I sin friggebod återskapar Sven-Inge Lundh den svenska lantbruksmiljön, så som den såg ut i norra Uppland under 40-talet. Allt är exakt och detaljerat, enda skillnaden är att jordbruksmaskinerna är i skala 1:32.

Modellerna står i vitrinskåp i Friggeboden vid villan i Svanberga utanför Norrtälje. 

Där finns dels enskilda maskiner, dels uppbyggda scener ur jordbruksarbetet, och de är så många att Sven-Inge Lundh på rak arm inte kan säga hur många modeller han byggt sedan starten för 40 år sedan. Mellan 200 och 300 rör det sig om. Bakom var och en av dem ligger veckor, ibland månader av arbete.

– Allt började med att jag kom över ett antal kor, små leksaker som använts som skyltmaterial i en butik i Norrtälje. Jag ville göra något roligt av dem, och så började jag bygga upp en miljö i en lagård där man håller på med att mjölka korna. Jag arbetade med den modellen i flera veckor.

Aldrig släppt intresset

Att mjölka är ingen obekant syssla för Sven-Inge Lundh, även om han utbildade sig till maskiningenjör och sedan, under sina yrkesverksamma år, först drev bensinmack och bilverkstad för att till slut bli lärare.

– Visst kan jag mjölka för hand! Jag har varit med om att plöja med häst också, och att bärga hö på gammaldags sätt. Jag är bondpojke nämligen, uppvuxen på Åkerby gård i norra Uppland. Mina föräldrar hade kanske vissa förhoppningar om att jag skulle ta över jordbruket, men så blev det ju inte. Men eftersom jag var enda barnet, och tillbringade den mesta av min tid med de vuxna som arbetade på gården, lärde jag mig mycket om sysslorna på en bondgård. Och som liten var jag alltid väldigt intresserad av det arbete som pågick där.

Även om Sven-Inge Lundh inte kom att arbeta med jordbruk som vuxen så har han aldrig släppt detta intresse. 

– Man kanske kan beskriva mig som passiv bonde. Jag har i alla tider varit stödmedlem i LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, och jag läser såväl tidningen Land som ATL, Lantbrukets affärstidning.

Skildrar barndomsmiljön

Sven-Inge Lundhs modeller har visats på utställning på Roslagens Sparbank. Där var intresset stort, kanske framför allt bland äldre människor som minns de maskiner och arbetssätt som modellerna visar.

– Världen har förändrats så mycket. De som är i mina barnbarns ålder, till och med i mina barns ålder, har ett helt annat perspektiv. Dagens jordbruksmaskiner ser ju helt annorlunda ut. Barnen tror att modellerna är leksaker, de har svårt att förstå att det jag bygger upp fanns på riktigt.

Det är sin egen barndomsmiljö på 1940-talet som Sven-Inge Lundh skildrar, och han ser det som ett sätt att bevara den gamla lantbrukskulturen och visa den för senare generationer.

– Jag är glad för att jag fått uppleva den perioden, jag har ju faktiskt varit med om slutet av systemet med statare. Visst arbetade man hårt, men oftast utan den stress i arbetslivet som många upplever numera.

Med tiden har han upptäckt att många vill ha hans modeller.

– En del av dem har jag sålt. Oftast har köparna varit på jakt efter en födelsedagspresent till en person som är eller har varit jordbrukare, och som tycker det är roligt med en modell som anknyter till yrket och som visar hur det såg ut i forna tider.

Men Sven-Inge Lundh erkänner att det kan vara ganska svårt att skiljas från en modell han lagt ner så mycket omsorg och arbete på.

– I allmänhet börjar det med att jag får tag på en ritning av en äldre lantbruksmaskin som jag sedan utgår från. Ritningen är viktig, jag bemödar mig om att allt ska vara exakt, om än i liten skala. Där har bland annat Munktellmuseet, ett tekniskt museum i Eskilstuna varit till stor hjälp, där har jag hittat en hel del ritningar.

Utifrån ritningen börjar Sven-Inge Lundh sedan planera själva bygget.

Specialverktyg

Materialen Sven-Inge Lundh arbetar med är främst mässing och koppar. Vissa detaljer skapar han i trä. Eftersom det han bygger är så litet krävs förstås specialverktyg, till exempel hyvlar och hammare i miniformat. En del av dessa verktyg beställer Sven-Inge Lundh från utlandet. Pincetter och fina, tunna penslar, för att kunna måla de allra minsta detaljerna är också nödvändiga.

– Jag har på mig glasögon med förstoringsglas och lyser upp mitt pågående arbete med en riktigt stark lampa. Men ännu viktigare är det faktiskt att ha tålamod. När det gäller vissa moment i arbetet kan det vara svårt att räkna ut hur jag ska göra. Jag prövar mig fram, och jag har misslyckats många gånger. Men om man inte ger upp så ligger det en stor tillfredsställelse i att till slut komma underfund med hur man ska göra. 

Vad är det roligaste med att bygga modeller?

Sven-Inge Lundhs svar kommer blixtsnabbt.

– Det är en härlig känsla att skapa. Att hålla något i sin hand och känna att man gjort det helt själv. Ibland säger jag till mig själv ”Det här gjorde du bra”.

Anna Lena Stålnacke