Han var en legend både som flygare och författare. Fransmannen Antoine de Saint-Exupéry levde farligare än de flesta och råkade ut för den ena olyckan efter den andra. 

Till slut försvann han spårlöst 1944 – sannolikt nedskjuten av tysk luftvärnsled. Som författare är han mest känd för verket Le Petit Prince, Den Lille prisen, som är den mest översatta boken i fransk litteratur.

Trots att det gått 75 år sedan spaningsplanet försvann har det aldrig blivit utrett vad som egentligen hände och planet har aldrig återfunnits.

Det var en redan världsberömd författare som förolyckades. Den Lille prinsen, som hade kommit ut året innan, skulle ha räckt för att göra honom odödlig. Boken är utgiven på hundratals språk och såld i över 140 miljoner exemplar, vilket gör den till en av världens största litterära klassiker. Postflyg Syd och Kamrater på en irrande planet är andra bestående klassiker.

Antoine de Saint-Exupéry belönades med flera av Frankrikes främsta litteraturpriser och blev en legend redan under sin livstid. 

Så värst gammal blev han inte. Han var bara 44 år när hans spaningsplan försvann utanför Korsika på väg tillbaka från ett uppdrag över Annecy-Grenoble-området.

Älskade äventyret

Liksom Hemingway tyckte Saint-Exupéry, eller Saint-Ex, som han kallades, om faran. Han var en riktig äventyrare och levde farligare än de flesta. Men han ville att faran skulle ha en mening, den skulle stå i livets tjänst.

Saint-Exupéry tyckte illa om kriget, men älskade äventyret. ”Dess riskmoment öppnar våra ögon för verkligheten”, ansåg han. ”I faran är människan inte ensam längre. Den skapar en gemenskap som öppnar perspektiv mot ett rikare och öppnade liv”, menade han.

Saint-Exupéry föddes den 29 juni 1900 i Lyon i Frankrike och tillhörde en grevlig ätt. Han gick i olika jesuitskolor bland annat i Schweiz och Paris. Han försökte studera till sjöbefäl, men underkändes, studerade arkitektur och gjorde sin värnplikt som flygare, vilket blev livsavgörande för honom.

Saint-Exupéry var bara 25 år när han blev yrkesflygare och fick jobb hos Societe d’Aviation Latecoere, nuvarande Air-France, i Toulouse i södra Frankrike. Han var med om att skapa postflyglinjen mellan Frankrike och Sydamerika via Dakar.

Ett par allvarliga olyckstillbud kunde inte knäcka honom. Han kom snabbt att älska livet som flygare. Tidigare hade han varit bortskämd och egocentrisk. Nu hade han ett jobb som han helhjärtat gick in för.

Redan efter två år, 1927, utsågs han till chef för flygplatsen Cap Juby i Spanska Sahara. 

Hans uppgift var bland annat att skapa goda förbindelser med de arabiska rövarband som härjade i trakten och som ofta torterade ihjäl nödlandade piloter.

Saint-Exupéry lyckades normalisera förhållandet med araberna. Samtidigt fick han tid över att läsa och började dessutom skriva på sin första bok, Postflyg Syd, som väckte stor uppmärksamhet när de kom ut i slutet av 1928.

Flera incidenter

1929 utnämndes Saint-Exupéry till direktör för Aeroposta Argentina i Buenos Aires. Flygupplevelserna i Sydamerika skildrade han i boken Nattflygning (1931).

De två romanerna blev hans genombrott och gjorde honom till en berömd författare och en modern hjälte. En tänkande ”luftbrevbärare” som härledde sin filosofi direkt ur livet som flygare.

Saint-Exupéry hade dock svårt att leva upp till myten om sig själv. Han levde ett hektiskt liv, slösade bort sina pengar och misslyckades med sitt äktenskap.

Enligt flygkamraten Marcel Miego var han inte ens någon riktigt framstående flygare längre, han blev allt mer ”förströdd” och råkade ut för många olyckor och olyckstillbud.

1932 höll han på att drunkna efter att ha störtat vid Rivieran, 1935 fick han nödlanda i öknen utanför Kairo och var nära att omkomma och 1938 råkade han ut för en olycka i Guatemala som gav honom bestående skador. 

Saint-Exupéry gav dock inte upp. Han fortsatte både att flyga och att skriva, 1939 gav han ut Kamrater på en irrande planet – hans kanske finaste verk, en memoarbok och en hyllning till döda och levande kamrater från den heroiska tiden.

Vid krigsutbrottet 1939 mobiliserades han som flyglärare. Men han nöjde sig inte med det utan lyckades, trots läkarnas varningar, få jobb inom spaningstjänsten. Alldeles innan Frankrikes sammanbrott 1940 utförde han ett mycket farligt uppdrag över Arras, som han skildrade i Spaning mot Arras. Han belönades med det franska krigskorset med palmer för tapperhet.

Den lille prinsen

Han verkade några år som författare i New York och Québec. 1943 kom den fina och så småningom klassiska sagoboken Den lilla prisen, som först gavs ut på engelska i New York med hans egna illustrationer.

Boken handlar om en pilot som har tvingats landa med sitt flygplan i öknen. Under tiden som han arbetar med att laga flygplanet dyker Lille prinsen upp. Denne kommer från en liten planet som heter B612, och han berättar för piloten om sin resa bland himlakropparna och de människor han träffat.

Saint-Exupéry blev mot slutet av kriget spanare under ett amerikanskt kommando. Den 31 juli 1944 försvann han spårlöst utanför Korsika – med all säkerhet nedskjuten av tyskarna.

Efter kriget blev han föremål för en omfattande kult och betraktas i dag som en av de stora i 1900-talets franska litteratur.

Mats Nihlén