Marcus Hubertson

När Dagny Carlsson föddes, samma år som Titanic sjönk, fanns inte ens telefon i hemmen. Hundra år senare började hon blogga, att skriva om sina tankar och sitt liv på internet. Bloggen blev en succé, kanske främst för hennes frispråkighet och humor. 

– Jag läste någonstans att Bildt bloggade och tänkte; kan han så kan jag, säger Dagny via telefon till Kvällsstunden. 

Hon tog reda på hur man gör och började skriva på internet.

– Det har ju gått bra, det går som smort. 

Och visst har det gått som smort. Bloggen blev minst sagt populär och har gjort Dagny till en riktig kändis som ofta syns, både på tv och i tidningsartiklar.  Hon har fått en egen dokumentär, Livet börjar vid hundra, och har skrivit boken Livet enligt Dagny: I huvudet på en 104-åring, som kom ut 2016.

I början av maj firade hon sin 108:e födelsedag med ett party i trädgården.

–  Jag är dock förmäten nog att inte känna mig lastgammal, om jag åldras med behag vet jag inte men gammal har jag i alla fall blivit, skrev hon i sin blogg samma kväll. 

Inte orolig för corona

Dagny, som definitivt klassar in under riskgruppen för corona, känner sig inte orolig. 

– Inte ett dugg! Sånt kan man inte springa ifrån, så det är inget att vara orolig för. 

Men däremot känner hon sig lite trött på pandemin.

– Det är lite trist att vara instängd, konstaterar hon och berättar att hon får dagarna att gå genom att ”slöa och läsa”.

Just nu läser hon en bok om Kristianstad, om hur staden hon föddes i grundades.

– Jag är glad i min hembygd, men flyttade därifrån när jag var 17 år. Det är 90 år sedan. Ja, herregud vad tiden går, utbrister hon. 

Dagny var första barnet, av fem, till järnhandlaren Viktor Eriksson  och hans fru Sigrid.  

Hennes barndom var inte lätt, hon kände sig oönskad av sin mor som stängde in henne i en mörk garderob. Den bestraffningen tog slut när mormor upptäckte vad som pågick. På äldre dagar försonades Dagny med sin mor. 

I dag har Dagny endast ett syskon kvar i livet. 

–  Min lillasyster som är 97 år, hon bor kvar i Kristianstad, jag hälsade på henne förra sommaren. 

Olyckligt äktenskap

Som ung började Dagny som sömmerska på en skjortfabrik.

Senare flyttade hon till Örebro och där träffade hon sin första man, då var hon 30 år och äktenskapet var mycket olyckligt. Maken hade problem med både spel och alkohol. Till slut rymde Dagny från hans svartsjuka, eftersom han vägrade gå med på skilsmässa.

1938 fick Dagny två veckors semester och åkte till Stockholm. Hon förälskade sig i staden och längtade efter att få flytta dit. När hon var 37 år gick drömmen i uppfyllelse. I början bodde hon i små, kalla uthyrningsrum och jobbade som arbetsledare på korsettfabriken Gema.

Det var på dans som hon träffade Harry, som blev hennes andra make. 

De gifte sig 1951, äktenskapet var lyckligt och varade tills Harry gick bort 90 år  gammal, av cancer. Dagny som var lika gammal vårdade sin man hemma.

– När Harry dog trodde jag att jag också skulle dö, det blev så tomt och ensamt. Men jag dog ju inte och då bestämde jag mig för att leva. 

Fler än 30 000 inlägg

Varje kväll skriver Dagny ett inlägg på sin blogg, det kan handla om dagen som gått, om minnen från förr eller hennes tankar om livet. 

– Ibland är det idétorka, men det blir alltid något. Jag skriver mycket om hur det var förr. Pandemin är jag trött på.

Hon har skrivit över 30 000 inlägg, och bilderna får hon av sin före detta datalärare som hon lärde känna när hon gick datakursen som 99-åring.

– Jag var en lite gammal elev, hon undrade vad hon skulle ha mig till, berättar Dagny och tillägger att de blev vänner på kursen och att hon var den enda som startade en blogg.

Responsen är stor och Dagny har fått många vänner genom bloggen.

– Det är många kommentarer,  jag är deras idol, och det är jag glad för.

På bloggen kan man bland annat läsa hennes egna ord om när hon för två år sedan blev påkörd av en bil och hamnade på motorhuven.

– Vänster skinka gör så ont att jag knappt kan sitta vid datorn. Jag tror lite grann på ödet och att jag klarade mig därför att det nog är meningen att jag skall leva lite till. 

På frågan hur Dagny mår i dag kommer ett bestämt svar: 

–  Jag är frisk som en nötkärna, inte en enda krämpa har jag. 

Hon tycker om att ta promenader – om hon har sällskap.

– Jag går inte ut och irrar ensam, jag har hemtjänsten som tar hand om mig, säger Dagny och tillägger:

– Jag går fort, det går undan i svängarna!

Annette Grandin