Läkare varnar för ”det farliga nöjet” att telefonera för flitigt. Det har bevisats statistiskt att dödligheten bland användarna är tre gånger så stor som bland andra människor! Det beror på, enligt läkarna, att ett flitigt utnyttjande av apparaten ”orsakar sjukdomar i hjärnan, bröstet och nerverna”.
Nej, det handlar inte om mobilen. Läkarvarningen mot ”detta farliga nöje” härrör från 1880-talet och gäller den då nyligen uppfunna telefonen!
Ingenting har väl betytt så mycket för kommunikationen människor emellan som telefonen – en av teknikens största landvinningar någonsin. Och ingen uppfinning har en så dramatisk tillkomsthistoria som den.
Med bara två timmars marginal vann den skotsk-kanadensiske uppfinnaren och dövläraren Alexander Graham Bell (1847–1922) den förbittrade kapplöpningen om patentet på den första överföringen av tal.
Det har sagts att Bell till sist lyckades tack vare sin okunnighet på elektronikens område! Ännu kort före sin död i Nova Scotia i Kanada för 95 år sedan förklarade Bell att han ”fortfarande inte vet hur det kommer sig att någon talar i Washington och en annan hör honom vid Eiffeltornets fot i Paris”!
Efter studier i födelsestaden Edinburgh emigrerade Bell 1870 till USA, där han så småningom blev professor i vokalfysiologi vid Bostonuniversitet. Han var under hela sitt liv intresserad av att hjälpa hörselskadade och döva människor. Som pedagog kom han att intressera sig för hjälpapparater åt sina stumma elever för att lära dem tala. Han erinrade sig då tysken Philipp Reis (1835–74) försök att med hjälp av bland annat ett korvskinn och en strumpsticka förvandla ljudvågor till elektriska vågor.
Reis lyckades aldrig överföra den mänskliga rösten men däremot toner i sin primitiva apparat, som ändå kan betraktas som embryot till Bells telefon. Trots att fackmännen förklarade att en fjärröverföring av mänskligt tal var fysikaliskt omöjligt arbetade Bell natt och dag med sin ”talmaskin”.
Slumpen hjälpte till
Bells okunnighet på elektronikens område gjorde att han kunde gå till verket utan förutfattade meningar, och hans nästan fanatiska envishet gav honom kraft att fortsätta sitt arbete trots årslångt motstånd, sjukdom och fattigdom.
Tillsammans med sin medarbetare Thomas A Watson, en ung entusiastisk elektriker, utförde Bell en lång rad experiment med ytterst enkla hjälpmedel. Som så ofta när det gäller stora uppfinningar var det slutligen en ren tillfällighet som avslöjade den elektriska talöverföringens hemlighet för dem.
Under ett av experimenten, i juni 1875, inträffade en kortslutning i försöksanordningen. Watsons signaler till Bell genom en 18 meter lång ledning ändrade plötsligt karaktär.
I det ögonblicket var det första primitiva telefonsamtalet ett faktum. Bell förstod nu att det inte var den snabba på- och avkopplingen av strömmen (som han tidigare antagit) utan strömmens svängningar som var nödvändiga för att leda ljudvågorna vidare genom den elektriska strömmen.
Detta var telefonens födelsestund.
”Inte klokt”
Det innebar ingalunda att svårigheterna var övervunna för Bells del. Arbetet med telefonen hade skuldsatt honom upp över öronen, han var efter med hyran, hade knappt pengar till mat. Samtiden trodde inte att han var riktigt klok. Trots det kompakta motståndet skrev han ihop en patentansökan som anlände till patentverket i Washington den 14 februari 1876.
Bara två timmar senare inkom till samma verk en liknande patentansökan – närmast en idéframställning – författad av den amerikanske uppfinnaren Eliasha Gray.
Den 7 mars 1876 fick Bell sitt hett åstundade patent – det kanske värdefullaste enskilda patent som någonsin beviljats.
Tre dagar efteråt kunde han, efter fem år av hårt försöksarbete, uttala den första meningen i sin telefon:
”Watson kom, jag behöver dig!”
En del uppfinningar ändrar namn allteftersom de utvecklas. Bells apparat har haft samma namn alltsedan början. Ordet ”telefon” kommer från två grekiska ord, tele som betyder ”långt borta” och fone, ”ljud”.
Den bittra kampen
Och vad Bell nu framför allt behövde var hjälp. Telefonen var uppfunnen, men nu började den bittra och segdragna kampen om vem som egentligen ägde uppfinningen. Stora pengar stod på spel och de patentprocesser som nu följde har betecknats som de mest utdragna i historien.
Tillsammans med sin svärfar Gardiner Greene Hubbard och ytterligare en finansiär startade Bell telefonföretaget ”Bell Telephone Company, Gardiner G. Hubbard, Trustee”, som senare blev Bell System.
Sammanlagt förde Bell ungefär 600 patentprocesser, de första 1877 mot Western Union Company, som köpt Grays patent och börjat konkurrera med Bells eget telefonbolag. Bell vann varenda en av dem. Men det var hårda år då motparten inte drog sig för att brännmärka Bell som svindlare och tjuv.
Sverige väl framme
Sin första stora seger vann Bells telefon på världsutställningen i Philadelphia 1876. Hösten 1877 utprovades den första Bell-telefonen i Berlins telegrafverk och den 30 november samma år kunde man telefonera från Berlin till Schöneberg.
Det första offentliga telefonnätet för lokalsamtal invigdes 1878 i New Haven. London öppnade 1879 telefontrafik med 50 abonnenter. 1880 följde Stockholm med 121 abonnenter (men redan 1877 hade flera enskilda telefonledningar anlagts i vårt land). 1885 hade Stockholm omkring 5 000 telefonapparater – fler än någon av de stora världsstäderna.
Men liksom allting nytt mötte också telefonen åtskilligt motstånd.
Ännu på 1880-talet publicerades läkarvarningar mot ”det farliga nöjet att telefonera”. Det ”bevisades” rent av statistiskt att dödligheten bland telefonabonnenter var tre gånger så stor som bland andra människor, eftersom telefonerandet ”orsakade sjukdomar i hjärnan, bröstet och nerverna”.
Ulf Nihlén
