Den berömde flygaren Enoch Thulin förolyckades den 14 maj 1919 då han föll ur sitt flygplan och gjöt en ögonblicklig död när kroppen träffade stapelbädden i Landskrona hamn.

Redan på eftermiddagen hade de tre medarbetarna Palle Mellblom, John Pärsson och Emil Nilsson fått order av Thulin att förbereda flygplanet för en flygning. Planet var Thulins privata, ett tvåsitsigt typ Thulin K med 90 hk Le Rhône, bara ett och ett halvt år gammalt. Flygplanet hade gjorts så lätt som möjligt, till och med tiduret hade tagits bort.

Enoch Thulin kom till flygfältet strax efter klockan sju, då han genast besiktigade flygplanet och godkände det för flygning. Han steg upp i planet och provkörde motorn, som då fungerade utan problem. Enligt markpersonalen var Thulin vid tillfället på gott humör och verkade inte nervös. Thulin spände fast sig i flygplanet, och frågade: 

”Är allt klart?” 

Efter att ha fått svaret: 

”Ingenting i vägen!” 

gick Thulin till väders omkring klockan 19.35. Efter att ha lättat från Östra Fäladen flög Thulin först in över staden, varefter han återvände och flög söderut över bukten ner mot Barsebäck. Efter en stund återkom han till Landskrona, flög ut över havet och tillbaka mot Öresundsvarvet på en höjd som man beräknar till omkring 1 000–1 200 meter.

Slungades ur planet

Han ställde nu flygplanet på nosen och dök lodrätt ett hundratal meter, varefter han gjorde tre snäva spiraler på omkring fem sekunders varaktighet. Efter sista spiralen rätades flygplanet upp i vågrät riktning. Då syntes plötsligt ett föremål lossna från flygmaskinen, varvid flygplanet svängde fram och tillbaka. De tre på flygfältet, som stannat kvar för att se på Thulins flygträning, förstod att föraren förlorat herraväldet över maskinen. Under de kraftiga svängningarna föll nu ett större, mörkt föremål ur maskinen och de förstod att säkerhetsselen slitits av och att Thulin slungats ut ur flygplanet. 

Thulins kropp slog i fartyget vid tredje stapelbädden, varvid huvudet lossnade från kroppen. Delar av kroppen spreds ut över området. Kroppsdelarna fördes därefter till Landskrona lasarett där Enoch Thulin dödförklarades.

Det finns inga ögonvittnen till olyckan kvar i livet i dag. Men Anna Lisa Olsson som var 6 år 1919 har berättat att hon den 14 maj på kvällen var tillsammans med sin far Gottfrid i kolonin.   Lisa stod och tittade förundrat på en flygmaskin som gjorde konster över hamnen.

”Plötsligt så tyckte jag att det såg konstigt ut, så jag kallade på min far, som höll på att sätta rädisor. När också han tittade upp bröts något loss från flygmaskinen och det såg ut som om föraren föll ur. Vi förstod att något gått fel.”

Åren före 1919 hade Enoch Thulin genomfört hundratals flyguppvisningar med stor skicklighet. Dessa var alltid noga planerade. Genom den säkerhet med vilken han genomförde sina flygningar lyckades han skapa en större förståelse för flygningens framtida betydelse som kommunikationsmedel. Konstflygning hade Thulin emellertid inte gett sig in på eftersom han inte tyckte om att briljera.

Gillade inte risker

Vanliga provflygningar kunde vara nog så riskfyllda och det inträffade missöden, men Thulin förlorade aldrig sin sinnesnärvaro, när det gällde att klara en besvärlig situation i luften.

Inför sommaren 1919 planerades flyguppvisningar i Köpenhamn av de utländska flygarna Sparmann och Perini. Trots att dr Thulin, var emot dessa ”cirkusflygningar”, som han kallade det, tyckte han inte att han kunde delta med bara en vanlig uppvisning. Trots uppmaningar från sina vänner började han därför öva avancerad konstflygning. 

Thulin K3 var det flygplan som disponerades och flögs av Enoch Thulin personligen. Det var det tredje tillverkade exemplaret. 

