Fortfarande är Hydnora ett dåligt känt släkte av parasitiska växter som finns i de halvtorra regionerna i Afrika, Madagaskar och södra Arabien. 2018 hade man identifierat åtta olika arter av Hydnora, men med mer intensifierad forskning blir det fler. 

Hydnora africana parasiterar på rötterna på växter av törelsläktet Euphorbia. Släktnamnet Hydnora kommer från det grekiska ordet hydnon, som betyder svampliknande. Lokalt går växten också under namnet jackal food (schakalmat). 

Senare tiders forskning har föreslagit att Hydnora är en ursprunglig gömfröig växt som har ”stelnat” på sin plats bland de mer primitiva blommande växterna. Hydnora är de enda gömfröiga växter som är kända för att inte ha några blad eller fjäll. De har inget klorofyll och utför ingen fotosyntes. Som parasiter får de sina näringsämnen helt och hållet från en värdväxt och är alltså beroende av sina värdar för att överleva. 

Fälla för pollinerare

Hydnora africana består av tjocka saftiga rötter utan stjälkar. Den har ett enzym som gör att den kan lösa upp en del av värdväxtens rötter för att fästa sig vid dem. De växer helt under jorden förutom en köttig blomma som dyker upp ovan jord. 

Till utseendet liknar den mer en svamp än en ört. Blomman är tjock och saftig och dyker upp ur jorden efter kraftigt regn. Den avger en för människor obehaglig doft som lockar till sig dyngbaggar och kadaverbaggar som är dess naturliga pollinerare. 

Blomman fungerar som en tillfällig fälla för att underlätta pollineringen. Efter ett par dagar öppnar den sig och släpper ut insekterna så att de kan sprida pollen till andra blommor i området. Hydnora africana ger en frukt som växer under jorden och kan ta upp till två år för att mogna. Varje frukt ger omkring tjugo tusen frön. 

Frukten äts av fåglar, apor, schakaler, piggsvin och vissa andra mindre djur som sedan sprider fröna. Vid experiment togs frön från Hydnora africana och planterades i krukor med euphorbia i Kalifornien. Den första blomman dök upp efter fem och ett halvt år. Andra försök har misslyckats varför den uppenbarligen är svår att odla.

Används vid garvning

Frukten liknar i konsistens och smak potatis. Andra beskrivningar talar om en gelatinartad massa med lätt söt och stärkelsehaltig smak. Gräddad på eld får den en läcker sötaktig smak. Fruktmassan kan blandas med grädde för att göra en delikat dessert. Förutom att växten är ätbar kan den användas vid garvning. Hydnora africana uppges vara en bra källa till tannin. Av den anledningen har man använt den som garvningsmedel för fisknät. 

Mot acne

Lokalt har den också medicinsk användning. Frukten är extremt sammandragande. Diarré, njur- och blåsbesvär har behandlats med avkok av växten. Ett extrakt av den knöliga roten används vid behandling av dysenteri. Svullna körtlar och inflammerad hals är andra tillstånd som behandlas med växten. Infusioner kan brukas vid ansiktstvätt för att behandla akne. Beroendet av naturliga växter för behandling av olika sjukdomar har ökat globalt i synnerhet på landsbygden där inhemska läkare är mångdubbelt fler än sådana som praktiserar västerländsk medicin. 

Ny art av Hydnora

Man tror att ungefär 25 procent av förskrivna läkemedel kommer från växter. Den ständigt ökande användningen av medicinalväxter har resulterat i överutnyttjande av dessa naturresurser och har gjort att vissa sydafrikanska inhemska växter riskerar att försvinna innan man får möjlighet att undersöka deras terapeutiska potential. Viktig information som också skulle kunna spela en roll för effektiv läkemedelsutveckling skulle då gå förlorad. 

I en rapport från Oxford University i januari 2023 talar man om att forskare har identifierat en ny art av Hydnora. Vid analys hittade man avvikande exemplar som hade samlats in i Etiopien och Somalia och som man hade antagit vara Hydnora abyssinica. 

Plockat åtskilliga

Linnés lärljunge, Carl Peter Thunberg, har berättat om upptäckten i brev till Sverige. Hans beskrivning finns återgiven i Kungliga Svenska vetenskapsakademiens handlingar 1777. Även om han först trodde att Hydnora var en svamp, lyckades han komma underfund med en hel del om den märkliga växten. Han skriver att han nödgas ändra och rätta något i den beskrivning av Hydnora africana som han tidigare sänt till vetenskapsakademien efter att under sina resor ha haft möjlighet att själv plocka flera exemplar i olika utvecklingsstadier. Han poängterar att ”den är ganska svår at påhitta, och finnes knapt af den, som är ovan at söka den, och deraf ej sedt redan många”. 

Karl-Olof Hallman