Ingenting är som det borde på Galápagosöarna.  Här lever pingviner vid ekvatorn, ödlor har sitt grönbete på havsbotten och sjölejon latar sig i solstolar. Djurlivet på Galápagos är så unikt att zoologerna slåss om att få komma hit. 

Galápagosöarna är Ecuadors stolthet men kunde vara en egen nation. Fastlandet ligger hundra mil bort och förutom flaggan och vulkanerna är öarna ett ”tierra aparte”, ett annat land. 

När de första människorna kom till ögruppen är oklart. Det första dokumenterade besöket gjorde av spanjoren Tomás de Berlanga 1535. Han var på väg från Panama till Peru när långvarig stiltje gjorde att hans skepp sakta drev i land på Galápagosöarna. 

Men var de Berlanga och hans män de första människorna här? En studie av den norske etnografen Thor Heyerdahl berättar om keramikskärvor som daterats till tiden för Columbus ankomst till Amerika. Några rester av byggnader och gravar har emellertid inte hittats, och en del forskare menar att föremålen kan ha kommit till öarna senare. Historier om att inkafolket skulle ha nått öarna är också osannolika, då de inte var ett sjöfarande folk. 

Här föddes Charles Darwins teori

Bristen på färskvatten gjorde att öarna under århundradena efter de Berlangas visit bara användes som en bas av pirater och valfångare. Det unika djurlivet sågs då enbart som en födokälla. Någon kolonisation i vanlig mening förekom inte. Den nybildade staten Ecuador tog över Galápagosöarna när det spanska väldet i Amerika föll
i början av 1800-talet. 

1835, precis 300 år efter de Berlangas visit, anlände så öarnas mest berömde besökare: Charles Darwin. Han stannade i fem veckor och hans observationer …