Kurorterna växte fram på 1800-talet och längs Rigabukten fanns långa vita sandstränder, perfekta för barfotapromenader. Det långgrunda vattnet i Rigabukten blev snabbt uppvärmt. ”Klimatterapin” som lockade var den närbelägna tallskogens luft, kustens sol och naturligtvis havet.

Pärnu, där Karl XII en gång landssteg år 1700 i det stora nordiska kriget, kallas också för ”Estlands sommarhuvudstad”. Orten ligger i en skyddad bukt vid floden Pernaus utlopp i Östersjön, några timmars bussresa söder om Tallinn. Av de cirka 50 000 invånarna är en minoritet rysktalande.

Attraktiv sommarstad

Staden tillhörde Sverige mellan 1561 – 1710. Svensktiden kallades också ”den goda tiden” i den estniska historieskrivningen. Även under sovjettiden fungerade Pärnu som en attraktiv sommarstad för turister från hela det väldiga sovjetväldet. Redan 1936 skrevs det ”Pärnu är en glad kurort som man kan vara stolt över i hela Estland, som det lönar sig att besöka för var resenär i Östersjöområdet, oberoende av nationalitet. En vistelse i sommar-Pärnu, med dess solsken, salta hav, uppfriskande västanvindar, förtjusande alléer, utomordentliga badmöjligheter, moderna vårdinrättningar, musiken och de vänliga människornas stad, kan stryka morgondagens skuggor från den nervösa moderna generationens ansikte, oberoende av vilka krav den ställer.”

Spa-anläggningar

1838 betraktas som födelseåret för Pärnu som kurort. Då öppnades den första badinrättningen i staden och man fick vetenskapligt belägg för de helande egenskaperna i vattnet i Pärnuviken. Staden har också utsetts till officiell nationell kurort eller sommarhuvudstad under tre olika regimer, såväl under den första Estniska republiken, under sovjettiden och på nytt under det självständiga Estland från 1993.

Precis som många andra gamla kurorter har Pärnu stora ambitioner genom dagens ”spakoncept”. I dag finns 1 600 bäddplatser på olika spa-anläggningar på orten vilket utgör en tredjedel av det totala antalet platser i Estland.

Samma ordination

Artikelförfattaren med sällskap bodde nyligen på ett av kurortshotellen tillsammans med i huvudsak finländska pensionärer som också var där på ”behandling”. En övervintrande rysktalande sanatoriedoktor beslutade efter en snabb besiktning av gästerna vilka behandlingar som föreföll nödvändiga för att en ”uppfräschning” skulle kunna äga rum. 

Det märkliga var att ordinationen var i stort sett densamma för samtliga gäster och även oberoende av kön. Alla hade också samma blodtryck vid mätning. Alla skulle alltså få massage, saltterapi, lerinpackning. Vattenjympa under militärisk drill var också en populär behandlingsmetod.

Alla gäster innehade behandlingskort som helt styrde tillvaron på spahotellet. Mellan behandlingarna intogs måltider i en skolmatsalslik självbetjäningsrestaurang. Där serverades näringsrik husmanskost från det estniska köket.

Blev ingen tango

Första kvällen försökte vi smita ut på dans till ett något elegantare hotell som utlovade ”finsk tango”. När vi kom dit höll emellertid tvåmannaorkestern på att packa ihop sina instrument. Det fanns ingen publik att spela för. Turistsäsongen var ännu i sin linda. 

Flest turister och spabesökare kommer till Pärnu under juni-september. Det är också då som staden lever upp till titeln som Estlands officiella sommarstad, men spahotellen har öppet året runt.

Rolf Karlman