Marcus Hubertson

Det har sagts att Gud misslyckades med att få ordning på ryggen när han skapade människan. Kanske ligger det något i det. Hippokrates, ”läkekonstens fader”, lär en gång ha yttrat: ”Få kunskap om ryggraden, för denna är orsaken till många sjukdomar”.  

I år är det 100 år sedan kiropraktiken kom till Sverige. Yrkesgruppen har sedan dess kämpat med onda ryggar, men också för att bli accepterad och integrerad i vården. 

En gång för länge sedan var människan ett fyrfota djur. Någon gång under evolutionens gång reste sig våra förfäder upp. Varför och hur det gick till vet vi inte. För tio år sedan publicerades en studie gjord på schimpanser som gick ut på att det var lättare att roffa åt sig mat om man gick på två ben. Ju mer konkurrens det var mellan aporna, desto oftare knallade de omkring på två ben för att hitta mat. 

Om det var så människan en gång blev ”tvåbent” låter vi vara osagt, men det måste ha varit en framgångsrik strategi.

En kroppsdel som utsätts för helt andra påfrestningar vid uppåtgående är ryggen. Kanske är det så att människan behöver ytterligare några miljoner år på sig för att bli av med de ryggproblem som plågar så många. Möjligtvis lider ryggraden fortfarande av ”fyrfota” barnsjukdomar. 

Självlärd helare

Sett ur det perspektivet är kiropraktiken en ung företeelse. Kunskapens fader är Daniel David Palmer, en till USA utvandrad kanadensare. Han var en självlärd helare, på engelska ”healer”, och sysslade också med magnetterapi. Han var också mycket kunnig i anatomi.

D D Palmer gjorde den första spinala manipulationen på en vaktmästare han kände. Denne var nästan döv, något han enligt egen utsago blivit när han böjde sig ner och kände ett ”knak” i nedre delen av ryggen. Palmer anade att ”knaket” och vaktmästarens dövhet måste vara relaterade. Palmers teori var att kroppen har ett stort mått av läkningsförmåga som överförs med hjälp av nervsystemet. Han antog att om en del av kroppen var angripen av sjukdom berodde det på blockeringar i nervsystemet, vilka kunde elimineras med manipulation.

När Palmer behandlade vaktmästaren inträffade det osannolika. Sedan en kota manipulerats återställdes vaktmästarens hörsel. I dag är det detta som kallas en kiropraktisk justering.

Efter genombrottet med vaktmästaren upptäckte Palmer att hans justeringar kunde lindra olika former av smärta, främst ryggrelaterade sådana. Inom några år han hade han öppnat en praktik och började undervisa sina kiropraktiska tekniker till andra. Det medicinska samfundet var emellertid skeptiskt till Palmers metoder. De kallade honom kvacksalvare och gjorde ibland narr av honom. Vid ett tillfälle åtalades han för att ha utövat medicin utan licens och tillbringade en tid i fängelse.

Idéer levde vidare

D  D Palmer dog 1913 men hans idéer levde vidare. Schismer och konflikter var dock vanliga inom det nya skrået.

Till Sverige kom kiropraktiken 1921, då Simon Lundin och Lennart Thomson återvände hem efter utbildning i USA. 1936 fanns det 15 kiropraktorer i Sverige, och de uppvaktade Socialstyrelsen för att möjliggöra legitimation. Denna godkände inte ansökan då det inte ansågs att kiropraktiken hade underbyggda undersöknings- och behandlingsmetoder.

Trots nobben från myndigheterna växte kiropraktiken som företeelse. Inte utan utmaningar; ”kotknackare” var inte välkomna i de medicinska finrummen. I dag är kiropraktiken en etablerad del av sjukvården i många länder.

Grundidén med kiropraktik är att återställa normal funktion i leder, muskler och nervsystem. Alltså kroppens biomekanik. Standardbehandlingen är en justering som genom olika handgrepp normaliserar ledfunktionen i det dysfunktionella området. Ibland knakar det till när kiropraktorn arbetar, men det är inga ben som flyttas. Dock ändras trycket inne i leden vid manipulationen, och det kan leda till att en gasbubbla bildas och brister. 

En kiropraktor har i allt väsentligt händerna som arbetsredskap. Att hitta rörelseinskränkningar i ryggrad och andra leder är emellertid ingen enkel uppgift. Inte heller är det lätt att manipulera/mobilisera en dysfunktionell led. Det kräver mycket övning och ett allmänt praktiskt handlag. 

Ibland kan begreppen kring en kiropraktisk behandling förvirra. Det talas ofta om manipulation respektive mobilisering, men vad är skillnaden? 

Svaret är att den förra utförs med stor snabbhet och kan leda till det klassiska ”knaket”, medan den senare utförs med mer utdraget tryck. Ibland benämns dock även manipulation som en form av mobilisering, skiljelinjen är inte absolut. 

Effekten av kiropraktik har i vetenskapliga studier visat sig måttlig till hög gällande smärtor i nedre delen av ryggen och nackproblem. Huvudvärk orsakad av nackproblem har också behandlats framgångsrikt med kiropraktik, liksom axelsmärta och smärtlindring vid diskbråck.

Fem års utbildning

I Sverige sker kiropraktorutbildningen vid Skandinaviska kiropraktorhögskolan i Solna, och omfattar fem års heltidsstudier. Som jämförelse tar det tre år att bli legitimerad fysioterapeut. Kiropraktorhögskolan är dock inte reglerad i högskoleförordningen men är underställd Högskoleverkets tillsyn.

Yrkeslegitimationen för kiropraktorer utfärdas av Socialstyrelsen, och kräver en viss tids allmäntjänstgöring inom den svenska hälso- och sjukvården. 

Titelskydd för kiropraktorer infördes 2006. Det innebär att endast kiropraktorer med adekvat utbildning och av Socialstyrelsen utfärdad legitimation har rätt att kalla sig kiropraktor. 

Kiropraktorer förknippas främst med rygg- och nackbesvär. Deras arbetsområde är dock betydligt bredare än så. Komplexa dysfunktioner i händer, fötter, knän och bröstrygg behandlas också. Många idrottsklubbar samarbetar med kiropraktorer, liksom företag.

Det har alltså skett en del sedan D  D Palmer behandlade den hörselskadade vaktmästaren. I dag finns det runt 1 000 legitimerade kiropraktorer i Sverige  –  i USA är de över 70 000.

Björn Schüberg