Den moderna mejerinäringen har väldigt lite gemensamt med den som bedrevs på 1800-talet, innan mekaniseringen. Det var kvinnornas uppgift att tillverka mejeriprodukter, så som ost, smör och grädde, och det skedde från hemmet. 

Det som inte användes av hushållet såldes på lokala marknader. Mjölken hade varit kvinnans ansvar på gården, men i takt med den industriella revolutionen och de många vetenskapliga upptäckter man gjorde började lantbruket sakta att förändras. 

En viktig teknisk innovation var mjölkseparatorn som gjorde det möjligt att ­effektivisera mejerihanteringen i hemmen och på så vis också öka lönsamheten. När mejerinäringen fick allt fler tekniska lösningar började männen ta över produktionen. 

Mot slutet av 1800-talet började hushållsproduktionen att ersättas av mejerier. Den vanligaste typen var herrgårdsmejeriet, och var precis som det hörs på namnet ett mejeri i anslutning till en herrgård eller större gård. 

Det blev också allt mer vanligt att aktiebolagsmejerier bildades och dessa köpte upp mjölk från bönderna i området. 

Mejeribröderna

Den kooperativa ideologin inom jordbruket fick sitt fäste på 1890-talet, vilken är rådande än i  dag. Mejerier var särskilt gynnade av detta sätt att tänka och med tiden skulle de kooperativa mejerierna komma att konkurrera ut alla andra typer av mejerier.

Grunden för den moderna och rationella försäljningen kan sägas läggas av bröderna Hildemar Albin (kallad H.A.) och Wilhelm Lidholm. Den förstnämnde startade sitt första mejeri 1869 och bildade året efter Mälareprovinsernas Mejeri AB i Stockholm för att kunna expandera. 

Under åren som kom etablerade H.A. ett flertal mejerier i Mellansverige. Men mjölkhandeln vid den här tiden var en aning komplicerad. Priserna var godtyckliga och leveranskedjorna krånglade. Dessutom var hygienen inom mjölkhanteringen undermålig. 

Expanderade verksamheten

Bröderna Lidholm såg behovet av ett strukturerat system och bildade därför 1880 Stockholms Mjölkförsäljnings AB, kallat Mjölkbolaget. Företaget bildades genom att slå ihop de mjölkhandelsaffärer som Mälareprovinsernas Mejeri AB drev. Efter ett par år bildade man ett dotterbolag för att kunna expandera utanför Stockholm, i städer som Eskilstuna och Västerås. 

Mjölkbolaget, som tidigare endast levererat mjölk, började nu att producera smör och ost. Den främsta mjölkhandeln skedde via mindre återförsäljare, även om Mjölkbolaget hade ett antal egna butiker. Att hålla en hög kvalitet på mjölken var av största vikt, och man utförde därför täta kontroller av den mjölk som hanterades på mejerierna. 

Det hade länge funnits ett behov av att organisera mjölkhandeln på en högre nivå. För att försöka lösa problemet tillsatte Stockholm stad en livsmedelskommitté som skulle utreda frågan. 

Mjölkcentralen

1915 bildades så Lantmännens Mjölkförsäljningsförening u.p.a av ett 30-tal jordbruksrepresentanter från Mellansverige, där bland annat Mjölkbolaget ingick. Organisationen, som använde sig av namnet Mjölkcentralen eller MC, hade som syfte att få kontroll över den mjölk som såldes och distribuerades i Stockholm. På så vis kunde man stärka de gemensamma ekonomiska intressena. 

Konsumenterna kunde få en bättre och ordnad mjölkhandel, men också bättre hygien och kvalitet på mjölken. Mjölkcentralen förvärvade både stora och små mjölkhandelsfirmor i Mellansverige och nu när konkurrensen var borta kunde en gemensam och mer rättvis handel ta sin form. 

Mjölk i glasflaskor

1921 flyttade Mjölkcentralens nya huvudmejeri in på Torsgatan i Stockholm och var då den största och modernaste anläggningen av sitt slag i Europa. Under de kommande 20 åren ökade antalet medlemmar i föreningen. Men även om medlemmarna blev fler så blev mejerierna färre. 

Efter en storbrand på huvudmejeriet på Torsgatan år 1937, moderniserades lokalerna ytterligare. Mjölken förpackades huvudsakligen i glasflaskor, i stället för i tunnor, och kördes ut med lastbil i stället för med häst och vagn. 

MC fortsatte att förvärva mejerier och 1944 invigdes Södermejeriet i Enskede. Mejeriet, som var toppmodernt, kunde ta emot 200 000 liter mjölk per dag. 

Många moderniseringar skedde inom mejerinäringen under mitten av 1900-talet. MC var bland annat först i Sverige med att förse butikerna med kylrum ­eller kylskåp för att göra distributionen smidigare och för att mjölken skulle hålla längre. 

En ny förpackning

Och så kom den innovation som kanske skulle visa sig bli den viktigaste för företagets framgång: förpackningsföretaget Åkerlund & Rausings nya Tetra-Pak. Den moderna pyramidformade pappersförpackningen för mjölk och grädde slog igenom stort på 1950-talet, även om mjölk fortfarande kunde köpas på lösvikt i MC:s butiker. Några år senare introducerades den tegelstensformade förpackningen som blivit standard för all mjölk.

Arlakossan

Under de kommande 20 åren arbetade MC för att förvärva fler mejerier och bredda sin kundkrets. 1972 gjorde man en stor multifusion där flera företag gick samman, med mejerier från sydöstra Sverige, Gotland, västkusten och Örebro. 

För att markera att MC inte längre var koncentrerat till Stockholm och Mälardalen döptes företaget om till Mjölkcentralen Arla år 1975. Namnet Arla hade dock redan använts i mjölksammanhang i Göteborg sedan början av 1900-talet. 

I samband med lanseringen av nya Arla satte man upp en stor marknadsföringskampanj, där också den nya logotypen presenterades. Arlakossan, som var en modifierad variant av den ko som prytt de äldre MC-förpackningarna, gjorde entré och blev snabbt en av landets mest igenkända logotyper. 

1980 tog man bort namnet Mjölkcentralen och hette endast Arla fram till år 2000 då Arla gick samman med det danska mejeriföretaget MD Foods och bytte namn till Arla Foods.

Hamnade i blåsväder

Arla har med åren förvärvat mejerier runt om i Sverige och numera kan man köpa Arlas produkter i hela landet. Med kända varumärken som Bregott, Kelda och Lätt & Lagom, för att bara nämna några, har Arla fortfarande en ledande position på mejerimarknaden. 

Företaget ägs i dag av 2 100 mjölkbönder och har elva mejerier i Sverige. År 2022 hanterade Arla 1 800 miljoner kilo mjölk. Men under de senaste åren har det stormat runt företaget. För ett par år sedan stämdes företaget av Konsumentverket för att ha vilselett med sin marknadsföring om att man klimatkompenserar sina produkter. 

Under senare tid har också många ­Arla-bönder riktat kritik mot den betalningsfördelning som råder. Dessutom framkom det uppgifter om vanskötsel på flera Arla-gårdar, vilket gjorde att företaget hamnade i blåsväder. 

Nya mejeriföretag dyker ständigt upp på marknaden och utmanar mejeri­jätten. Särskilt växtbaserade alternativ och mejerier med lokal förankring vinner popularitet bland de svenska konsumenterna. 

Renée Nilsson
De flesta bilderna är hämtade från Digitaltmuseum.se