Hur hade det blivit om världen ingripit med kraft redan när IS började döda och lemlästa människor? Det kom begäran om hjälp från länderna i Mellanöstern, men politikerna vände ryggen till. Om de inte gjort det, hade alla dessa människor behövt fly och förlora allt? Det undrar Jan Ekman på veckans Brev från läsarna. Vad anser du? Skriv i kommentarerna nedan.
Marcus Hubertson
Kvällsstunden nummer 40
För 70 år sedan kom 400 estniska flyktingar till den blekingska bruksorten Olofström. Väl på plats utgjorde de cirka tio procent av befolkningen. Men deras frihet var kringskuren. Främlingspassen som de bar på hindrade dem från att resa utomlands och sedan återvända. De fick inte heller delta i politisk propaganda (underförstått mot Sovjetunionen).
Bland mycket annat i veckans nummer finns också en kort historia om, samt bild på den mjölkpall som satts upp vid Långalma i Roslagen till minne av Lars Molins berömda film Midvinterduell.
Ny samhällsanda behövs
Den nuvarande samhällsandan representeras framför allt av överklassen och medelklassen. De anger vad som skall anses vara ”fint”. Men vi behöver en ny anda som gör samhället trivsammare och mer uthärdligt. Inom arbetarklassen kan man fortfarande finna positiva komponenter som frihet från prestige, kamratlighet och godmodighet. Så låt oss försöka bygga på detta när vi utvecklar en ny samhällsanda. I vart fall måste vi göra oss av med den nuvarande över- och medelklassmentaliteten, anser Håkan Johansson på veckans Brev från läsarna.
Kvällsstunden nummer 39
- Sigge Stark, eller Signe Björnberg som hon egentligen hette.
Följetongsfavoriten Sigge Stark (Signe Björnberg) hade en stor litterär produktion och var folkkär som få. Men hennes flit gjorde henne varken rik eller ärad av finkulturen. Sent omsider har dock ett erkännande kommit i form av en bok, skriven av litteraturprofessorn Yvonne Leffler vid Göteborgs universitet.
Och en helt annan sak: Visste ni att en bondpojke från Fellingsbro i Västmanland, Erik Ohlsson, adlades i England och blev Baronet Ohlson of Scarborough?
Om detta och en massa annat står det att läsa i veckans Kvällsstunden, nummer 39.
Sopförbränning ger problem
Miljontals ton avfall skickas från länder i Europa för att eldas upp i svenska kraftvärmeanläggningar. Energibolagen får betalt för att elda soporna. Men konsekvensen har blivit att priserna på biobränslen har sjunkit kraftigt, något som drabbat både skogsbolag och bönder som satsat på energiskog. Även miljön förlorar på sopförbränningen eftersom det finns en risk att giftiga ämnen sprids med röken. Här finns något för politiker och naturvårdsorganisationer att engagera sig i, tycker signaturen Gilbert på veckans Brev från läsarna.
Veckans landskap: Uppland
Uppland – ett av de landskap som gör anspråk på att vara Svea rikes vagga – föräras fem hela sidor i veckans Kvällsstunden (nummer 38).
Dessa sidor bjuder på läsning om tegelbruken i Heby, om djur- och naturmåleri – signerat konstnären Letti Rapp, om trädgårdskonst och hantverkskonst, om en gammal befästning i Roslagen och om en älg som i slutet av 1800-talet bogserade en båt med fyra man ombord.
Trött på bak och bygg i TV

Det är dags att begära valuta för licenspengarna. SVT gör numera inga underhållningsprogram med blandad underhållning som exempelvis Hylands hörna eller Nygammalt. I stället får man se kändisar sitta och äta medan de skrattar åt sina egna skämt. Producenterna verkar köra i samma gamla hjulspår, inget nytt händer.
En som är trött på alla som bakar och lagar mat eller hamrar och bygger i TV, och som tycker att nu är det dags att protestera, är signaturen Inga-Lill på veckans Brev från läsarna.
Kvällsstunden får ny chefredaktör
Efter fyra år som Kvällsstundens chefredaktör går nu Rolf Olofsson i pension och lämnar med varm hand över ansvaret för tidningen till Bo Pettersson. Bo är en nygammal bekantskap för Kvällsstundens läsare då han faktiskt innehaft tjänsten tidigare. Han var Kvällsstundens chefredaktör mellan åren 2009-2010. Bo har lång erfarenhet inom tidningsbranschen och kommer senast från posten som redaktionschef för Länsposten i Örebro.
Bosse, Vad känner du inför ditt nya uppdrag?
– Stor ödmjukhet. Att förvalta det kulturarv som Kvällsstunden faktiskt är, och att göra det i samma takt som tiden rör sig, varken för fort eller för långsamt, det är en uppgift som heter duga!
Rolf, hur ser närmaste framtiden ut för dig?
– Först måste jag komma över saknaden av arbetskamraterna och den känsla av tomhet som infunnit sig. Inse att jag inte längre har något jobb att åka till. Men sedan ska jag fälla lite träd vid sommarstugan, plocka lingon och resa till Skottland. Men efter det tänker jag skriva en del, förhoppningsvis i Kvällsstunden, måla en tavla eller två, träna mer regelbundet, renovera hus, gräva i trädgårdslandet. Och läsa! Kvällsstunden bland annat.
Vi på redaktionen vill passa på att tacka Rolf för hans strålande arbete under hans år på tidningen och hälsar samtidigt Bo varmt välkommen till Kvällsstunden.
Den 100-årige charmören
För precis 100 år sedan föddes en gosse som med tiden skulle bli en av Sveriges allra största inom film och teater. Hasse Ekman var skådespelare, regissör och manusförfattare. Han uppträdde ofta i huvudrollen i de filmer han regisserade, nästan alltid som snygg charmör. Han var mannen bakom otaliga succéer framför allt inom den komiska avdelningen. Inte minst hans filmer med Sickan Carlsson slog an hos den stora publiken. Under vinjetten Nöjesprofilen i veckans tidning (nr 37) tecknar Willy Läth porträttet av denne gigant.
Nisse Lind – dragspelsjazzens fader
Veckans Nöjesprofil: Nisse Lind Nisse Lind var dragspelare, pianist, kapellmästare och skapade med sin Hot-trio en helt ny musikgenré med häftig dragspelsjazz ackompanjerad av kontrabas och gitarr. Han var den förste i Sverige som använde dragspelet i jazzmusik. Han hade bland annat ett mycket nära samarbete med Alice Babs som sa så här när hon återhörde gamla inspelningar med Nisse och henne själv: ”Det är roligt att återigen bli påmind om vilken personlig musiker Nisse Lind var och att han spelade piano och celesta lika bra som dragspel. Han var verkligen en jazzpionjär här i Sverige och mitt samarbete med honom var betydelsefull på flera vis för min framtid som sångerska.”