Dagen före olyckan talade Thulin med sina medarbetare om sin oro för hur flygplanet ibland uppförde sig. 

I uppvisningsprogrammet ingick först att stiga till hög höjd och därefter göra en störtdykning. Thulin hade då märkt att styrspaken började slå i sidled mellan ytterlägena. Slagen var så kraftiga att det var omöjligt att hålla emot. Först vid övergång till planflygning försvann svängningarna. Thulin hade svårt för att hitta någon förklaring.

En haveriutredning tillsattes. Flygplanet hade tagit mark 40 meter från kroppen och påträffades liggande upp och ner intill skrovet av ett fartyg i varvets fjärde stapelbädd. Flera andra mindre delar av flygplanet påträffades på olika platser inom varvsområdet.

Höger skevroder med avklippt roderlina hade hittats cirka 100 meter från flygplanets nedslagsplats. Skevrodret måste ha lossnat från vingen när flygplanet befann sig i luften ovanför hamnen. 

Trots att flygplanet nästan brutits sönder vid nedslaget, var dess olika delar och vajrar i så pass bra skick att haveriutredarna kunde konstatera vilka delar som brutits sönder i luften och vilka vid nedslaget. Representanter för haveriutredningen förhörde de mekaniker, som hade gjort klart flygplanet före avfärd. De kunde då slå fast att Enoch Thulin på cirka 1 000 meters höjd påbörjat en dykning, som utsatt flygplanet för en belastning sex gånger större än vad det var konstruerat för. Påfrestningarna blev då alltför stora för höger sidoroder, som bröts loss från sina fästen.

Tragiska faktorer

Haveriutredningen kom fram till slutsatsen, att olyckan berodde på en lång rad tragiska faktorer, som knappast hade varit förutsägbara.

Flygplanet var stabilt och starkt konstruerat för att tåla påkänningar på upp till fyra–fem gånger sin egen vikt. Vid olyckstillfället hamnade flygplanet dock i ett sådant läge att belastningen blev sex gånger större än vad som hade kunnat förutses. Olyckan var en effekt av alltför stora krafter under manövrarna i luften.

Enoch Thulin hade denna dag en dansk tvåkrona i fickan och det ryktades att den blev böjd i samband med kraschen mot marken. Många har trott att detta är en skröna, men tvåkronan finns bevarad än i dag, hos släkten Thulin.

Den hemska händelsen väckte en oerhörd uppståndelse i Landskrona. Med blixtens hastighet spreds budet om katastrofen och tusentals människor begav sig till varvet. Överallt beklagade man det inträffade. Thulin var oerhört populär.

Hans död var naturligtvis en stor tragedi för hela staden. Enoch Thulins företag, Thulinverken, hade sysselsatt nästan 1 000 personer. 

Som vanligt vid denna typ av olyckor kom det rykten igång. Det påstods att Thulin skulle ha störtat med avsikt, att det alltså rörde sig om ett självmord.

Mot dessa rykten protesterade medarbetaren Palle Mellblom mycket bestämt. Efter att i många år ha arbetat intimt samman med Thulin kunde Mellblom gå i god för att det inte var något annat än en tragisk olycka.

Vid tidpunkten för olyckan var Enoch Thulin involverad i flera intressanta flygprojekt, vilket talar mot självmordsteorin.

Nästan hela Landskrona följde Enoch Thulin till sista vilan på nya kyrkogården. Kyrkan räckte inte till för alla.

Det blev en pampig begravning, nästan som om en statsman gått bort. Begravningståget genom Landskrona besågs av många tusen. I täten marscherade Thulinverkens blåsorkester.

Så här skrev medarbetaren Palle Mellblom i sin dagbok:

20 maj: Thulins begravning. En storartad begravning, vilket han var värd. 2 flygare kretsade över tåget.

Thulin blev den 21:a svenska flygare som omkom i Sverige. En sann kämpe för utvecklingen av det civila trafikflyget i Sverige gick därmed ur tiden.

Lars Olefeldt