”En upplevelse i vattumannens tecken – Tre dagar av fred och musik”. Det var vad arrangörerna utlovade i marknadsföringen av rockfestivalen i Woodstock i Catskill nordväst om New York i augusti 1969.

De hade väntat sig 50 000 festivalbesökare. Istället samlade sig en halv miljon människor framför scenen för att se Jimi Hendrix, Jefferson Airplane, Janis Joplin, Crosby Stills, Nash & Young, The Who, Creedence Clearwater Revival och andra artister uppträda. Och ungefär lika många fastnade i bilköer på väg till festivalområdet. 

Woodstockfestivalen blev ett fenomen, detta tack vare en drygt tre timmar lång konsertfilm som blev en internationell blockbuster och detta la grunden till dagens kultur av musikfestivaler. 

Nu var Woodstock inte den första betydande musikfestivalen. 1967 hölls en rockfestival i Monterey, även den förevigad i en konsertfilm, med det berömda klippet där Jimi Hendrix tänder eld på sin gitarr. Men Woodstock var av en helt annan magnitud och den sågs som en symbol för motkulturen, protesterna mot Vietnamkriget och hippierörelsen. 

Blev en gratisfestival

Bakom festivalen stod fyra unga herrar, 27 år eller yngre, Artie Kornfield, John Roberts, Michael Lane och Joel Rosenman. De hade ursprungligen tänkt hålla festivalen i Wallkill men kommunfullmäktige blev nervös inför tanken att staden skulle invaderas av hippies, nekade inte bara tillstånd utan instiftade till och med en lag som gjorde det omöjligt att hålla musikfestivaler i kommunen. 

Vid det laget hade arrangörerna redan börjat skriva kontrakt med artister och stod nu utan festivalområde. Efter att ha fått nobben på flera ställen kom så räddningen en månad innan festivalen skulle gå av stapeln, i form av Max Yasgur, en 49-årig lantbrukare som upplät en del av sina marker till dem. 

Först att skriva kontrakt med arrangörerna var Creedence Clearwater Revival och därefter följde de stora artisterna, en efter en. Det var minst sagt pressat att ordna allt det praktiska, att bygga scenen, ordna toaletter, bygga stängsel. 

Arrangörerna hade som sagt väntat sig 50 000 besökare. Några dagar innan festivalen stod det klart att det sålts 100 000 förhandsbiljetter men snart kom rapporter att 10 gånger så många var på väg. 

Arrangörerna gav upp tanken på att ta betalt och gjorde Woodstock till en gratisfestival. Nu gällde det att ta hand om folkmassorna och se till att de försågs med mat och förnödenheter. 

Polisen hade fullt upp ute på vägarna och deklarerade att Woodstock och anslutningarna nu var ”ett katastrofområde.”

Guvernören Nelson Rockefeller talade till och med om att skicka dit 10 000 man ur nationalgardet men övertalades att låta bli eftersom det sannolikt skulle leda till upplopp. 

Ett lugnt, lerigt kaos …

Woodstock kom istället att gå mycket fredligt till, trots allt kaos. Skyarna öppnade sig och marken förvandlades till lera. Toaletterna var överfulla men besökarna var vid gott mod. Tidsplanerna blev allvarligt förskjutna. Creedence Clearwater Revival skulle egentligen ha spelat på kvällen men kunde först inta scenen klockan tre på morgonen. 

Gitarristen och sångaren John Fogerty berättade flera år senare: 

”Vi var trötta och less och började spela utan gnista. Plötsligt hörde jag en röst ur publiken – ’Vi är med dig John!’ Efter spelade jag konserten för honom.” 

Många av klippen i Woodstockfestivalen räknas i dag som de bästa med de individuella artisterna. Joe Cocker som spelar luftgitarr i With a Little Help From My Friends, I’m Going Home med Ten Years After, Jimi Hendrix då han framför The Star-Spangled Banner och får gitarren att vina som fallande bomber och raketer, de ljud som hördes dagligen i rapporteringarna från Vietnam. 

Bejublade framträdanden allihop. Men de mest varmsinta applåderna och ropen fick ändå Max Yasgur när han tredje dagen kom ut på scenen och sa till publiken: 

”Den viktiga saken som ni har visat världen är att en halv miljon kids, och jag kallar er kids för jag har barn som är äldre än ni är, att en halv miljon unga människor kan samlas och ha tre dagar av kul och musik och inget annat än kul och musik och Gud välsigne er för det!” 

Woodstock startade en trend av musikfestivaler, inte bara i USA utan också i Europa. 

Första försöket en flopp

Även då i Sverige. Midsommarhelgen 19 – 21 juni 1970 anordnades ”Festival of The Midnight Sun” i Mantorp. Som beskrivits som ”det största fiaskot i svensk pophistoria”. Festivalen drogs med problem redan från början. Made In Sweden, Chuck Berry och Canned Heat dök ganska visst upp men många andra valde att stanna hemma när det stod klart att det var osäkert om de skulle få betalt, 

Arrangörerna hade hoppats på 50 000 betalande besökare för att få festivalen att gå ihop. Polisen beräknade att det dykt upp högst 3 000 pers. 

Arrangörerna lämnade högar av obetalda räkningar efter sig och flydde från Sverige kort efter festivalens slut. Därefter dröjde det 16 år innan någon vågade sig på stor kommersiell rockfestival igen i Sverige, tills 1986 då Hultfredsfestivalen drog igång. Och efter det har musikfestivaler varit ett självklart inslag i den svenska sommaren. 

Michael Dee