Gurie Nordwall föddes som Guri Elvin Nordwall den 21 augusti 1933 i Örgryte i Göteborg. Hon växte upp i en konstnärlig familj – hennes adoptivfar Yngve Nordwall var regissör och modern Elvine Nordwall var konstnär. 

Själv valde Gurie en karriär vid teatern och studerade vid elevskolan på Göteborgs stadsteater. 1954 debuterade hon på scenen, som Julie i Gabriel Arouts Klöver dam. 

Efter avslutade studier gjorde hon sommaren 1956 turné­debut med Folkparksteatern.
I den belgiske dramatikern Paul Willems pjäs Vin och vårlek spelade hon den unga Isabella som gör uppror mot föräldrarnas kärlekskonventioner. Hennes motspelare var Jan Malmsjö,
i rollen som den uppvaktande bonddrängen Martin.

Under en tid på 1950-talet tog Gurie anställning vid Pionjärteatern som spelade på sjukvårdsinrättningar och kriminalvårdsanstalter. Hon arbetade också hos Programbolaget, där hon spelade i Rudolf Värmlunds Modern och stjärnan. Sommaren 1959 turnerade hon med bland andra Douglas Håge i sin far Yngve Nordwalls uppsättning av John Ardens Party.

Betydande roller

Från 1959 var Gurie engagerad vid Folkteatern i Göteborg. Där spelade hon bland annat rollen som den stumma Kattrin i Brechts Mor Courage och hennes barn, med Gudrun Brost
i titelrollen. Hon var då gift med konstnären Jan Stenvinkel, med vilken hon fick dottern Maria. De skilde sig 1962 och året därpå gifte sig Gurie med regissören Per Sjöstrand, som hon först kom i kontakt med på Folkteatern. 

När Per Sjöstrand blivit chef på Helsingborgs stadsteater
i början av 1960-talet följde Gurie med till Skåne. Hon gjorde där flera betydande roller under sina fem år i ensemblen, bland annat Julia i Shakespeares ­Romeo och Julia och Grusche
i Brechts Den kaukasiska kritcirkeln. Hon fick också visa sin sida som komedienne i den brasilianske dramatikern Guilherme Figuereidos komedi Ostron och politik tillsammans med bland andra Kåre Sigurdson och Hanna Landing. 

Ett par av de roller som blev mest uppmärksammade, och som hon senare återvände till, var Maria i Dagboken och Suzy
i Till salu. De båda enaktarna är skrivna av Lewis John Carlino och sattes upp av Per Sjöstrand
i Helsingborg våren 1966 och på Stockholms stadsteater 1968. 

1968 engagerades Gurie Nordwall till Stockholms stadsteater, som hon kom att bli trogen ända tills pensioneringen 1994. Hennes första uppgift där blev att på nytt gestalta Marie och Suzy i Carlinos kortpjäser, som nu visades under samlingsnamnet Olika-Lika. 

Tv-debut

Bland andra roller kan nämnas Tessa i urpremiären av ­Arnold Weskers Vännerna,
i regi av författaren själv, Majvor i Allan Edwalls pjäs Tjena Gary och Agnes i Suzanne Ostens och Margareta Garpes Jösses flickor. Den sistnämnda gick för utsålda hus under hela säsongen 1974–75.

1971 debuterade Gurie för tv-publiken, i en liten roll i serien Den byxlöse äventyraren som handlade om den legendariska tjuven Lars Lasse-Maja Molin. 1976 kom hennes stora genombrott för den breda publiken, då hon gestaltade Ida Rask i tv-serien Raskens i regi av Per Sjöstrand, och med Sven Wollter som Rasken.

Raskens 

Raskens, som producerades av Sveriges Television i Göteborg, blev en omedelbar publiksuccé och under åtta veckor följde svenska folket Ida och Gustav och deras liv. En svunnen tid, skickligt skildrad av mästerförfattaren Moberg i hans debutroman, väcktes till liv i folkhemmet.

Serien följdes av omkring fem miljoner tittare och det sista avsnittet sågs av hela sex miljoner. Vissa kritiker har ifrågasatt den inte helt korrekta småländskan, men de flesta har förstått att dialekten inte speglar tolkningen av Mobergs soldatepos utan snarare den tid inom svensk film och tv då man gärna försökte efterlikna förlagorna, och har förmågan att bortse från just den detaljen. 

För tv-publiken var det hur som helst inte så särskilt viktigt om dialekten var korrekt eller ej. Det viktiga var att serien skildrade en tidsepok och en familjehistoria som väckte stor igenkänning. 

1979 gjorde Gurie tv-succé igen, denna gång som Hedvig
i Mor gifter sig, efter Moa Martinsons roman med samma namn. Serien sändes mellan den 26 december 1979 och den 6 februari 1980 och regisserades av Per Sjöstrand.

Ensamstående mor

Lika övertygande som Gurie varit som småländsk soldathustru, lika briljant var hon som den strävsamma ensamstående modern i Moa Martinsons självbiografiska berättelse. Hon hade en unik förmåga att gestalta den sortens kvinnor som genom hela vår historia burit upp samhället, men som sällan fått något erkännande i historieböckerna och det återspeglas
i hennes roll som Hedvig.
Hedvig, som gjort allt hon kunde för att ge sin älskade dotter ett drägligt liv, och som ensam försörjt dem genom hårt fabriksarbete. Nu ska hon gifta sig med Albert (spelad av Hans Wigren) och flytta till ett hus med vit veranda. En dröm går i uppfyllelse – eller? Det visar sig snart att livet inte blir den idylliska tillvaro som Hedvig hoppats på och det blir inte helt lätt för henne och Mia att anpassa sig till det nya livet.

80-talet och framåt 

1982 återkom Gurie till Stockholms stadsteater med rollen som Katarina Marmeladova
i Brott och straff. Sedan dess har hon framträtt mer sparsamt på scenen. 1985 medverkade hon som mor Sigga i tv-serien Rid
i natt, efter Mobergs roman och
i regi av Per Sjöstrand.

Hennes sista roll på stadsteatern var som svärmodern i August Strindbergs Gustav Vasa, som gavs hösten 1994, med Sten Ljunggren i titelrollen. 

Bitte Melin Assarmo