Skalden Carl Michael Bellman har med sina Fredmans epistlar i brokig realism skildrat livet i den svenska huvudstaden Stockholm såsom han upplevde det under 1700-talet. Versmakaren Bellman var en kreativ herre som inte bara drog från krog till krog utan också bodde på olika adresser i huvudstaden. Men det var på Urvädersgränd han hade sin mest produktiva period.

Carl Michael Bellman föddes 1740 i ett borgerligt hem i Stockholm. Fadern var pronotarie och hovsekreterare vid kungliga slottet. Carl Michael var äldsta barnet i syskonskare som med tiden enligt kyrkoboken skulle uppgå till 15 barn. Redan tidigt visade Carl Michael intresse och förmåga att skriva, rimma och sätta samman verser. I tonåren begav han sig till Uppsala för att studera, men det blev inte mycket bevänt med studierna. Han återkom till Stockholm, hjälptes till arbete vid Riksbanken och senare vid olika ämbetsverk som Manufaktorkontoret och Tulldirektionen, men någon ihärdig tjänsteman var han aldrig.

Hyrde vindsdublett

I början av 1760-talet kom unge Carl Michael ut i nöjeslivets virvlar. Han blev snart en uppskattad sällskapsbroder, eftersökt för sin förmåga att musikaliskt och dramatiskt kunna roa. Bellman skrev, sjöng och framförde bords- och dryckesvisor. Han imiterade, gjorde fyndiga teckningar och var en genial underhållare.

Han anlitades också för att skriva bröllops- och begravningsdikter, böneskrifter och lyckönskningar på vers. Han var beundrad och tjänade hyggligt med pengar, men allt rann mellan hans fingrar.

1770 flyttar Bellman in i ett hus på Urvädersgränd 3 på Södermalm i Stockholm. Huset är uppfört efter den stora branden i Katarina församling 1723 och Bellman får möjlighet att hyra en vindsdublett. Bellman är nu 30 år fyllda, han lever i ett Stockholm som har 70 000 invånare och 900 krogar – sprit och öl är billiga varor. 

Folk dricker, en del alldeles för mycket. Bland dem hovurmakare Fredman, fader Mowitz och korpral Mollberg. Bellman kände dem, men inget tyder på att han umgicks med dem liksom med krognymfen Ulla Winblad. 

Epistlarnas födelse

En dag på sin kammare vid Urvädersgränd, med hänförande utsikt över Stockholm, får Bellman ett infall att använda gestalterna han påträffat vid Stockholms krogar och kaffestugor som huvudpersoner i en sångcykel som skulle parodiera Paulus epistlar i Nya testamentet. Med tiden kom sångcykeln att kallas Fredmans epistlar och omfatta 82 epistlar varav drygt 60 lär vara tillkomna under de fyra åren (1770-1774) när Carl Michael Bellman bodde vid Urvädersgränd, bland dem den berömda episteln nummer 33 Stolta stad och den populära nummer 48 Solen glimmar. 

Numera och sedan 1938 kallas huset vid Urvädersgränd 3, för Bellmanshuset. Nämnda år köpte ordenssällskapet Par Bricole huset och har restaurerat och iordningställt huset som det såg ut vid tiden när Bellman bodde där. Par Bricole grundades på 1770-talet och Bellman var ordensskald i sällskapet. 

Ingen suput

En av bröderna i Par Bricole, trubaduren och Bellmankännaren Pierre Ström, berättar om Stockholm och Bellman vid den tiden han bodde på Urvädersgränd. Han förklarar bland annat varför det fanns så många krogar i huvudstaden på Bellmans tid, att det berodde på att lägenheterna saknade kök, och att folk därför antingen åt eller hämtade mat från krogen. 

Bellman själv var ingen suput. Han predikade: drick inte mer än du tål, tänk på dina göromål!

Inte rolig hemma

Carl Michael Bellman var en reslig karl, det avslöjar hans dödsmask som hänger i enlighet med hans kroppslängd i ett av rummen vid Urvädersgränd. Mätt från golv till hjässan blir det 182 centimeter.

Några år efter det att Bellman lämnat vindsrummen vid Urvädersgränd drabbas han av den stora kärleken. Föremålet är den mörklockiga skönheten Lovisa Grönlund. Paret gifter sig 1777 och i äktenskapet föds fyra söner. Lovisa blev gammal och dog först 1847. Om sin make har hon yttrat:

”Salig människan var inte rolig hemma.” 

Hon fick säkert dra ett tungt lass hemmavid med inte minst ekonomiska bekymmer då maken var av en mycket slösaktig natur.

Kungens gunstling

När Gustav III mördades 1792 gick också solen i moln på Bellmans himmel. Han hade stått i den döde kungens gunst och hamnade nu i onåd. Fordringsägare dök upp och krävde att återfå sina pengar. Den skuldsatte Bellman hamnade på gäldstugan i högvaktsflygeln vid kungliga slottet. Några vänner löste ut honom på sommaren 1794. Han var då i ett dåligt skick och hämtade sig aldrig. Carl Michael Bellman dog i lungsot 11 februari 1795.

Carl Michael Bellman var en litterär mångsysslare som skrev med rytm och känsla. Han anses som en språklig virtuos som likt Shakespeare fick sitt modersmål att gå i blom. Och kanske är det sant att Bellman blommade som allra mest vid Urvädersgränd.

Text och foto

Leif Syrén