Marcus Hubertson

Svenska USA-tidningar snart tillgängliga på nätet

29 november 201813 september 2016 av Marcus Hubertson

[good_old_share]

Snart är det klart, det stora projektet som gör det möjligt att kunna sitta hemma och läsa gamla svenskspråkiga tidningar från USA i sin svenska dator. Tidningarna kan komma bli en guldgruva för till exempel släktforskare. Start är planerad till i oktober i år.

Folkräkningarna i USA görs vart tionde år, så där kan det ju vara svårt att hitta utvandrade släktingar. Men i de gamla lokaltidningarna kan man ibland få napp och hitta något intressant om sin utvandrade släkt trots att den flyttat över kontinenten.
Vissa tidningar är redan nu tillgängliga via internet. I sådana gamla tidningar kan man ibland finna detaljerade personnyheter av ett slag som man knappast finner i dagens tidningar.
Till exempel läste artikelförfattaren nyligen i Texas-Posten från den 19 november 1900 att paret Anna Svening och Victor Anderson höll bröllop hemma hos Alfr. Anderson i samhället Decker i Texas. Den lokala orkestern spelade och det bjöds på förfriskningar. I en annan notis fick man veta att elden varit lös hos Lundell & Bergström, också i Decker. Samhället ligger nordost om Texasstaden San Antonio. Dit hade alltså också svenskar hittat som, för nu länge sedan, försökte få bättre levnadsmöjligheter i ett annat land.
Och nu blir flera av dessa intressanta historiska tidningar tillgängliga hemma i datorn.

Start i oktober
– Startdatum för att börja läsa är planerat till den 1 oktober, berättar bibliotekarien Jonas Ahlberg, projektkoordinator på svensk sida hos Kungliga Biblioteket i Stockholm.
Håll utkik på bibliotekets hemsida www.kb.se senare i höst om hur man ska läsa.
Det är ett stort projekt som nu slutförs. 1,3 miljoner svenskar utvandrade till Nordamerika. Utvandringen resulterade i en mycket rik utgivning av tidningar på svenska i det nya landet. Uppemot 600 svenskspråkiga tidningar startades åren 1850–1930. Nu har 300 000 sidor digitaliserats, representerande 25 titlar. Tack vare att Kungliga Biblioteket redan tidigt började samla in svenskamerikanska tidningar har många tidningar funnits tillgängliga.

Också på mikrofilm
Tufve Nilsson Hasselquist, grundare av den svenskamerikanska tidningen Hemlandet, prenumererade och köpte in alla tidningar som han kunde komma över. Sedan skickade han varannan månad hem tidningarna till KB i Stockholm med fartygen över Atlanten.
Merparten av dessa tidningar är inbundna och i förhållandevis gott skick. Om man inte hittar aktuell tidning via internet finns tidningarna mikrofilmade hos Kungliga Biblioteket.
Samarbetspartner i USA har bland annat varit The Minnesota Historical Society. Sällskapet har den största samlingen av i Minnesota utgivna dagstidningar. Man kan till exempel via datorn redan nu titta i engelskspråkiga Minneapolis Tribune fram till 1922. Åren efteråt råder upphovsrättsregler, så då måste man enligt reglerna uppsöka ett bibliotek i Minneapolis för att få titta.
De svenskamerikanska tidningar som blir tillgängliga i höst kommer att nås via en tvåspråkig hemsida. Där ska det finnas sökmöjligheter. Hos Minnesota Historical Society kan man också få uppgifter om tidningar som ännu inte har blivit digitaliserade.
Man kan även hitta närmare ett 40-tal engelskspråkiga tidningar från Minnesota, liksom många andra från övriga delstater i USA. Redan nu finns viss information om projektet på www.mnhs.org/newspapers
Projektet har genomförts med pengar från Riksbankens jubileumsfond, Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse samt från Barbro Osher Pro Suecia Foundation.

