Läkaren Peer Thorull anslöt sig till den svenska FN-bataljonen vid Suezkanalen. Snart skulle han transporteras dit, men när ”den flygande godsfinkan” började läcka olja stod han plötsligt med fallskärm på och väntade på ordern att hoppa ut, mitt över Medelhavet …

Den första svenska FN-bataljonen tjänstgjorde vid Suezkanalen, Sinais öken och Gaza under tiden november 1956 till maj 1957 på grund av Suezkrisen. Uppgiften var till en början att övervaka de fransk-brittiska truppernas tillbakadragande från Suezkanalen och därefter att övervaka att den israeliska armén lämnade Sinais öken och Gaza så att Egypten återfick de områden, som landet förlorat under Suez-kriget. 

Den andra svenska FN-bataljonen kom till Gaza i maj 1957 och tjänstgjorde där till i början av oktober samma år. Den bestod av en bataljonsstab, ett stabskompani och två skyttekompanier och omfattade 459 man. Uppgiften var att bevaka demarkationslinjen mellan Gaza och Israel. Ett skyttekompani blev förflyttat till Sharm El Sheikh vid södra kanten av Sinai för att övervaka fartygstrafiken i Tiransundet.

Kunde inte nödlanda

Inom stabskompaniet tjänstgjorde flera specialister, såsom auditör, bataljonspastor, postmästare, stabsredaktör och bataljonsläkare. Innehavarna av dessa tjänster var inte militärer men så fort de ryckte in blev de tilldelade officersgrader, som motsvarade deras lön och kompetens.

Bataljonsläkare Lars Eriksson lämnade sin tjänst i början av september och ersattes av den danske doktorn Peer Thorull, från lasarettet i Mölndal. Han erhöll graden kapten. 

Här följer en berättelse om hans flygresa till Gaza:

Doktor Thorull avreste från Sverige med ett plan från Scanap, som bland annat försåg de svenska soldaterna med post. I Neapel fick han byta till ett av FN:s egna plan, en C-119 Flying Boxcar, som av soldaterna kallades för ”den flygande godsfinkan”, på grund av att den var så trång, obekväm och osäker. Den hade egenheten att den inte kunde nödlanda, inte ens på vatten. Det tunga och breda mittpartiet fick då ta emot hela stöten och slogs ofelbart sönder. Enda chansen var att lämna planet, om man hann, eller söka nå fram till ett landningsfält.

Ett sådant plan skulle ta doktorn över Medelhavet till Gaza. Alla som reste med planet fick sätta på sig en fallskärm och fick av besättningen en mycket kort beskrivning på engelska hur man skulle hantera den i ett nödläge. Thorull gick ombord tidigt på morgonen och med dåligt humör på grund av hunger, ty frukosten på Nato-regementet hade varit försenad. 

Nåväl, den flygande godsfinkan steg sakta över bergskedjan Apenninerna och fortsatte söder om den italienska klacken, men sedan började spökerierna. Motorerna på detta flygplan brukade det alltid fräsa om, men denna gång tillkom att motorerna kastade ut svart olja som fastnade över hela ena sidan. 

Nödlandning på en flygplats var inte möjlig, ty det var alltför långt till Kreta och lika långt tillbaka till Neapel. 

Plötsligt kom signalen för nödläge till passagerarna –”Three short rings on the bell” – vilken innebar att man skulle göra sig klar för hopp. 

Peer Thorull kontrollerade sin fallskärm och sneglade på sina medpassagerare, några FN-soldater från Indien, alla fallskärmsjägare, för att se hur dessa specialister betedde sig. Han försökte komma ihåg vad som sagts under den korta instruktionen han fick när han satte på sig fallskärmen: Först hoppa – räkna till tre – dra i handtaget till vänster med höger hand, och hålla den vänstra för ansiktet … eller var det tvärtom? Sedan gällde det att göra sig av med skärmen ovanför vattenytan och sist att öppna kranen till flytvästen.

After you, capitan

Under tiden hade planet gått neråt och lagt sig några hundra meter över Medelhavet. Det kommenderades ”Färdiga för hopp!”. Dr Thorull tänkte: Det blir bra att se hur de indiska fallskärmshopparna beter sig. Men han hade inte räknat med de indiska soldaternas starka känsla för artighet och deras respekt för överordnade. ”After you, capitan”, sade den indiske sergeanten och bugade sig, som han alltid gjorde för en överordnad.

Det var bara för Thorull att stiga fram till det öppna dörrhålet på den flygande godsfinkan och vänta på ordern ”Bail out!”.

Fyrahundra meter under honom låg ett klarblått hav. Varken några fartyg eller någon ö kunde han se därnere. Han insåg att han hamnat i en situation som han knappast skulle klara sig levande ifrån. 

Då kom plötsligt besked från flygkaptenen att man ändå skulle göra ett försök att nå Kreta. Detta lyckades efter stora svårigheter. 

Planet blev kvar på Kreta för översyn och ett annat plan kom och tog med Dr. Thorull och indierna till destinationen El Arish, en flygplats i Sinai väster om Gaza.

Bror Richard Svärd