Den 29 november 1969 hälsade programledaren Lars-Gunnar Björklund tittarna välkomna till sitt skötebarn Tipsextra. Ett program som var revolutionerande på sin tid. Inte ens britterna själva hade tillgång till direktsänd ligafotboll då. Kanske inte undra på att programledaren Björklund och kommentatorn Bosse Hansson var lite nervösa den där eftermiddagen. Den började heller inte på bästa sätt…

– Usch ja. Den lördagen blev 42 matcher i de högre divisionerna inställda på grund av snökaos. Där satt man och svettades i Göteborg. Men så småningom fick vi se spelare springa in på ett fruset Molineux Ground i Wolverhampton och Bosse Hansson hördes.

– När vi så äntligen kommit igång försvann bilden efter nån minut. Det visade sig sedermera att det var ett tekniskt fel nere i Hamburg som ställde till det. Så medan England var borta fick vi sända tennis istället. Efter 20 minuter fick vi tillbaka bilden och strax därefter gjorde Hugh Curran matchens enda mål, berättade idag bortgångne Björklund för hd.se.

Den, ur svensk synvinkel, historiska matchen mellan Wolverhampton och Sunderland slutade alltså 1–0. Programmet gick hem i stugorna från första sparken, men alla fotbollsfrälsta kan tacka ett utbrott av mul- och klövsjukan för dess tillkomst.

Reportage om rävjakt

I mitten av 1960-talet åkte den då ganska unge Lars-Gunnar Björklund till England. Meningen var att han skulle göra ett reportage om rävjakt, det brittiska överklassnöjet. Redan andra dagen fick man emellertid avbryta filmandet. Mul- och klövsjuka hade brutit ut, och myndigheterna förbjöd jakten. Aningen villrådig åkte då Björklund till London, och tittade på en match mellan Tottenham och Chelsea. Under fajten funderade han på hur det gick för sitt kära Djurgården hemma i Sverige.

– Då kom jag på att allsvenskan inte spelar på lördagar, och tänkte för mig själv att ”varför visar vi inte den här matchen istället”, sa Björklund till hd.se.

Väl tillbaka i Göteborg, Björklund var stationerad där, funderade han vidare på sin idé. När det så blev klart med två kanaler på SVT la han fram sitt påfund för ledningen. Till en början var många kallsinniga, inte minst tv-nestorn Lennart Hyland. Men Björklund gav sig inte. Så småningom gav chefen för Göteborg, John Forsberg, med sig och lät honom gå vidare. Björklund var då smart nog att ta upp frågan med sina kollegor i Danmark och Norge, som ju hade liknande förhållanden med sin inhemska fotboll, och de visade direkt intresse. Sedan for han till England för att förhandla om sändningsrättigheter med tv-bolaget ITV. För 1 500 dollar per match (SVT:s del var 850 dollar) säkrade han sändningsrättigheterna. En struntsumma jämfört med dagens miljardrullning i branschen, låt gå för att detta var slutet av 1960-talet (1 500 dollar då motsvarar cirka 130 000 kronor idag).

Svensk fotboll sa ifrån

Sista hindret var, överraskande nog, några allsvenska klubbar. De fick Svenska Fotbollförbundet att lämna in ett veto mot den ”engelska” fotbollsinvasionen av Sveriges vardagsrum. ”Hålla på att visa engelsk fotboll på vintern, då går inte folk på svensk fotboll på våren”, resonerade de, men fick mothugg av andra klubbledare och Tipsextra red ut sin första storm.

Redaktör för Tipsextraredaktionen i Göteborg blev sedermera Leif Larsson. Någon dans på rosor var emellertid inte jobbet. Snarare var det tuffa arbetsförhållanden som gällde. 

– Det här är ju ett tag sen, och de engelska arenorna var slitna och ofta i dåligt skick. Inget var förberett för oss; vi satt ute i kyla och blåst och fick hoppas att tekniken inte strulade, berättade Larsson i en intervju för Kvällsstunden kort innan även han gick bort tidigare i höstas.

Kissa innan match

Tillsammans med Staffan Lindeborg är Larsson den som kommenterat flest Tipsextramatcher, 59 stycken.

– Glamoröst var det inte. Tvärtom långa förberedelser, och ibland nästan farliga arbetsförhållanden. Det engelska produktionsteamet brukade ge oss order att kissa innan matchstart, och vid min första match förstod jag varför. Vi fick sitta uppe på en träplattform, dit man fick klättra på en ranglig stege. När vi så kommit upp drog de bort stegen, sa Larsson.

Att kommentatorer fått urinera i termosar, efter att ha hällt ut teet, är dock en skröna enligt Leif Larsson. 