Lars Sönnergren

[good_old_share]

Kvällsstunden vecka 36

29 november 20186 september 2016 av Marcus Hubertson

”Goldfinger!!!”

Ett ord, tre toner. Mer behövs inte för att göra fullkomligt klart att Shirley Bassey har satt igång att sjunga. Med en pappa från Nigeria och en mamma från England föddes hon i Wales för 79 år sedan. Direkt efter skolan jobbade hon på fabrik på dagarna och sjöng på pubar på kvällarna. I mitten av 1950-talet tecknade hon sitt första skivkontrakt och 1957 fick hon sin första hit med Banana Boat Song –samma låt som gjorde Harry Belafonte berömd. Efter sitt eget stora genombrott med Bond-låten Goldfinger 1964 har Shirley Bassey varit en internationell stjärna. Hennes karriär lever än i dag, hon är adlad av drottning Elizabeth och hon har sin hemvist i Monaco.

Mer ur veckans nummer

Johanna Brunsson – är det ett namn som låter bekant? Om inte, så kan vi i veckans Kvällsstunden berätta att hon var en pionjär med stor betydelse för utvecklingen av den svenska vävkonsten. Denna godsägardotter från Dalsland startade vävskola, först i Uppsala och sedan i Stockholm. Hennes utbildning lockade elever från inte bara Sverige utan också hela Europa och USA.

Ett annat namn som möjligen fallit i glömska hos en och annan är Torbjörn Jonsson. Nej, vi tänker då inte på tv-programledaren och ”småstadspolisen” Torbjörn Johnsson (med ett ”h” i efternamnet), utan på fotbollsspelaren som var mittfältare i svenska landslaget ungefär vid samma tid. Den ljuse grabben från Ljusne i Hälsingland blev med tiden proffs i Spanien innan han återvände till det IFK Norrköping där han tidigare hade etablerat sig på elitnivå.

Tunga och farliga arbeten finns det gott om här i världen. Ett av de allra värsta jobben i det avseendet utövades ofta av invandrade svenskar och andra skandinaver i nordvästra USA. Det handlade om avverkning av jätteträd, upp till 100 meter höga douglasgranar längs Coloradofloden. Ovana huggare hade inget i den branschen att göra. Men vad arbetarskyddet beträffar lämnade verksamheten mycket i övrigt att önska…

Frukten vars namn betyder – frukt

29 november 20186 september 2016 av Marcus Hubertson

Kaki är en mycket populär frukt vid det japanska nyårsfirandet. Den innehåller nämligen stora mängder A-vitamin och lär därför neutralisera nyårsaftonens överkonsumtion av det traditionella risvinet sake…

Kaki, diospyros kaki, är en röd-orange trädfrukt som påminner i utseende och storlek om en övermogen tomat. Den kommer från subtropiska och varmtempererade delar av Ostasien.
Det mjuka och saftiga fruktköttet smakar plommon och persika. En mogen kaki äter man bäst med sked direkt ur det tunna skalet.

Japansk frukt
Namnet kaki kommer från japanska och betyder frukt. Redan på 500-talet var kakifrukten känd i Japan och på 900-talet odlades den.
I Kina, Korea och Japan växer även en vild typ som kallas varietet sylvestris.
Den första europeiska beskrivningen av kaki gjordes 1643 av en jesuitmissionär som hade besökt Kina, berättar Lennart Engstrand i boken Exotiska frukter.
I mitten av 1800-talet fanns kakiodlingar i Frankrike. 1876 introducerades den till USA och odlas nu i hela den varmtempererade zonen.

Indiansk frukt
Persimoner (D. virginiana) liknar kakifrukten och är dess nära släkting. Men det är en nordamerikansk art och förväxlas ofta med kakifrukten. Persimon är en klotrund gul, röd eller orange frukt, något större än kaki, som växer vild upp till den 38:e breddgraden och odlas ännu längre norrut.
Före européernas ankomst till Nordamerika skördade indianerna ”pasimenan”, som de kallade frukten. Persimoner innehåller mycket garvämnen, vilket ger en sträv smak.

