Ett vanligt bankbesök

Hur det kan gå till när man besöker sin bank – i den mån ett sådant besök över huvud taget är möjligt att få till – beskriver signaturen Håkan i ett av veckans Brev från läsarna. Han till och med brister ut i poesi för att ge sina synpunkter till känna…

[su_row][su_column size=”1/2″]
Det var härom dan,
då vi måste bilens tank fylla,
och så måste vi till stan
för maten var slut på vår hylla.

Då slog mig tanken,
då vi till staden kom,
vi måste ju till banken,
för vår plånbok den är rätt tom.

Klockan var mycket, över nio,
detta går nog fort,
då vi läser på dörren, öppnar klockan tio,
men välkomna, alla ni som har kort.

Klockan blev tio, då in vi steg,
till bankiren som på oss blängde,
min fru hon så vackert neg,
medan tyst jag dörren stängde.

Jo min nådiga herre,
där bakom er glasiga bur,
vi har länge gnidit och sparat,
och vi vet knappast hur,
vi era amorteringar och räntor vi har kunnat klarat.

[/su_column][su_column size=”1/2″]

Men vi tänkte att ta ut lite slantar,
för att inhandla lite varor på Ica,
där vi även våra burkar pantar,
som brukar räcka till en fika.

Varför kommer ni då till oss och stör,
pengar kan ni ju taga ut där,
vi har minsann annat vi gör,
tack, inga småsparare här.

Nu har nya tider tagit vid,
nej nu lämnar vi ej pengar till mat,
till sådant har vi inte längre tid,
så var god leta reda på någon automat.

För i dag sorterar vi pärmar,
där vi alla våra bonusar samlar,
till många av våra fallande skärmar,
som sedan ut till oss ramlar.

Så gå ut ur vår port,
var snäll och stör oss ej mera,
det går bra att skaffa kontokort,
eller gärna flera!

[/su_column][/su_row]