de har möjlighet att klappa dem, känna på hornen. 

Parken har funnits sedan 2007.

– Då hade jag två älgar, minns Leffe.

Så skrattar han lite.

– En var tam och den andra livrädd. Inte lätt att marknadsföra de turerna …

Men hur började det hela egentligen?

Gårdsjö är en familjegård som Leffes farfar och farmor köpte 1946. Leffe är själv uppvuxen på gården och köpte den av sina föräldrar 1989. Djurintresset har alltid funnits och som barn var han med och tog hand om rådjurskid, harpaltar, rävungar …

– Jag var också med pappa och jagade älg. Jag ömsom grät och ömsom skrattade. Jag har fortfarande både jaktlicens och bössa men är nog en jägare som älgarna gillar. Skjuter inte så gärna och nu har jag slutat jaga.

För 30 år sedan fick han en fråga från sin kusin, som är polis. En älgko hade trafikdödats och hon hade en liten kalv. Skulle Leffe möjligen ..?

– Jag tog hand om den och försökte få den att överleva. Tyvärr dog den efter ungefär en vecka.

Men då föddes i stället något hos Leffe. Varför inte skapa en älgpark, ett ställe där djuren mår bra och där människan trots detta kan komma nära?

– Folk tyckte jag var tokig, inte skulle det gå. Och just därför satte jag igång. Jag ville göra tvärtom mot de djurparker jag besökt, där var det smått, eländigt, litet. 

Obegränsat antal kalvar

Han gick en grundutbildning om hjortdjur på Kolmårdens djurpark  –  det var ett måste  –  och läste allt han kom över, både i bokväg och via internet. Sökte alla nödvändiga tillstånd och byggde hägn. De första älgarna köpte han 2006 och öppnade alltså 2007.

Sedan dess har mycket hänt och parken har utvidgats till dagens 30 hektar och åtta hägn. Han har tillstånd att ha 15 älgar över två år, och antalet kalvar är obegränsat.

I dag finns närmare 30 älgparker i Sverige, men det är nog på få ställen besökarna kommer så nära att man kan klappa de stora djuren. Hur kan han komma så nära dem? Varför accepterar de honom?

– När det föds nya kalvar i parken är jag med hela tiden, berättar han. De första tre dygnen sover jag där ute. Det är för att de ska lära känna mig direkt, och den metoden har tydligen fungerat bra.

Han tillbringar också mycket tid ute i hägnen – det är mycket som ska göras. Under sommaren räknar han med cirka tolv timmar per dygn hos älgarna.

– Älgtjurarna är lugna, korna är ibland lite bitska. Jag tror det är hormonerna … Jag litar till hundra procent på tjurarna, tror att jag skulle kunna krypa under magen på dem, i alla fall tio månader om året. Under brunsten däremot går jag inte in till dem om jag inte absolut behöver, och då bara på fyrhjulingen. Den går i 100, älgarna kan springa i 60 . . !

Leffe blev väldigt uppmärksammad när han som den förste i världen simmade med älgarna. Filmen spreds över hela världen.

– Det var en kinsesisk tv-kanal som letade efter tre galningar i Europa, berättar han för besökarna under turen i hägnen. De hittade bara en …

Han var också först i världen när han för två år sedan började med mörkerkörning ut till älgarna. 

– Vi tar ut cirka 30 på en vagn med en ljusramp ovanför gästernas huvuden, berättar han. Och när vi kommer tillbaks så grillar vi ekohamburgare i grillkåtan och sedan in i värmen.

Leffe framhåller här att det är hustrun, eller gumman som han säger, Ilona som står för grillningen. 

Hon har stöttat honom till hundra procent genom hela älgresan.

Mörkerkörningen gav eko.

– Ja, säger Leffe, Eksjö älgpark frågade förra året om dom också fick börja med detta.

Det var ju något Leffe tyckte var helt ok.

– Men du ska veta att du alltid är tvåa! sa jag skrattande, berättar han.

Upptäckte limpan vid frukostbordet

Under turen vi åker denna augustidag förvånas många över just den närhet Leffe har med älgarna. Han ropar på dem och de kommer, han matar dem direkt ur hinken och han visar vad Olivia, i dag nio år gammal, har som favoritmat. Han hämtar en påse limpa, tar en skiva i munnen och Olivia tar den.

– Hon upptäckte det på vårt frukostbord en dag.

Ja, vissa av älgarna har han faktiskt inomhus. Olivia var en av dem, i dag är det Yra Annie, troligen omkring nio veckor gammal, som har den fördelen. Oftast huserar hon i hägnet närmast bostaden, och blir flaskmatad av Leffe ett par gånger per dag och kommer in på besök i köket. Givetvis när hon får tillåtelse av familjen.

– Hon blev antagligen lämnad av sin mamma, blev upptäckt utanför Enköping och vi fick ta hit henne. De som hittade henne hade döpt henne till Annie, vi lade till Yra. Vi använder en bokstav per år, så att säga, till de nya kalvarna. I år är det Y. I början sover kalven inne i huset hos Leffe.

Varför?

– Det är enklare helt enkelt, säger Leffe. De ska ha mat så ofta att det vore jobbigare att springa ut hela tiden. 

Och visst är det bra reklam, de filmer vi kan se på Youtube där Yra Annie lägger sig tillrätta på golvet i vardagsrummet!

Men det här med kiss och bajs då?

– Visst, i början blir det en del, men de lär sig faktiskt att bli rumsrena på ungefär två veckor.

Yra Annie älskar vitkål, och det upptäckte hon på familjens middagsbord en dag.

– Lite lustigt faktiskt, säger Leffe. Hon hade lite problem med magen, var lös och så. Så hittade hon vitkålen som hon älskade, började äta och magproblemen försvann!

Yra Annie får stanna i sitt eget hägn till ­efter brunsten. Då ska Leffe försiktigt slussa ut henne bland övriga älgar.

– Jag får väl ”medla” med de övriga så att de accepterar henne. Det brukar ta en till två veckor.

189 personer på en tur

Före själva turen får jag förmånen att följa med Leffe in till Yra Annie. Han ger henne ett litet mellanmål i nappflaskan. Den halvlitern mjölk slinker snabbt ner och efteråt suger hon kärleksfullt på Leffes hand. Hon ger även mig några små slickar med sin varma tunga och jag känner mig utvald!

Dagens tur består av två traktorer med vardera två vagnar efter sig, cirka 70 deltagare. När det är som flest kör Leffe med tre traktorer och har haft 189 personer som mest.

– Det var många barn då.

Leffe guidar och berättar om älgarna på sitt eget speciella sätt. Kunskapen är stor.

– Det mesta har jag faktiskt lärt mig genom att vara tillsammans med djuren, säger han. Och jag lär mig fortfarande.

Han guidar både på svenska och engelska, och det behövs. Den här dagen hör jag både engelska, spanska, tyska och något slaviskt språk bland besökarna.

– Vi har, hör och häpna, haft besökare från 199 länder, säger Leffe. Tre nya så sent som i  går.

De flesta besökarna är dock från Sverige, därefter kommer holländare, schweizare och tyskar.

Har han några nya planer för parken? Några nya spektakulära turer?

– Nej, egentligen inte, säger Leffe. Nu handlar det mera om att utveckla det vi redan har – mig själv, personalen och så vidare. Jag är ganska nöjd med vad vi har just nu.

Parken i Gårdsjö håller öppet främst under sommaren. De stänger två månader under brunsten och har även stängt årets första fyra månader.

Text och foto:
AnnCi Larson