Modifierad kakifrukt
Sharonfrukten, däremot, är mycket söt och god! Frukten kommer från Sharondalen i Israel och har vidareutvecklats ur kakifrukten.
Sharonfrukten saknar både kärnor och garvsyra. Den smakar som söta plommon med en svag nyans av aprikos och passar utmärkt i fruktsallad med banan och apelsin.
Tillsammans med en bit choklad – himmelriket!

Text och foto:
Bo E. Rosén

Motorhistoria i Riga

29 november 20186 september 2016 av Marcus Hubertson

Lettland är ett av våra mer ”okända” grannländer. Landet var slutet under sovjettiden, men nu är det mer öppet än många andra. Huvudstaden Riga har mycket att erbjuda. En av de mer okända attraktionerna är motormuseet – det bästa i Baltikum.

Vi trängs i köerna vid landstigningen. Tallink Siljas fartyg Gabrielle har just lagt till vid kajen och vi har bara fem timmar på oss innan fartyget vänder hem igen. Nere i ankomsthallen finns en kiosk. Där köper vi ett dygnskort som gäller för samtliga kollektiva transportmedel i staden. Vi följer strömmen till spårvagnshållplatsen och stiger på vagn nummer sex som tar oss in till staden där vi byter till buss. Omkring 40 minuter senare är vi framme vid museet.
Rigas motormuseum har varit stängt för renovering i tre år. Det öppnades en vecka före Kvällsstundens besök. Exteriört ser vi ingen skillnad mot hur det var senast vi besökte det. Däremot hör vi hur racerbilarna dånar fram på den nyanlagda racerbanan bakom museet.

Stor samling
Museet är i tre våningar. Fordonen är sorterade efter olika kategorier som USA-klassiker, fordon från Kreml och så vidare.
Det första vi möts av är en Benz Patent-Wagen. Den bilen är ny för museet, men är givetvis en kopia.
Museet har över 100 fordon. De flesta är öststatsbilar, men besökaren får även se Auto Unions gamla silverpilar, några Horsch och framför allt – en kopia av Cadillacen som president Karlis Ulmanis hade som tjänstebil. Ulmanis var Lettlands president 1936–1940 då landet var en suverän stat. Sedan blev Lettland ockuperat och inföst i Sovjetunionen tillsammans med sina olycksbröder Estland och Litauen. President Ulmanis avsattes och deporterades till Kaukasus.

Gömdes på landet
Rigas motormuseum öppnade redan 1989, två år innan Lettland bröt med Sovjetunionen. Man ställer sig frågan hur man har kunnat skapa denna unika samling motorfordon under sovjettiden. Svaret finns, även om museet högst ogärna talar om den saken.
Många sovjetpotentater semestrade i badorten Jurmala, ett par mil utanför Riga. När något fordon havererade blev det stående i väntan på mekaniker. Under tiden tog någon motorintresserad lettländare hand om fordonet och gömde det ute på landet. Vissa exklusiva fordon smugglades till väst och lånades ut till museer. Det gäller exempelvis den Horsch Cabriolet som fanns på Gotland under 1980-talet. Det sägs att den lastades av en sovjetisk fiskebåt som gled in i Slite hamn med släckta lanternor. Museiägaren vet bara att han fick den levererad med bil och att förklaringen var att ägaren bodde i ett land med stor kriminalitet och ville ha bilen i säkert förvar.

