Det var sommaren 1955 i Helsingborg, på den omtalade internationella utställningen H-55 om arkitektur, bostad och formgivning, som vår svenska korvgubbe fick en stark konkurrent. 

På utställningen – som blev en milstolpe inom arkitektur och design i Sverige – serverades nämligen ”hamburgers” i evenemangets barer. En helt ny maträtt i Sverige på den tiden.

Året därpå öppnade Tore Lauritzen Sveriges första hamburgerbar, ”Burger Grill”, i samma område, Gröningen i Helsingborg. På plats fanns prins Bertil som invigde baren och enligt uppgift också provsmakade den allra första ”svenska” hamburgaren. Tore Lauritzen räknas som den man som introducerade hamburgaren i Sverige! 

”Hamburgare är en pannbiff som lärt sig amerikanska”, skrev en gång DN-signaturen Red Top, journalisten Lennart Nyblom (1915–1994). Detta och mer står bland annat att läsa i Mat och Miljö 1970 av författaren Brita Egardt.

Amerika förebilden

Detta var början på etableringen av snabbmatkök och burgerbarer i Sverige. Förebilden var den amerikanska snabbmatskulturen som blev vanlig på 1920-talet, bland annat med ostmackor och pannkakor, men framför allt hamburgare. Nu har fler varianter utvecklats, till exempel fiskburgare, vegoburgare, kycklingburgare, korvburgare – och säkert kommer det fler…

I år firar Max 50 år. De öppnade sin första burgerbar i Gällivare 1968. Det är ett svenskt företag och Sveriges äldsta burgerkedja. 1973 öppnade amerikanska McDonald’s sin första burgerbar på Kungsgatan i Stockholm och 1976 startade Burger King i Malmö.

Vissa hävdar att maträtten hamburgare kommer från USA. Men troligen har den sitt ursprung i den tyska delstaten Hamburg och staden med samma namn.

I början av 1700-talet levererades i alla fall ett ”stycke hamburgerkött” från Hamburg till en av konung Karl XII:s generaler som befann sig i ett militärläger på orten Altranstädt i den nuvarande tyska delstaten Sachsen. 

Sverige utkämpade i stora delar av Europa år 1700–1721 ”det stora nordiska kriget” tillsammans med hertigdömet Holstein-Gottorp – och under några år även med det Osmanska riket – mot allianserna Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland.

Altranstädt i Sachsen blev platsen för diplomatin. På ortens slott slöts bland annat ett fredsfördrag mellan Sverige och Polen den 14 september 1706.

Hamburg var på 1700-talet känd för sin metod att salta och röka kött. Kanske var det hästkött man rökte, och konserveringsmetoden som gett upphov till namnet hamburgare…

En annan hypotes är att maträtten spreds först till Hamburg och sedan vidare till USA från något av de baltiska länderna. I en del baltländer var det förr vanligt att ta tillvara de små köttresterna som blev över vid slakt och göra en biff av dem i stekpannan.

Troligen följde vanan med tyska emigranter från Hamburg till USA i slutet av 1800-talet och utvecklades där till dagens hamburgare. Tyskarna lär ha introducerat pannbiff under namnet ”Hamburger-steak” i USA, som med tiden började serveras med bröd ungefär som man köper en korv med bröd… eller en hamburgare!

Inga hästar…

Dagens hamburgare är inte gjord på hästkött. Men till alla hästälskares fasa avslöjas ibland att man hittat livsmedel som innehåller hästkött. Enligt Lantbrukets affärstidning januari 2013 var det då en stor hästköttsskandal på Irland där ett brittiskt företag sålt hamburgare med 30 procent hästkött. 

Slår man upp ”hamburgerkött” i Bonniers konversationslexikon från 1947 står där faktiskt ”rökt hästkött”. Men det var på 1940-talet.

Att äta kött från en häst är inte motbjudande för alla. Nikita Chrusjtjov (1894–1971), ledaren i det gamla Sovjetunionen 1953–1964, ska ha varit en stor älskare av hästkött.

1956 kostade i Sverige en hamburgare med lök 25 öre! 

Bo E. Rosén