Vad som senare skulle bli Hep Stars bildades 1963. Basisten Lennart Hegland och trummisen Christer Pettersson hade gjort lumpen ihop och bildade bandet Quartet Yep ihop med organisten Hans Östlund. Lite senare anslöt sångaren och gitarristen Janne Frisk, och med honom ändrades gruppens stil. Från att ha varit något av en dansorkester blev det närmast ett renodlat rockband. Det var också Frisk som låg bakom namnbytet till Hep Stars.

Bandet gjorde initialt inget jätteväsen av sig men när bandet en kväll var en man kort (Frisk var på turné i Norrland) hände något. Lösningen blev nämligen att sångaren Svenne Hedlund, till vardags sångare i Clifftones, hoppade in och räddade showen. Nödlösningen blev snart permanent och Hedlund blev en enorm tillgång för bandet, men nästa ”nyförvärv” Benny Andersson skulle i än högre grad bli russinet i kakan.

Andersson var på den tiden aktiv i Elverkets Spelmanslag, och det var tillfälligheter som gjorde att han nu blev en del av uppåtgående Hep Stars. En dag hade nämligen ”Spelmanslaget” en konsert en bit bort, och behövde hjälp att transportera instrument och utrustning. Den enda de kände med tillgång till rejäl bil var Svenne Hedlund. Denne hade inget att göra den dagen, och ställde upp. När han sedan lyssnade på deras spelning blev han imponerad av den unge organisten i bandet, alltså Benny Andersson. 

Lite senare hamnade Hans Östlund, Hep Stars egen organist, i gräl med övriga medlemmar och lämnade med buller och bång bandet. Då ringde Hedlund upp Andersson som tackade ja och resten är historia.

Bisarrt omslag

1964 kom Hep Stars första skiva ut. Det var singeln Kana kapila med låten med samma namn på A-sidan och en tolkning av Ray Charles I got a woman på B-sidan. Den gjorde emellertid inget större musikalisk avtryck. Det bisarra skivomslaget där Svenne Hedlund sitter i en kannibalgryta fick snarare folk att dra på smilbanden – möjligen är det ett av historiens mest pinsamma i sitt slag. I  dag är singeln kanske just därför eftertraktad av samlare.

Hep Stars skulle dock snart ta 60-talets ungdomsgeneration med storm. Spelningarna fylldes till bristningsgränsen, och våren 1965 hade de tre låtar på Tio i Topp-listan – något inget svenskt band mäktat med tidigare. De var nu dessutom musiker på heltid och gjorde bejublade folkparksturnéer 1965 och 1966. Klassiska blev inte minst deras vilda scenshower, där Hegland låtsades halshugga Svenne Hedlund och Benny Andersson hoppade runt sin elorgel.

Flitigt turnerande

Deras repertoar bestod främst av rock’n’roll influerad av Amerika och en icke oäven del av deras fans var raggare. Senare blev Beatles och Rolling Stones viktiga förebilder. Ett bejublat tv-framträdande med låten ­Cadillac våren 1965 bidrog till hysterin kring den ungdomliga gruppen. Genombrottet var ­totalt. 1966 gjorde de 150 spelningar i Sverige, och turnerade även framgångsrikt i våra grannländer. 

1965–1968 kan sägas vara Hep Stars storhetstid. Låtar som A tribute to Buddy Holly, Farmer John, Malaika och svensktoppsuccén I natt jag drömde gick varma och Hep Stars blev närmast ett fenomen. 

Motiverade Benny

Men bandet fick också kritik. Andra svenska grupper som ­Tages och Shanes, vilka väsentligen skrev sina egna låtar, anmärkte att Hep Stars till stor del gjorde succé med hjälp av covers på redan kända låtar. Detta motiverade Benny Andersson, senare framgångsrik låtskrivare i Abba, att börja skriva egna. Hans första produktion var No response, senare gjorde han även hiten Sunny girl. 

Tiden i solen blev emellertid inte långvarig för bandet. 1966 träffade Svenne Hedlund den amerikanska sångerskan Charlotte Walker, och även om Walker ett tag var med i bandet valde de två 1969 att öppna ”eget” med duon Svenne och Lotta. Samma år försvann också den kanske mest begåvade i gruppen, Benny Andersson. Han ville fokusera på samarbetet med Björn Ulvaeus, något som så småningom skulle mynna ut i världssuccén Abba. Bandet drogs också med ekonomiska problem; medlemmarna var betydligt sämre på att hantera plånboken än att spela instrument. Det största ekonomiska magplasket var utan tvekan filmprojektet Habari-Safari, som skulle göras i Kenya. 

Ekonomisk kris

I  dag låter det kanske inte så märkvärdigt, men på den tiden var det både dyrt och invecklat att ta sig till Östafrika. Än värre var att mannen som skulle göra filmen, Åke Borglund, skrev ihop ett amatörmässigt manus på planet till Kenya. Det fåtal scener som spelades in räckte inte på långt när till en långfilm, så vid hemkomsten försökte man komplettera för att om möjligt rädda projektet. 

Den unge regissören Lasse Hallström fick i uppgift att försöka knåpa ihop något av det bristfälliga materialet, men gick bet. Projektet fick läggas ner, och skar djupa sår i Hep Stars finanser. Svenne Hedlund och Christer Pettersson har i efterhand kallat det ”världens dyraste semester”. Erfarenheten lär också ha bidragit till att Benny Andersson initialt var tveksam till filmprojektet Abba The movie tio år senare …

Med ekonomisk kris och två av de främsta profilerna på annat håll var Hep Stars storhetstid över. Ett antal artister försökte under några år med varierande framgång fylla luckorna; när bandet upplöstes 1973 var Lennart Hegland ende kvarvarande originalmedlemmen. 

Flera återföreningar

De flesta legendariska band brukar återuppstå förr eller senare. Hep Stars var här inget undantag. I slutet av 1980-talet återförenades Frisk, Hegland, Pettersson, paret Hedlund samt Bernt Liljegren från Tom & Mick & Maniacs, och 1989 gav de ut skivan Hep Stars Act II. Bandet fortlevde sedan i olika konstellationer utan att vara sådär överdrivet produktivt, och åkte 2014 på en turné för att fira 50 år som band.

I  dag är bara Janne Frisk och Benny Andersson som finns kvar livet av det band som i mitten av 1960-talet tog Sverige med storm. Christer Pettersson gick bort redan 2006, Hedlund och Hegland 2022.  

Björn Schüberg