Hon var en inspirationskälla för Elvis Presley och Chuck Berry, gav bränsle åt brittiska artister som Eric Clapton på 1960-talet men höll på att glömmas bort. I dag har Sister Rosetta Tharpe sin välförtjänta plats i rockens ”hall of fame”.

När den afroamerikanska gospelsångerskan och gitarristen Sister Rosetta Tharpe dog år 1973 hade hon en 52 år lång karriär bakom sig. Hon var med och skapade rockmusiken och konceptet lead guitar under 1940-talet. Hennes scenshow inspirerade den unge Elvis Presley, Little Richard och Jerry Lee Lewis i mitten av 1950-talet. Chuck Berry imiterade hennes elgitarrspel och under 1960-talet blev hon en influens även för unga brittiska artister. 

Det dröjde till 2017, men då blev Sister Rosetta Tharpe äntligen invald i amerikanska Rock & Roll Hall of Fame. Hon var för bra för att i evighet vara bortglömd. 

I dag har Sister Rosetta Tharpe sin välförtjänta plats i rockens historia – men tyvärr blev hon inte en av rockens stora artister när hon levde: hon var kvinna, men anledningen var främst att hon var svart och religiös i ett segregerat amerikanskt samhälle. 

Dessutom kunde en ”tant” i klänning och hatt inte konkurrera med vita ynglingar i moderna jeans och bli en rockstjärna. 

Hennes musik gick inte att placera i ett fack; det var gospel, blues och rock & roll i ett. Bland den afroamerikanska befolkningen i USA var hon enormt populär, speciellt under 1940-talet.

”Det gitarrspelande miraklet”

Hon föddes som Rosetta Nubin 1915 i djupaste södern i Cotton Plant, Arkansas, nära Mississippifloden. Hennes föräldrar var bomullsplockare, mamma Katie var också mycket engagerad inom en frikyrka där Rosetta fick sin musikaliska uppfostran som barn. 

Man vet inte mycket om hennes far annat än att han sjöng på fritiden och att föräldrarna separerade då flickan var ung. Mamma både sjöng och var predikant i The Church of God in Christ (COGIC) som accepterade rytmisk musik, dans och glädjeyttringar samt lät kvinnor sjunga och predika i kyrkan. 

Redan när Rosetta var fyra år började mamma Katie att träna henne i gitarr- och pianospel. Som sexåring följde hon med sin mamma på resor i södern och sjöng gospelsånger stående på pianot, så hon skulle synas. Flickan presenterades som ”Lilla Rosetta, det sjungande och gitarrspelande miraklet” och hon drog mycket folk till gudstjänsterna. 

I mitten av 1920-talet, när dottern var i tioårsåldern, flyttade mamma Katie och Rosetta till Chicago där Katie skulle värva anhängare till frikyrkan. 

Etablerad gospelsångerska

Mamma och dotter fortsatte att turnera i frikyrkans regi och Rosetta blev en populär gospelsångerska. 

De uppträdde ofta tillsammans med frikyrkopastorn Tomas Thorpe som Rosetta gifte sig med som 19-åring år 1934. Äktenskapet höll bara några år men Rosetta fortsatte att använda hans efternamn med en lite annorlunda stavning, Tharpe, och kom att kalla sig för Sister Rosetta Tharpe. 

Hon hade varit populär som barnstjärna i södern och blev etablerad som gospelsångerska i Chicago, Illinois och omgivande stater. 

Men det stora genombrottet, främst bland afroamerikaner men även bland vita stadsbor i norr, skulle komma då hon vid 23 års ålder lämnade sin första man och flyttade med sin mamma till staden New York. Där fick hon tillfälle att uppträda på berömda natt- och musikklubbar som Harlems Cotton Club, inför både svarta och vita i publiken, och lärde känna storheter som Duke Ellington och Cab Calloway. 

Det ledande stora skivbolaget Decca, med främst vita artister, skrev kontrakt med Tharpe och lanserade henne stort med reklamkampanjer.

Kontroversiell

I New York fortsatte Sister Rosetta Tharpe att sjunga gospel inför en religiös publik, men hon började också att framföra världslig musik inför annan publik. 

