Karl Lärka från Sollerön är en av våra största dokumentärfotografer, men ändå okänd för många. Tack vare hans bilder kan vi i dag få en inblick i hur livet tedde sig för människor som livnärde sig på jord- och skogsbruk i Siljansbygden under tidigt 1900-tal. Vi har dykt ner i Lärkas rika bildskatt och berättar om hans viktiga kulturgärning.

Under årens lopp har tiotusentals bilder passerat revy framför mina ögon. Av alla dessa bilder är det några som sticker ut och avviker från dagens moderna porträtt och dokumentära bilder. Bilderna är tagna av bygdefotografen Karl Lärka redan i början av 1900-talet och en bit in på 1930-talet. Hans porträttbilder avviker markant jämfört med dagens studioporträtt som med dagens teknik är skarpt tillrättalagda och ofta retuscherade. 

Lärkas bilder är totalt osminkade och han vill med sina bilder förmedla äkta dokumentära berättelser till eftervärlden. Han hade en klar målsättning med sina bilder tillsammans med de beskrivande texter som han upptecknade tillsammans med sina bilder; han ville skapa ett kulturarv till senare generationer om den rika kultur som han såg var på väg att försvinna.

Byggmästardrömmar

Karl Lärka föddes 1892 på Sollerön i Siljan i Dalarna. Familjen levde under knappa förhållanden och redan vid fjorton års ålder fick Karl Lärka börja arbeta som skogsarbetare och gårdskarl på gården efter att hans far tagit sitt liv. 

Ett år tidigare blev Lärka uppmanad av Uno Stadius, som drev en folkhögskola på Sollerön, att dokumentera både kultur- och historiska värden i sin hembygd. Det var Lärkas konstnärliga talang som tecknare Uno Stadius hade lagt märke till, en talang som Lärka själv ville utveckla genom att utbilda sig till byggmästare – en dröm som han av ekonomiska skäl inte kunde förverkliga. 

I stället började han en utbildning vid Bachmanska slöjdskolan i Hedemora där han blev uppmärksammad av rådman Karl Trotzig som försökte hjälpa honom att få en plats vid byggtekniska linjen vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

Trotzigs försök misslyckades, men Karl Lärka kom ändå att arbeta med ett antal restaureringar av byggnader och dokumenterade bland annat restaureringen av Anders Zorns Gammelgård.

Mellan åren 1915–1917 deltog Karl Lärka i vinterkurser vid Brunnsviks folkhögskola där han blev god vän och kurskollega med Dan Andersson. Inspirerad av en annan kurskamrat, Johan Öhman, började Karl Lärka…