Mycket att göra i Riga
Motormuseets tre våningar tar ett par timmar att gå igenom om man stannar upp vid samtliga avdelningar. Efteråt är det skönt att sätta sig på det trivsamma kaféet intill. Där finns även en uteplats med utsikt över racerbanan.
Vi hade valt en kryssning denna gång, men den som har mer tid på sig kan uppleva mycket mer än motormuseet.
Ockupationsmuseet i Gamla stan är ett måste. En tur med svensktalande guide går också att ordna, liksom ett besök i de gamla zeppelinarhangarerna som fungerar som marknadsplats. Eller varför inte en tur med spårvagnslinje 10 från Centralmarknaden till Bisu-muiza tur och retur. Då får man se Gamla stan från utsidan, Arkadijasparken där man arrangerar sångfestivaler och de gamla spårvagnshallarna där delar av Wallanderfilmen Hundarna i Riga spelades in. Man passerar också tv-tornet och landar till sist i en bedagad förort.
Kvällen avslutas med fördel i skybaren på Hotel Latvija, där man får stans bästa utsikt.

Lasse Jansson

Kvällsstunden vecka 35

24 maj 201929 augusti 2016 av Marcus Hubertson

Blunda och säg för er själva: ”Brittisk badort”. Vad visar sig då för ert inre öga – om inte något som liknar Sidmouth på den engelska sydkusten? För den som tycker att storleken har betydelse är Sidmouth knappast förstahandsvalet längs denna världsarvsförklarade kustlinje (där för övrigt dinosaurier gick och betade för en förskräcklig massa år sedan). Men om det i stället är charmen som eftersträvas, då står sig staden väl i konkurrensen. Viktorianska hus, röda klippor, omedelbar havskontakt, exklusiv restaurangkultur och goda promenadvägar är exempel på sådant som Sidmouth kan erbjuda. För att inte tala om den unika trafiklösningen där en stadsgata och en flod korsar varandra utan någon bro!

Mer ur veckans nummer

”Doktor Livingstone, förmodar jag?” var de odödliga ord som uttalades när de två mest namnkunniga utforskarena av den afrikanska kontinenten, David Livingstone och Henry Morton Stanley, stötte på varandra i Ujiji vid Tanganyikasjön 1871. Men det fanns under 1800-talets senare del också en kvinna som i forskningssyfte reste omkring i Afrika. Hon hette Mary Kingsley. Och i motsats till sina manliga kolleger var hon en ensam resenär.

Haralds Stake var en svensk krigare som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Efter att ha börjat sin bana som hovpage och kammarjunkare, vilket inte alls passade hans kynne, kom han att ge sig hän åt i första hand den militära banan. Han stred vid Gustav II Adolfs sida i trettioåriga kriget, och i motsats till kungen överlevde han slaget vid Lützen 1632. Han var också med och stred mot danskarna i flera omgångar och lämnade inte krigarbanan förrän han närmade sig 80-årsåldern.

Med ett för svenskt vidkommande framgångsrikt Orienterings-VM i gott minne kan det finnas skäl att påminna om att vi även tidigare har haft starka tävlande i denna ädla idrottsdisciplin. Marita Skogum är ett sådant exempel. Hon erövrade under sin karriär, som varade fram till 1993, totalt tio VM-medaljer, varav sex guld. Några år senare började hon som förbundstränare i Svenska Orienteringsförbundet. Marita är denna veckas sportprofil i Kvällsstunden.

Glass – vägen till barndomslandet

29 november 201829 augusti 2016 av Marcus Hubertson

Glass får väl ändå betraktas som ett ganska lättsmält ämne? Men efter ett samtal med journalisten och författaren Annica Triberg står det klart att glassen leder oss rakt in i – barndomslandet…

Barndomslandet är landet där glasskiosken är världens nav och sommarens nya glass är en mer omvälvande nyhet än att USA fått en ny president eller att någon stigit ombord på månen. Här gäller barnets perspektiv, de där åren innan vi drabbas av insikten om att omvärlden påverkar oss. 2001 skrev Annica Triberg Nostalgiboken, en guide till allt från hemmafruar och sockiplast till spånplattor och mulleskola. Intresset blev enormt och drog igång en nostalgivåg med böcker om Alfabilder, 50-talstyger, leksaker och barndomens tablettaskar. Fem år senare kom Nostalgiboken om godis och glass där Annica tillsammans med barndomsvännen Eva Kallhed gör en grundlig genomgång av just godis och glass, deras förpackningar, lansering och popularitet från 50-talet till 80-talet.