I oktober 1938 fick hon spela in sina första fyra låtar för skivbolaget Decca, som hon skrivit ett sjuårskontrakt med, kompad av Lucky Millinders berömda jazzorkester. 

Rosetta kombinerade gospelteman med hårdsvängande rhythm & blues och elgitarrspel med en enorm hängivelse och inlevelse på scenen. 

Första hitlåten blev Rock me, en egen tolkning av en spirituell sång. Rosetta tog bort ordet Jesus i texten då hon framträdde inför en världslig publik och den sången som andra kunde tolkas som ett annat fysiskt begär. 

Hon blev kontroversiell och tappade en del religiösa anhängare genom sina fräcka erotiska låtar som I want a tall skinny papa men blev samtidigt populär i den samtida kommersiella popvärlden. 

I slutet av 1930- och början av 1940-talet var Sister Rosetta Tharpe en av de populäraste och mest respekterade svarta artisterna i USA. 

1944 spelade hon in Strange things happen every day till eget häftigt gitarrkomp och sång med boogie woogie-pianisten Sammy Price samt en basist och en trummis. 

Det var den första gospelsången som kom in på de svarta artisternas Harlem Hit Parade Top 10 i facktidningen Billboard. Skivan anses av många vara den första rock & roll-skivan. 

1946 träffade Rosetta gospel och rhythm & blues-sångerskan Marie Knight, de turnerade ihop och hade flera skivhits. Det mesta tyder på att de två sångerskorna också hade ett kärleksförhållande. Efter några år gick de skilda vägar. 

Rosetta vågade vara annorlunda på många sätt, bland annat anlitade hon den vita sånggruppen The Jordanairs att sjunga med henne på turné, något som inte gillades av en många vita. 

Idol för många

Hon kom att bli en förebild för många. År 1947 fick ynglingen Richard Penniman (Little Richard) sjunga offentligt inför en stor publik i sin hemstad på en av hennes shower. Det var början på hans karriär. Rosetta var även Johnny Cashs idol när han var ung. 

I början av 1950-talet fick Rosetta konkurrens av nya svarta stjärnor som Mahalia Jackson. År 1951 medverkade hon i ett enormt PR-arrangemang som slogs upp stort i pressen då Sister Rosetta Tharpe gifte sig med sin nya manager Russel Morrison inför 25 000 människor på en fotbollsarena i Washington. Skivbolaget Decca spelade in vigselceremonin och en efterföljande konsert på skiva för att marknadsföra sin stjärna.

Under 1950-talet minskade intresset för Sister Rosetta Tharpe som sade: ”Alla de här nya grejerna de kallar rock & roll, det har jag hållit på med i åratal”. Sorgligt för Rosetta var att hennes make Russel bara var ute efter hennes pengar och var en värdelös manager. 

Populär på nytt

1957 turnerade Sister Rosetta Tharpe för första gången i England med Chris Barber Band. Hennes gitarrspel på Gibson SG, i dag en av de mest ikoniska elgitarrerna, inspirerade unga engelska gitarrister som George Harrison och Eric Clapton. Ännu större uppmärksamhet fick den 49-åriga Tharpe då hon 1964 besökte England igen med andra amerikanska bluesartister, bland andra Muddy Waters, och fick uppträda i brittisk tv. 

Det kunde ha blivit en nystart för Tharpe, men hennes karriär påverkades starkt av att hon hade drabbats av svår diabetes som ledde till att hon fick amputera ett ben, och karriären var över. 

1970 fick Sister Rosetta Tharpe en stroke och hon dog 1973, 58 år gammal. Hennes make och manager som utnyttjat henne kostade inte ens på henne en gravsten utan det gjorde några beundrare 25 år senare. På gravstenen står texten: ”Hon sjöng tills du grät, hon sjöng tills du dansade av glädje, hon hjälpte till att hålla kyrkan levande och änglarna jublade”. 

I dag har Sister Rosetta Tharpe åter blivit populär, hennes skivinspelningar ges ut igen och många unga har upptäckt ”tanten med elgitarren” på Youtube och andra musiktjänster på internet.

Sven-Åke Henriksson