Den japanske soldaten Shoichi Yokoi kom till Guam i Stilla havet under andra världskriget. När amerikanska trupper övertog ön 1944 gömde sig Shochi Yokoi i djungeln – och upptäcktes först 28 år senare. 

Jesus Duenas och Manuel Garcia, två fritidsjägare från Talofofo på ön Guam i Stilla havet, var ute för att skjuta några fåglar att stoppa i grytan. Det var tidigt på morgonen den 28 januari 1972 när de kom fram till Talofofo-floden och såg en ­figur röra sig nere vid strandkanten. De trodde att det var en pojke från byn som ofta försvann hemifrån under flera dagar och de ropade till honom.

Döm om deras förvåning när ”pojken” med ett vrål rusade mot dem och försökte att döda dem. Det var ingen pojke – det var en asiatisk man i 60-årsåldern med tovigt skägg, långt stripigt hår och stirrande blick.

Det var dock ingen match för de vältränade jägarna att övermanna den magre mannen och ta honom till polisstationen i Agana.

Polismästare Quinata i Talofofo Village ringde strax därefter till rikspolisen i Guam och meddelade att han fått in en japansk soldat från andra världskriget till sitt kontor. 

Den som fiskarna hade fångat och som nu satt i arresten på det lilla poliskontoret i Talofofo var Shoichi Yokoi, den siste stridande soldaten från andra världskriget. Han hade hållit ut, gömd i Guams djungel, 27 år efter andra världskrigets slut.

Det var i februari 1943 som Yokoi kom till Guam från Manchuriet. Han var då 28 år gammal och sergeant och hans uppdrag var att ingå i den japanska garnison som försvarade ön.

Efter det att amerikanerna befriade ön i juli 1944, levde Yokoi de kommande 28 åren som eftersläntrare och eremit. De första åren höll han sig gömd för de amerikanska marinsoldaterna och därefter gömde han sig för de lokala polisstyrkorna på ön.

Fascinerande

Efter att man fångat in Yokoi undersökte man hans gömställe – en grotta som han grävt ut på flodstranden. Innehållet i grottan var både chockerande och fascinerande. Innan man kunde börja utforska grottan var man tvungen att avlägsna en bomb som man hittade längst in i grottan.

Senare hittade myndigheterna klurigt gjorda kräftnät, enkla hemgjorda verktyg och vapen från världskriget. Vapnen hade dock rostat sönder och var obrukbara.

Eftersom Yokoi hade varit skräddare innan kriget hade han inga problem att klä sig. Han vävde en enkel men likafullt högkvalitativ garderob från gamla säckar, kokosnötsfibrer och annat material som han samlade in i djungeln. Hans synålar var hemmagjorda och knapparna i hans kläder var tillverkade av kasserade plastbitar och allt annat som han behövde för sitt dagliga liv som eremit var hemmagjort också.

Han gjorde eld genom att gnugga trästickor mellan sina valkiga händer och höll sig ren genom att bada i Talofofo-­floden för att undvika infektioner och sjukdomar.

Yokois infångande trollband människor i hela världen, särskilt i Japan, där hans lojalitet mot kejsaren prisades.

Han var inte beredd på den uppmärksamhet han fick och i en intervju sa han:

– Jag önskar att jag inte har blivit till så stort besvär. Jag borde ha stannat i min grotta till dess jag dött.

En av Yokois önskningar efter sitt tillfångatagande var att visa respekt för familjerna till de två män som han tillbringat tiden fram till 1962 tillsammans med, men som dött av förgiftning efter tyfonen Karin i november 1962.

Yokoi blev förstummad när han fick reda på att han kunde åka hem till Japan med flyg på mindre än tre timmar. Ett rörande ögonblick var när han fick höra sina släktingars röster på en bandspelare och inte förstod teknologin utan försökte konversera med dem och ställde frågor till dem. Den 2 februari 1972 återvände Yokoi till Japan som en hjälte och symbol för bestående lojalitet.

Träffade kejsaren

Hans första ord när han åter stod på japansk mark blev klassiska:

– Jag skäms över att ha kommit tillbaka levande …

Den 30 mars 1972 firades Yokoi på sin 57:e födelsedag – en händelse som noterades i hela Japan. Han blev en mycket populär person i hemlandet och uppnådde sitt livs största ögon­blick när han år 1991 fick träffa kejsar Akihito.

Yokoi fick ett långt liv och levde i 25 år efter det att han hade upptäckts. Han dog av en hjärtattack 1997, 82 år gammal, och han ligger begravd på kyrkogården i Nagoya under den sten som hans mor lät sätta upp åt honom redan år 1955.

Den som besöker Guam kan besöka ”Yokos Grotta” som numera är en stor turistattraktion på ön. 

Per-Åke Lindgren