Vid olympiaden i Moskva 1980 skakade en polsk idrottare om den ryska publiken på ett sätt som gav politiska efterverkningar i både Sovjetunionen och Polen. Den polske stavhopparen Wladyslaw Kozakiewicz kom att stå i centrum både vad det gällde sportsliga prestationer och politiskt efterspel.

Wladyslaw Kozakiewicz föddes den 8 december 1953 i en polsk familj bosatt i Salcininkai nära Vilnius i den litauiska delen av Sovjetunionen. Han var yngst av fyra syskon.  

Familjen flyttade 1958 till Polen i den sista vågen av efterkrigstidens repatriering av polacker i Sovjetunionen. De hamnade först i ett flyktingläger i Gryfice innan de kunde bosätta sig i Gdynia, där Wladyslaws far fick arbete i hamnen.

1966, som trettonåring, blev Wladyslaw uppmuntrad av sin äldre bror att försöka sig på friidrott. Liksom sin bror började Wladyslaw träna stavhopp i den lokala idrottsklubben Baltyk Gdynia. Hans talang noterades av Walenty Wejman som blev hans förste tränare. 

Wladyslaw slog år 1972 det polska juniorrekordet och gled samma år över 5 meter. Ett år senare höjde han nationsrekordet till 5,35 m. Vid Europamästerskapen i Rom 1974 vann han silvermedaljen på samma höjd  som segraren Wladimir Kishkun från Sovjet, 5,35 m. De följdes av fyra hoppare på 5,30 m, däribland Kjell Isaksson som blev sexa i tävlingen. 

Tävlade i fel skor

Inför de olympiska sommarspelen 1976 i Montreal tillhörde Kozakiewicz guldfavoriterna. Den olympiska debuten slutade i besvikelse. Vid ett uppvärmningshopp före finalen skadade han en ledkapsel och kunde inte göra sig rättvisa i finalhoppningen utan blev elfte man. Den rödvita flaggan hissades i alla fall på stången i mitten, då landsmannen Tadeusz Slusarski vann guldet med ett hopp på 5,50 m. 

Kozakiewicz var redo att tävla några veckor senare, men blev då avstängd av det polska idrottsförbundet PZLA för att han tävlade i fel skor. Han hade skrivit kontrakt med en japansk tillverkare, Onitsuka Tiger, i stället för att använda Adidas som var förbundets officiella sponsor. Han blev avstängd från att tävla utomlands under sex månader. 

Det var början på en rad tvister där Kozakiewicz var ovillig att underkasta sig det nationella förbundet. 

Tiden för avstängningen förkortades så småningom så att han kunde tävla i Europamästerskapen inomhus i San Sebastian 1977. Han vann guldmedaljen på höjden 5,51 m och satte nytt mästerskapsrekord. Senare under sommaren satte han nytt Europarekord utomhus med 5,66 m vid tävlingar i Warszawa.

Satte världsrekord

Under den efterföljande säsongen uteblev hans framgångar vid de två internationella mästerskap som ägde rum 1978, EM inomhus och utomhus. Det polska idrottsförbundet ansåg att i synnerhet EM utomhus i Prag var en sådan besvikelse att Kozakiewicz blev avstängd under ett halvår. Året efter fick han sin revansch vid EM inomhus i Wien där han vann guldet. 

OS-säsongen 1980 fick ingen gynnsam start då han endast blev fyra vid inomhus-EM. I  maj visade dock Kozakiewicz sin goda form vid en tävling i Milano och satte för första gången världsrekord när han hoppade 5,72 m. 

Senare under sommaren höjde två fransmän rekordet, som strax före de olympiska spelen löd på 5,77 m. Fransmännen kom till Moskva som favoriter. 

I finalen den 30 juli tog nio hoppare 5,45 eller mer. Sedan började rävspelet. Endast Kozakiewicz och fransmannen Bellot hoppade på 5,50 och stod sedan över den nästkommande höjden 5,55 medan de övriga kvarvarande fyra hoppade och klarade i första försöket. 