– När Nostalgiboken kommit ut ringde en kvinna till mig och sade att ”nu kan jag äntligen slänga alla de där sakerna jag har sparade på vinden, för nu finns de i en bok”, berättar Annica. Det blev rumsrent att prata om prylarna som något viktigt.

Efterkrigstidens generation delade referenserna; under 1950- och 60-talen började det finnas några ören över till något så onödigt som sötsaker. Nu när villan skulle säljas och samlingarna på vinden slängas kom minnena upp i dagern. Minnena av prassliga foliepapper och fantasifulla glasssorter. Av lekar och drömmar. För att få tag på prylar och förpackningar frågade Eva och Annica vänner och bekanta, gjorde upprop i tidningen Metro och efterlysningar i lokalradion. Prylar strömmade in och Albert Håkansson fotade alltihop. När arbetet med nostalgiböckerna pågick fick Annica sätta sig ner med sina egna minnen. Annica tillhör 60-talsgenerationen som blev forslad runt hela Norden i husvagn, med eller mot sin vilja. Målet i baksätet var – glasskiosken.

– Det fanns ju ingen luftkonditionering i bilarna, så var tionde mil var vi så illa tvungna att stanna; det var för varmt. Så det första vi gjorde när vi kastade oss genomsvettiga ur bilen var ju att leta upp en glasskiosk.

Säsongens glasskarta var jätteviktig när den kom och Annica lärde sig den utantill. Egna favoriter var Piggelin, Igloo med colasmak och Päronsplitt. Utbudet av glass förändrades beroende på rutten. Det värsta scenariot var att hamna i en liten ort där det bara fanns ett Domus-varuhus med enbart KF:s eget märke Winner. De glassarna var sååå tråkiga. Men Skåne var kul, där fanns Åhusglass och de hade många bra sorter. Trollhätteglass var också god när man åkte västerut.

– Att spara samlarbilder från Päronsplitt var en av höjdpunkterna. Mellan plasten närmast glassen och omslagspappret fanns en liten bild, som en mindre filmstjärna.

1969 kom GB tärning, en plasttärning fylld med vaniljglass. Tärningarna diskades nödtorftigt ur vid kallvattenrännan och sparades. De här tärningarna är samlarobjekt i dag och Annica grämer sig lite över att hon slängde sin digra samling någon gång på 80-talet.
Efter närmare 40 böcker och avsevärt fler glassar arbetar Annica Triberg i dag som kommunikationschef på Länsstyrelsen i Kalmar.
Nostalgiböckerna väcker fortfarande intresse – och minnen. Men var barndomen verkligen så lycklig på 60-talet och sken solen verkligen så varmt på alla barn?

– För mig handlar inte nostalgi om att hålla fast vid det gamla utan om att bevara de goda minnena. Som vuxen väljer du hur du förhåller dig till barndomen. Var det tufft att vara liten blir de goda minnena desto viktigare att spara.Om det så är ett glasspapper…

Text: Anna Sjöstrand
Illustration: Ulf Lundkvist

Lyxig dessert

29 november 201829 augusti 2016 av Marcus Hubertson

Denna vecka bjuder Kvällsstundens matskribent Gunilla Gademan på en lyxig dessert – Frukt och bär med mascarponegrädde! Toppad med smulad pepparkaka och citronmeliss är denna anrättning en fröjd för både öga och gom!

