Knappast någon svensk artist har nått internationell berömmelse som Agnetha Fältskog. När hysterin kring Abba var som störst på 1970-talet var hon en världskändis. När gruppen upplösts kom hon tillbaka som soloartist, men valde annars ett tillbakadraget liv efter åren i rampljuset. 

Agnetha Fältskog föddes i Jönköping den 5 april 1950. Under skoltiden gick hon i samma klass som sportjournalisten Staffan Lindeborg, och när staden firade 700-årsjubileum 1984 var de två profilerna programledare i en stor tv-gala. 

Agnethas musikintresse började tidigt. Hennes pappa Ingvar var teaterintresserad och brukade sätta upp föreställningar på en lokal amatörteater.
Agnetha, annars ett ganska blygt barn, gjorde scendebut när hon som sexåring framförde låten Billy boy i en av faderns jultillställningar. Hon uppträdde också i kyrkokören och tog pianolektioner – samma år som hon började skolan fick hon ett piano i present av sina föräldrar. 

Musik var en stor del av den unga Agnethas liv. Hon sägs ha skrivit sin första låt, Två små troll, när hon var blott sex år gammal. Hennes musikaliska förebilder var Connie Francis, Marianne Faithfull och Aretha Franklin. 

Ring, ring på bilfirman

Fältskogs första jobb var som telefonist på en bilfirma. Det blev inte långvarigt. Karriären som sångare och låtskrivare tog snart över. Hon skivdebuterade hösten 1967 med egnaskrivna låten Jag var så kär. Den blev senare listetta i radioprogrammet Kvällstoppen 1968. 

Skivan sålde i 80 000 exemplar – en anmärkningsvärd siffra för en då ganska okänd tonåring. Sedan följde nya succéer som Om tårar vore guld, Vart ska min kärlek föra och Allting har förändrat sig. Samtidigt träffade hon musikern Björn Ulvaeus, och de två blev ett par. Fröet till en världssuccé var sått.

Abba skulle bli tidernas bästa svenska popband. När paren Björn Ulvaeus/Agnetha Fältskog och Benny Andersson/Anni-Frid Lyngstad initialt turnerade som en kvartett kallade de sig Festfolket; tjejerna sjöng och Ulvaeus och Andersson spelade gitarr respektive piano. 

Namnet Abba kom först senare, konstruerat efter medlemmarnas förnamnsinitialer, och blev en världsattraktion efter segern i Eurovision Song Contest 1974 med låten Waterloo. 

Blonda och bildsköna Fältskog var medias älskling, något hon inte var särskillt bekväm med. På förstasidorna hamnade hon hursomhelst. Hon blev en ”superstar”, ständigt påpassad av en alltmer närgången presskår.

Berömmelsens baksida

Mellan 1974 och 1980 hade Abba nio singelettor på Englandslistan och en i USA. Låtar som Dancing Queen, Knowing me knowing you, Super trouper, Mamma Mia, Fernando och Take a chance on me gick heta i New York, Paris, Sydney såväl som Tokyo. Kort sagt; Abba kom att bli ett globalt fenomen. 

Att bli megakändis har emellertid ett pris. Uppmärksamheten slet på privatlivet. I slutet av 1970-talet tog Agnetha Fältskogs förhållande med Ulvaeus slut, och en romans med ishockeystjärnan Lars-Erik Ericsson blev kortvarigt. Enligt den holländska tidningen Privé orkade Ericsson inte med mediahetsen kring Agnetha. 

Detta trots att han själv var en kändis, låt vara i mindre skala. Enligt Privé ska vänner till paret ha sagt att ”han blev inte sedd som en individ längre, utan bara som Agnethas kompanjon. Han stod inte ut med det.”

Enligt Privé ska Ericssons beslut att lämna Fältskog efter bara några månader ha tagit henne hårt. Hon hade då två barn, sex och två år gamla, och längtade efter ett lugnt familjeliv. 

Men berömmelsen med Abba gjorde det svårt. I sin självbiografi illustrerar Fältskog den ständiga stressen med en händelse under en turné i Australien: 

”Det var feber. Det var hysteri. Det var ovationer. Det var svettiga, besatta folkmassor. Ibland var det otäckt. Jag kände det som om man skulle suga tag i mig så att jag aldrig skulle komma loss”.

Gick skilda vägar

Våren 1980 genomförde Agnetha Fältskog den sista konsertturnén med Abba, till Japan. I slutet av 1981 kom albumet The visitors ut, för övrigt det första som gjordes i cd-format. Låtarna var av det aningen dystra slaget, något som kanske förklaras av att de fyra i gruppen nyligen gått igenom besvärliga separationer. Sista gången de uppträdde tillsammans var den 11 december 1982.

Abba upplöstes inte formellt men ”pausen” medlemmarna tog 1983 blev permanent, och de fortsatte sina karriärer på var sitt håll. Fältskog gav under 1980-talet ut tre engelskspråkiga album; Wrap your arms around me blev en succé och såldes i 320 000 exemplar enbart i Sverige. Hon gjorde också en insats som skådespelare i filmen Raskenstam samt sjöng ledmotivet It’s nice to be rich till filmen P&B. 

Fältskog hade även en del kortare samarbeten med andra artister innan hon i slutet av 1980-talet i allt väsentligt försvann från rampljuset. 

Själv gillar hon dock inte bilden av sig själv som mystisk och tillbakadragen. I en intervju för BBC från början av 2000-talet vill hon inte kännas vid epitetet ”popvärldens Greta Garbo”.

– Det sårar mig, för det är inte alls så. Jag är väldigt jordnära och normal. Men jag har kommit till en ny fas i livet, där musiken spelar mindre roll.

2021 gjorde ABBA och Agnetha ändå en lika efterlängtad som oväntad comeback med ­albumet Voyage. Det sålde över en miljon exemplar redan under första veckan. Fenomenet Abba visade sig ha överlevt 40 år i förskingringen.

Uppbrott och tragedier

1990 gifte sig Agnetha Fältskog med den svenske kirurgen Tomas Sommerfeldt, men även det förhållandet blev kortvarigt och de skildes 1993. 

Året därpå drabbades Agnetha av ytterligare en personlig kris, då hennes mamma tog sitt eget liv  –  något popikonen tog mycket hårt. Några år senare inledde hon så en kortare relation med holländaren Gert van der Graaf, något som skulle innebära att hon än en gång hamnade på löpsedlarna. 

Truckföraren van der Graaf hade varit fixerad av Fältskog sedan han som åttaåring såg Abba ta musikvärlden med storm 1974. Under 1990-talet utvecklades det hela till besatthet; under sitt vuxna liv hade han samlat information om Fältskog och när de möttes under en promenad 1997 var det heller ingen slump; holländaren hade köpt ett hus i närheten av Agnethas ute på Ekerö. 

Trots att de var omaka, van der Graaf var betydligt yngre och tämligen överviktig, blev de ett par under en tid. När Agnetha så ville avsluta förhållandet 1999 började han trakassera henne. Till slut blev det så illa att han fick besöksförbud och utvisades från Sverige. Trots det dök han vid upprepade tillfällen upp i närheten av hennes bostad; något som lett till att Fältskog varit tvungen att skaffa ett omfattande säkerhetsarrangemang för att skydda sig.

I filmen Take a chance, som hade premiär i våras, skildras stalkern van der Graaf och stalkerfenomenet rent allmänt i en dokumentärfilm av Maria Thulin. Fältskog själv vägrade emellertid medverka i den kontroversiella produktionen. 

Björn Schüberg