Få platser är så omgivna av mystik som Påskön. Den avlägset liggande vulkanön har över 1 000 statyer som stirrar säreget ut mot det trädlösa landskapet. Varför de tillverkades och hur de transporterades runt är fortfarande höljt i dunkel. Många teorier finns, men kanske får vi leva med att Påskön bevarar sin hemlighet för den moderna världen.

Påskön ligger över 350 mil från Sydamerikas kust, och 200 mil från närmast bebodda ö. Öns areal är 164 kvadratkilometer, drygt fyra och en halv gånger Gotska Sandön. Den tillhör Chile, och är en av världens mest isolerade platser. Sannolikheten att finna den lilla pricken ute i det gigantiska Stilla havet kan inte ha varit stor. Ändå gjorde polynesierna det, kanske för 1600 år sedan. Andra uppgifter nämner deras ankomst till 800 år senare; färska dna-analyser stöder den teorin. 

På 1500-talet började spanska skepp trafikera Stilla havet, men det var först 1722 som Påskön ”upptäcktes” för omvärlden. Den holländske sjöfararen ­Jacob Roggeveen siktade den avlägsna ön på påskdagen 1722, och döpte den efter den kristna högtiden. Enligt holländarna bodde det 3 000–4 000 personer på ön då.

Exakt var Påsköns ursprungsbefolkning kom ifrån är oklart. dna-analyser visar att de var polynesier, och flera forskare hävdar att de troligen anlänt från Marqueses- och Sällskapsöarna i dagens Franska Polynesien. Framför allt på Marquesasöarna är, och var, tatueringar vanligt och var så även på Påskön när holländarna anlände för 300 år sedan. Det finns dock andra kulturella särdrag på Påskön som man inte hittar på andra polynesiska öar. Att de utvecklats separat på Påskön är förstås en möjlighet.

Den norske forskaren Thor Heyerdahl förfäktade livet igenom idéer om att Påskön kunde ha befolkats från Sydamerika. Dna-analyser motsäger detta, men kulturella kontakter utan kolonisation och folkblandning kan naturligtvis inte uteslutas.

Riskfyllda resor

Varför tog då polynesierna risken att färdas långt över haven? I värsta fall kunde det sluta med en plågsam död av brist på vatten och mat, eller drunkningsdöden. En trolig orsak är snabb befolkningsökning. När en ö började bli överbefolkad tvingades man helt enkelt söka nytt land. För kontinentala folkslag var det ingen större konst att kolonisera nytt land; bara att dra vidare till bördigare trakter och hoppas att ingen stod i vägen. För polynesierna var det annorlunda. De hade ett oberäkneligt och skoningslöst hav att bemästra. Polynesierna var tidigt kända som skickliga båtbyggare och navigatörer, och kunde ta sig fram långa sträckor till havs. När James Cook besökte Söderhavet under det sena 1700-talet noterade han att deras största båtar var snabbare än…