Han började spela i Degerfors IF:s A-lag redan som 15-åring. Därefter gick fotbollskarriären spikrakt uppåt och i dag är han en av Sveriges främsta fotbollslegendarer och Värmlands störste fotbollsspelare genom tiderna. 

Ralf Edström föddes den 7 oktober 1952 i bruksorten Degerfors i östra Värmland. Hans fotbollstalang märktes tidigt i Degerfors IF, där han redan som 13-åring fick spela tillsammans med klubbens 16-åringar. Sin debut i A-laget gjorde han redan 15 år gammal, 1968, i en match mot Sundbyberg. 

När Ralf Edström började spela i Degerfors IF hade det forna storlaget haft sin glanstid. Laget låg i dåvarande division 2 och Ralf Edström gick 1971 vidare till Åtvidabergs FF. 

Åtvidaberg, eller Åtvid, hade just då en storhetstid med Gunnar ”Åby” Ericsson vid rodret och Edström fann sig snabbt till rätta. 1972 var han med och förde sitt lag till SM-guld och blev dessutom allsvensk skyttekung.

Nickson

Samma år debuterade han i landslaget. Under debutsäsongen spelade han fyra landskamper och gjorde inte mindre än åtta mål, varav tre mot Sovjetunionen i en match som slutade 4–4. Edström nickade in samtliga sina tre mål och efter den dagen var han ”Nickson” med hela svenska folket och hade etablerat sig som Sveriges store anfallare. 

1973 lämnade Ralf Edström Sverige och började spela för PSV Eindhoven. Hans karriär i det nederländska proffslaget blev en succé. På 112 matcher gjorde han 56 mål för klubben och blev mästare två gånger.

Under VM-turneringen 1974 spelade Ralf Edström sex matcher. Han bildade anfallspar med Roland Sandberg; de hade redan tidigare spelat ihop i Åtvidaberg, och kom att jobba lika effektivt tillsammans i landslaget. 

Under slutspelet gjorde Edström fyra mål, bland annat ett oförglömligt volleyskott mot Västtyskland, som senare vann hela turneringen. 

Svår korsbandsskada

Ralf Edström spelade även i VM-turneringen 1978, men under en kvalmatch mot Norge på Ullevål i Oslo den 7 september 1977 tacklades han brutalt av den norske mittbacken Svein Grøndalen. Tacklingen ledde till ett skadeuppehåll på flera månader. Och även om Ralf Edström spelade i samtliga matcher under VM-slutspelet så handlade det om kortare inhopp. Några mål blev det alltså inte heller för Edström under VM 1978. 

Från PSV Eindhoven köptes Ralf tillbaka till Sverige och IFK Göteborg, där han spelade ett par säsonger i slutet av 1970-talet. 

Därefter gick färden vidare till belgiska Standard Liège och senare till franska AS Monaco. Karriären i Frankrike avslutades med en svår korsbandsskada, som han drog på sig i en ligamatch mot Lens 1983. 

I förhoppningen att han skulle kunna spela allsvenskt spel efter rehabiliteringsträningen skrev han kontrakt med Örgryte. Men skadan hängde sig kvar och en lysande fotbollskarriär var över. 

Efter att han avslutat fotbollskarriären började Ralf Edström arbeta som expertkommentator vid Radiosportens sändningar. Han började som bisittare 1983 och under VM 1986 debuterade han som kommentator. 

Dödsångest

2012 drabbades Ralf av prostatacancer. Han opererades våren 2013 och friskförklarades senare. Han har själv berättat öppet i intervjuer med flera tidningar om den dödsångest han känt när han fick cancerbeskedet och om sin lättnad över att ha blivit friskförklarad.

Ralf Edström stannade på Radiosporten ända fram till 2015, då han drabbades av ryggproblem som omöjliggjorde arbetet. Den sista match han kommenterade var en match mellan IFK Göteborg och Djurgårdens IF den 1 juni 2015. 

När Ralf Edström 2016 fick frågan från en reporter på Aftonbladet vilka fotbollslag han själv håller på kom hans första klubb, Degerfors, högt upp på listan. Även Åtvidaberg, Örgryte och Blåvitt tillhör fotbollslegendens favoriter liksom de tre proffslag i Europa han spelat för. 

Han håller också på brittiska Derby – som ofta gör honom besviken. 

Bitte Assarmo