Frukt och bär med mascarponegrädde

4 portioner

Detta behöver du:
250 g jordgubbar
2 – 3 nektariner
½ lime
2 dl vispgrädde
250 g mascarpone
2 msk smält svensk honung
4 pepparkakor
färsk citronmeliss till dekoration

Gör så här:
Dela jordgubbar och nektariner i bitar. Pressa över limesaft och låt allt stå en stund. Vispa grädden och blanda ner mascarpone och honung. Smaka av med mer honung om du vill ha mer sötma. Varva bär och frukt med mascarponegrädde i fyra glas. Smula pepparkakorna och strö dem över. Garnera med en kvist färsk citronmeliss. Går bra att förbereda och förvara kallt fram till serveringen.

Kvällsstunden vecka 34

29 november 201822 augusti 2016 av Marcus Hubertson

Vitt och mäktigt på en avsats intill Vänerns blänkande vatten tornar sig Läckö slott. Det har blivit en symbol inte bara för den stenrike Magnus Gabriel De la Gardies vällevnad utan för hela landskapet Västergötland, som veckans nummer av Kvällsstunden ägnar fem sidor åt. Mer om slottet står att läsa inne i tidningen. Men där kan ni också läsa om bland annat Ödenäs, inspelningsplatsen för tv-serien ”Hem till byn” som under 35 år skildrade vardagen på landsbygden. Verklighetens Ödenäs är känt också för något helt annat, nämligen den mycket ovanliga konsten att tillverka kassar, korgar och andra nyttosaker av granbast. Byn har till och med ett helt museum med ”bastabinne”.

Mer ur veckans nummer

Världens första skrivmaskin uppfanns av en dansk präst i början av 1870-talet. Den kallades skrivkula och var inte alls lik senare tiders skrivmaskiner med tangentbord. Men den fungerade och gjorde det för första gången möjligt att skriva snabbare på maskin än för hand. Som uppfinning belönades skrivkulan med guldmedaljer på världsutställningarna i Wien och Paris, 1873 respektive 1878. De exemplar som finns kvar i dag säljs för miljonbelopp.

En svensk stavhoppare som satte sju världsrekord under sin karriär – är det verkligen möjligt? Jo, det är det. Kjell Isaksson hette han och var aktiv på elitnivå huvudsakligen under 1970-talet. Men han erövrade aldrig några OS- eller VM-medaljer utan ”bara” två EM- och tio SM-guld, vilket möjligen förklarar att han är så sällan omnämnd i dag.

När den kom beskrevs den av den äldre generationen som ”hotet mot civilisationen” men av de yngre kom den som en frälsning. Vi talar förstås om punken. Denna omdiskuterade form av rockmusik har i år funnits i jämnt fyra decennier. Det innebär samtidigt att många punkmusiker – och deras fans – börjar närma sig 60-årsåldern. Sex Pistols och The Clash var två av de mest kända punkbanden internationellt. Här i Sverige stod bland andra Ebba Grön i frontlinjen.

Deckarprinsessan som lade batongen på hyllan…

29 november 201822 augusti 2016 av Marcus Hubertson

I 30 år arbetade hon som polis, något hon använder sig av i sina kriminalromaner. Det handlar om Cherstin Juhlin, författare till följetongen Bryggan, som ni just nu kan läsa i Kvällsstunden.

– Jag arbetade som brottsutredare vid kriminaljouren i Kristianstad, berättar Cherstin Juhlin. Jag vill gärna skriva så att folk inte blir lurade, jag använder mig av mina erfarenheter och utredningsarbetet är realistiskt, även om fallen inte är tagna ur verkligheten.
Cherstin Juhlin har nu varit pensionär i tre år, men skrivandet är något som hon haft med sig hela livet, ända sedan de långa uppsatsernas tid i skolan. Avstampet för den första boken i trilogin – där varje bok kan läsas helt fristående – fick en skjuts när hon vann en tävling på nätet.
– Det var en stafettävling där man skrev ett kapitel på en pågående historia. Jag vann ett kapitel, och fick då kontakt med Johan Theorin (journalist, författare och översättare, reds. anm.)

Det hela ledde till att Cherstin började fungera som faktagranskare i Johan Theorins böcker när det handlade om polisiära saker. Det i sin tur ledde vidare till att de blev goda vänner.

