Häggen var en av de tidigaste trädslagen som vandrade in till Skandinavien efter att inlandsisen drog sig tillbaka, efter arter som asp, björk och sälg. Den kom in från Danmark omkring 8 000 år före vår tideräkning och följde de andra trädslagen långt norrut. I dag är den allmän över hela Norden, ända till trädgränsen, och kan dessutom sporadiskt förekomma som låg buske ännu högre upp. Häggen är Ångermanlands landskapsträd. 

Hägg är ett medelstort träd i familjen rosväxter, blir mellan tre och 14 meter högt och blommar i maj till juni. Blomningen är riklig, med vita starkt doftande blommor som är omkring en till en och en halv centimeter vida och sitter i 15 till 20 centimeter långa klasar som både kan vara hängande eller upprätta. Den förekommer i hela Europa och även i tempererade regioner i Asien. Dessutom finns en ursprunglig population i Marocko. 

Blodhägg

Den hittas ofta på marker med högt ph-värde, till exempel mark som är en blandning av lera och krita. Däremot undviker den sur jord och torra platser och ingår därför ofta i fuktiga skogar, inte sällan nära vattensamlingar. Det har också delvis gett häggen dess latinska namn, Prunus padus. 

Prunus är det latinska namnet för plommon men padus är det gamla latinska namnet på floden Po i Italien, och vid den floden ska det ha vuxit hägg i stort antal.

Olika sorters hägg har också odlats i Sverige sedan långt tillbaka. En av dem är en så kallad blodhägg, Prunus padus Colorata. Den har rosa blommor och purpurröda blad, som senare går över i en matt grön färg. Trädet kallas ibland också Fagerhultshägg och upptäcktes första gången i Klevshult i Småland på 1910-talet. Namnet Colorata fick den på 1950-talet.

En annan sort som odlats ända sedan 1900-talets början är Prunus padus Alberti. Den är svagt växande med blommor i klasar som kan bli närmare 30 centimeter långa.

Mot frossa och feber

Häggen bär små stenfrukter som är svarta och glänsande och som mognar under juli och augusti. Hela växten innehåller ämnet amygdalin, som doftar bittermandel och som i stora mängder kan vara giftigt. Det har dock inte hindrat att häggen använts i medicinskt syfte inom folkmedicinen. Avkok på dess bark ansågs hjälpa mot frossa och feber medan bären har använts som medicin mot dysenteri, en akut och mycket smittsam tarminfektion. Häggkvistar, som kokades, kunde användas mot gikt. Den har också använts för utvärtes sjukdomar, skador och åkommor av olika slag. De garvämnen som finns i barken ska ha antiseptisk verkan och avkok av bark, som blandades med smör, ströks på sår, svullnader och ormbett och till och med vid benbrott. 

Använts i djurmedicin

Hägg har historiskt även använts i djurmedicin, till exempel som lindring för skadade hovar. Ville man bli av med löss och loppor kunde man hänga en krans av flätade häggkvistar runt husdjurets hals för att bli av med ohyran. Man behandlade även vattusot och skabb med hägg. Eftersom många djur avskyr doften av hägg kunde de också vara effektiva mot möss och råttor, om grenar lades bland säden.

I det gamla bondesamhället fanns också tron på att häggen kunde skydda mot övernaturliga väsen, såsom häxor och ond magi av olika slag.

Hägg i diktningen

Att häggen är mycket älskad framgår också av hur ofta den beskrivits i diktningen. En av de mest kända dikterna med hägg i huvudrollen är kanske Alf Henrikssons dikt Visa med följande vackra och tänkvärda rader:

Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.

Alla har vi också hört uttrycket ”mellan hägg och syren”. Enligt Institutet för språk och folkminnen användes uttrycket första gången av en skomakare som tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten ”Stängt mellan hägg och syren”. Det ska sannolikt tolkas som perioden mellan häggens och syrenernas blomning. 

Huruvida legenden om skomakarens semester är sann vet ingen. Det finns andra berättelser om uttryckets ursprung, men ingen av dem har kunnat beläggas. 

Dock har det blivit odödligt och har sin självklara plats i det svenska språket, precis som häggen har sin självklara plats bland försommarens mest älskade växter.

Bitte Melin