På 5,60 var det på nytt bara Kozakiewicz och fransmannen som hoppade och bägge tog sig över i första försöket. Alla kvarvarande hoppade på 5,65. Kozakiewicz klarade i första försöket och avgjorde där tävlingen. 

Samma prestation gjorde han också på 5,70 och 5,75 och hade därmed klarat alla höjder i första försöket. Han var klar guldmedaljör, när han avslutade med världsrekordhoppet på 5,78 m, som han tog i andra försöket. 

En gest i protest

Stavhoppsfinalen på Leninstadion var alltså av högsta klass. Tyvärr kan inte detsamma sägas om publiken, som var mycket osportslig och med sina buanden och visslingar försökte störa de gästande deltagarna. 

Detta irriterade Kozakiewicz som efter att ha klarat 5,70 gjorde sin sedermera berömda gest mot publiken. För att det riktigt skulle gå fram vad han tyckte upprepade han gesten också efter hoppet på 5,75. 

Gesten kallas internationellt ”bras d’honneur” en grövre variant av den obscena gesten ”ge fingret”. 

Efter att de olympiska spelen i Moskva hade avslutats, krävde den sovjetiske ambassadören i Polen att Kozakiewicz skulle fråntas guldmedaljen för sin förolämpning av det sovjetiska folket. Den polska regeringens svar var att Kozakiewicz gest hade förorsakats av en muskel­spasm gå grund av överansträngning. 

Kozakiewicz gav i en intervju många år senare sin förklaring. 

”Den ryska publiken visslade åt alla icke-ryska tävlande. De visslade för att distrahera oss. Ni kan föreställa er oljudet. Det slog mig att jag är den enda person i världen som man har visslat åt för att ha slagit ett världsrekord. När jag hade landat efter hoppet, gjorde jag den gest som jag tyckte passade bäst vid det tillfället. Jag uttryckte min ilska för den visslande sovjetiska publiken och inget annat.” 

I Polen såg dock många gesten som en protest mot den sovjetiska regimen som förtryckte deras hemland. Parti­trogna media försökte att tona ner det hela, men ända ner på förskolenivå blev gesten en symbol som alla kände till.

Simulerade en skada

De kommunistiska myndigheterna i Polen kände sig inte helt bekväma med att i landet ha en berömd idrottsman som hade blivit en stark symbol för opposition. Vid många tillfällen gjorde man målmedvetet livet svårare för Kozakiewicz. 

Det olympiska året 1984 visade han åter god form efter några skakiga år. I juli hoppade han 5,75 m. Sovjetunionen och dess allierade bojkottade OS i Los Angeles och höll sina egna Vänskapsspel i Moskva. Kozakiewicz var ovillig att delta i denna fars och simulerade en skada, vilket så småningom ledde till ännu en avstängning. 

I juli 1985 lämnade han och familjen Polen och flyttade till Västtyskland, där han bosatte sig nära Hannover. Där gick  han med i en lokal klubb och blev också tränare. På grund av hustrun Annas anor kunde han få västtyskt medborgarskap redan 1986. 

Samma år satte han västtyskt rekord i stavhopp med 5,70 m. Det polska förbundet lade hinder i vägen och han kunde inte delta i de olympiska spelen 1988 fast han resultatmässigt var kvalificerad. Om en idrottare tidigare hade representerat ett land i OS, kunde han inte i ett senare spel tävla för ett nytt land utan det första landets tillåtelse. Kozakiewicz avslutade officiellt sin karriär året därpå.

Förutom att träna unga talanger och vara manager för olika friidrottare har han också intresserat sig för politik. Med sitt dubbla medborgarskap kunde han delta i polska val. Under åren 1998-2002 var han medlem av Gdynias kommunfullmäktige med idrottsfrågor som specialitet. 

Han försökte 2011 utan framgång att bli invald till det polska parlamentet.

Karl-Olof Hallman