– Han sade åt mig att plocka fram det där manuset ur byrålådan…
Och det fanns ju faktiskt ett påbörjat manus där, manuset som blev den första boken i ”ABC”-trilogin – Anagram. Den andra (den som just nu går att läsa som följetong här i Kvällsstunden), Bryggan och den tredje, Collage, den som vi nu lottar ut.
Stafettävlingen var 2008, och efter att ha arbetat med manuset kom debutboken 2011. Sedan har de andra två kommit med två års mellanrum.
– Men jag tror inte att det blir någon 2017, säger Cherstin. Jag har en idé, men mycket annat händer också…

Skrivit har hon som sagt alltid gjort. Under flera år fungerade hon också som krönikör i lokaltidningen Kristianstadbladet.
Hon vill inte kalla sig någon disciplinerad skrivare, men med det sagt menar hon inte att hon på något sätt är manisk.
– Jag har en liten skrivarstuga vid havet som jag har fått låna. Det är där jag skriver, under förmiddagar och mitt på dagen, när inspirationen infinner sig.

AnnCi Larson

Vinn Cherstins bok "Collage"!

Smakrik gryta från Asien

29 november 201822 augusti 2016 av Marcus Hubertson

Den här veckan bjuder Kvällsstundens Gunilla Gademan på en härligt färgglad gryta med lite annorlunda smaker. Den här kinagrytan innehåller bland annat äppeljuice, vilket gör den svagt sötsur.

Kinagryta

4 portioner

Ingredienser
400 g griskött av färsk bog eller skinka
1 msk flytande margarin
1 krm salt
1 msk finhackad gul lök
2 skalade och finhackade vitlöksklyftor
1,5 tsk curry
½ tsk malen ingefära
½ dl kinesisk soja
3 dl outspädd äppeljuice
2 palsternackor
2 morötter
1 grön paprika
1 msk potatismjöl
2 msk vatten

Gör så här:
Skär köttet i strimlor och fräs det i flytande margarin i en gryta 3–4 minuter. Tillsätt salt, hackad lök, vitlök, curry och ingefära. Fräs blandningen i ytterligare 1–2 minuter under omrörning. Tillsätt soja och äppeljuice. Lägg på lock och koka grytan på medelvärme i 10 minuter. Ansa och strimla paprikan, palsternackorna och morötterna under tiden. Tillsätt grönsakerna i grytan och koka i ytterligare 5 minuter. Smaka av och krydda med mera salt om det behövs. Rör ut potatismjölet i vattnet och red av grytan med det. Koka upp under omrörning och koka i 1 minut.
Servera grytan med gurkstavar och kokt ris.

Svenska USA-tidningar snart tillgängliga på nätet

Kvällsstunden vecka 36

Mer ur veckans nummer

Frukten vars namn betyder – frukt

Motorhistoria i Riga

Kvällsstunden vecka 35

Mer ur veckans nummer

Glass – vägen till barndomslandet

Lyxig dessert

Frukt och bär med mascarponegrädde

Kvällsstunden vecka 34

Mer ur veckans nummer

Deckarprinsessan som lade batongen på hyllan…

Vinn Cherstins bok "Collage"!

Smakrik gryta från Asien

Kinagryta

Kvällsstunden

Kontaktvägar

Kundtjänst

Du är på väg att logga ut.
Vill du fortsätta?

Taltidningen WEBB

Läspasset (e-tidningen)

Mer ur veckans nummer

Mer ur veckans nummer

Frukt och bär med mascarponegrädde

Mer ur veckans nummer

Vinn Cherstins bok "Collage"!

Kinagryta

Kvällsstunden

Kontaktvägar

Kundtjänst

Du är på väg att logga ut. Vill du fortsätta?

Taltidningen WEBB

Läspasset (e-tidningen)

Du är på väg att logga ut.
Vill du fortsätta?