Tekniken var också en ständig källa till oro. Detta var långt innan dagens digitala teknik, och ”tillfälligt avbrott” var inte ovanligt. Trassel med ljudet förekom åtskilliga gånger, och med åren insåg redaktionen att det var nödvändigt med backup i studion om något strulade. I december 1982 blev Staffan Lindeborg blixtinkallad när man inte fick kontakt med just Larsson på plats i London för matchen Charlton-Newcastle. Lindeborg hade inte ens några laguppställningar framför sig, och fick svettas för att inte göra bort sig. Samtidigt satt Larsson på arenan och kommenterade för fullt – omedveten om teknikstrulet. 

– Efter en timme eller nåt hörde jag plötsligt Lindeborg säga från studion att ”Nu har vi fått kontakt med Leif Larsson, så nu lämnar vi över till honom.” Det var en jätteknivig situation för mig, jag visste ju då inte hur mycket av det jag sagt tidigare som hade hörts. Den informationen hade jag inte, berättade Larsson.

Trodde det var fel lag

Den engelska vintern innebar också inte sällan inställda matcher. Ofta med kort varsel. Att då styra om kommentatorn till en ny arena var inte alltid möjligt. En gång fick Larsson rycka in och kommentera Crystal Palace-Grimsby (spelades i London) medan Ingvar Oldsberg var strandsatt i mellersta England. 

– Det var en pärs. Jag fick kommentera från en korridor utanför studion i Göteborg. Som tur är fick jag laguppställningar faxade till mig strax före avspark, men väsentligen var jag oförberedd. Ändå gick det hyggligt i första halvlek. Sen, när lagen gick ut för paus, blev jag alldeles kall. På Grimsbyspelarnas tröjor stod det nämligen CPFC, alltså Crystal Palace Football Club. Herregud, hade jag tagit fel på lagen och gjort en dundertabbe? Vad jag inte visste var att domaren innan avspark tyckt att lagens tröjor var för lika, och beordrat Grimsby att byta. De fick låna Crystal Palace reservställ, berättade Larsson om den förvirrade situationen.

Fick sina favoritlag

Med tiden blev Tipsextra given lördagsunderhållning för fotbollsentusiaster i Sverige. Även travfolk fick sin beskärda del, innan match samt i paus var det V 65 i rutan. Även en del annan sport avhandlades. 

Samtidigt blev Tipsextra språngbrädan för ett antal folkkära tv-profiler. Bosse Hansson, Arne Hegerfors, Ingvar Oldsberg och Fredrik Belfrage passerade revy under programmets glansdagar. Svenskar blev också bekanta med engelska ligalag, deras dräkter, spelsätt och arenor. En svensk generation fick ett favoritlag även i England. Profiler som Charlie George, Peter Shilton, Bob Latchford, Billy Bremner och Kevin Keegan var idoler också i Skandinavien. 

Redo med tipskupongen

Med tiden utvecklades också en fotbollsturism i Sverige, med destination England. Många hade fått blodad tand av det de såg på tv, och ville uppleva matcherna på plats. 

Fotbollsjournalisten Göran Bolin, med engelsk fotboll som specialitet, följde Tipsextra i alla år.

– Det blev som en lägereld för oss fotbollsintresserade. Lördagar klockan fyra var ett heligt klockslag. Min pappa satt redo med tipskupongen, och jag själv suktade efter att få se spelarna och lagen jag beundrade.

– Betydelsen av Tipsextra går inte av överskatta. Vare sig det handlar om intresset för fotboll i allmänhet eller engelsk fotboll i synnerhet, säger Bolin till Kvällsstunden. 

Tipsextra skulle dock inte vara för evigt. Tiderna förändrades, och när ligafotbollen började visas på engelsk tv 1983 var det startskottet för dyrare sändningsrättigheter. När så Premier League startade 1992 sköt de i höjden. 

Sista matchen

Den 18 mars 1995 slog Blackburn Chelsea med 2–1 i en match som skulle bli den sista i Tipsextra. Då hade 423 sändningar gjorts sedan starten 1969. Till nästa säsong förlorade SVT sändningsrättigheterna till reklamfinansierade TV4.

– Tyvärr var SVT inte djärva nog att ge sig in fighten om att köpa rättigheterna. Det hade gått att ordna, men de var för fega, kommenterade Lars-Gunnar Björklund (som då lämnat SVT) i Hallands-Posten.

TV4 kallade sina program Tipslördag, men konceptet var detsamma. Särskilt långvarigt blev emellertid inte Tipslördag. Andra kanaler, som Sportkanalen, hade också börjat sända engelsk fotboll. 1998 övertogs sändningarna från Premier League av Canal Plus, och Tipslördag blev hänvisat till andradivisionen eller annan mindre attraktiv fotboll. I dagens medievärld, där varenda match kan ses, känns Tipsextra som en för länge sedan gången tid.

– Så är det väl, men vi var i alla fall först på plan, konstaterade Leif Larsson.

 Björn Schüberg