För lite mer än hundra år  sedan, på den amerikanska nationaldagen 4 juli 1919, ägde en av tungviktshistoriens mest legendariska bataljer rum i Toledo, Ohio. Den 37-årige världsmästaren Jess Willard, ”Jätten från Pottawatomie”, ställdes mot den unge utmanaren Jack Dempsey från Colorado.

Jess Willard hade varit världsmästare i tungviktsboxning sedan han besegrat Jack Johnson i Havanna 1915. 

Liksom de flesta världsmästare före honom hade Willard inte försvarat sin titel särskilt flitigt utan hade i stället föredragit att tjäna pengar på sitt namn. Det var många uppvisningsmatcher och andra engagemang, bland annat i Buffalo Bills Wild West Show. Promotor Tex Rickard frestade mästaren och erbjöd Willard 100 000 dollar för att sätta titeln på spel mot Dempsey.

Den 24-årige utmanaren Jack Dempsey hade i stället matchat flitigt, bara under 1918 hade han gått ett tjugotal matcher mot tidens bästa vita tungviktare. Med blixtsegern över Fred Fulton hade han placerat sig som förste utmanare till världsmästaren. Dempsey och hans manager Jack ”Doc” Kearns accepterade efter hårda förhandlingar ett gage på 27 500 dollar till utmanaren.

41-gradig hetta

Promotor Tex Rickard, som hade arrangerat Willards senaste titelförsvar mot Frank Moran i New York, fick en förfrågan från de styrande i Toledo om inte deras stad skulle vara en lämplig plats för evenemanget. Som politiker i alla tider ville man göra något för att sätta just sin ort på kartan. Man lovade att vara mycket flexibla. Det var inte heller på den tiden okontroversiellt att arrangera boxning. Det rapporteras att 19 650 betalande åskådare hade samlats i hettan i stadion som hade plats för fyra gånger så många. 

Willard, med sina 199 centimeter, höjde sig högt över den till synes lille och brunbrände Dempsey, som trots allt mätte 185 centimeter. Differensen i vikt var 26 kilo. Enligt Dempsey var ”Jess som ett berg; han var till och med större på nära håll i sina blå byxor”. Willard var favorit med oddsen 5 mot 4. 

Vid matchdags hade temperaturen stigit till 41°C. Försäljare av paraplyer och läskande drycker gjorde goda affärer.

Strax före matchstart talade Kearns om för Dempsey att han hade slagit vad med hela deras gage. Vadet gällde att Dempsey skulle vinna redan i första ronden. Oddsen var tio mot ett. Gonggongen gick och inte mycket hände under den första halvminuten. Sedan fintade Dempsey med vänstern. När Willard sänkte garden träffade Dempsey med en vänsterkrok mot käken som placerade Willards rumpa på golvet. 

Nedslagen sju gånger

Under denna dramatiska första rond blev världsmästaren nedslagen sju gånger. Domaren räknade ut Willard  och höjde Dempseys hand. Den nye mästaren lämnade ringen men fick återvända när det visade sig att gonggongen hade gått innan domaren hade räknat till tio. Ingen hade hört den i oväsendet från publiken. Dempsey kom tillbaka in i ringen i tid för andra ronden. 

Willard var i uselt skick, men lyckades försvara sig mot Dempseys attacker under både andra och tredje ronden utan att bli nedslagen. Blödande och med sönderslaget ansikte gav Willard upp i pausen efter tredje ronden sittande på sin stol. 

När Willard äntligen gav upp var Jack Dempsey visserligen ny världsmästare, men utan en cent på fickan.

Familjeförsörjare

Pengarna kom dock senare. Dempsey var världsmästare under det glada 1920-talet och figurerade i legendariska matcher. Under dessa år var han inte populär hos publiken. Han hade inte deltagit i första världskriget, ryktet sade att han var feg och hade hållit sig undan. 

Den verkliga anledningen tycks i stället ha varit att han var familjeförsörjare och därför inte blev inkallad. USA:s populäraste boxare blev han först efter att ha förlorat VM-titeln 1926. Efter boxningskarriärens slut försörjde han sig på diverse arbeten som ringdomare och som värd på ”sin” restaurang. En stor del av de pengar som han hade tjänat som boxare under 1920-talet påstod han sig ha förlorat på dyrbara skilsmässor.

Jess Willard sålde sin ranch i Kansas och flyttade med familjen till Kalifornien. Fyra år efter matchen mot Dempsey gjorde han comeback och vann faktiskt den första matchen men förlorade sedan mot Firpo, som fick chansen att möta Dempsey. Det verkar som om Tex Rickard åter ville arrangera en VM-match mellan Dempsey och Willard och därför erbjöd den gamle mästaren ett bra gage för att boxas igen. 

Willard var nästan 87 år när han dog 1968. Dempsey blev lite äldre och nådde nästan 88.

Målning på restaurangen

Jack Dempsey’s Restaurant på Manhattan var också känd för James Montgomery Flaggs stora oljemålning som fanns i lokalen. Den mäter 178 x 584 cm och beställdes av Dempsey 1944. Med hjälp av foton målade Flagg en scen från Jack Dempseys match mot Jess Willard. 

Efter nedläggningen av Dempseys restaurang skänktes målningen till National Portrait Gallery, Smithsonian Institution i Washington, DC. 

James Montgomery Flagg var åtminstone i Amerika mest känd för rekryteringsaffischen från 1917 där Uncle Sam pekar på betraktaren och yttrar de berömda orden ”I want YOU for U.S. Army”. Den inspirerades av den brittiska rekryteringsaffischen med Lord Kitchener. 

Karl-Olof Hallman