Slang med halka, ­luffare och vurre – känns uttrycken igen? Den svenska korvkiosken har sitt eget språk. Här berättar vi mer om de olika slanguttrycken och hur de uppstått.

Korvkiosken har sina rötter i korvgubbens låda på magen. Det är i alla fall vad man brukar säga. Men i själva verket var det faktiskt kvinnor som först serverade varmkorv
i Sverige. Det skedde 1897, under Stockholmsutställningen på Djurgården, då så kallade korvmadamer började sälja korv från grytor på koleld. När utställningen slutade upphörde också korvförsäljningen, men den plockades kvickt upp av korvförsäljare, korvgubbar, som bar en korvlåda på magen och som placerade sig på strategiska platser runt om i städerna, ofta under lyktstolpar så att de skulle vara synliga för kunderna under kvällstid. 

Till en början var det främst män som handlade korv på gatan, när de var på väg hem eller bort i sena kvällen. Vid förra sekelskiftet, och en bra bit in på 1910-talet, ansågs det inte lämpligt att kvinnor skulle äta ute på gatan. Männen, däremot, kunde gärna ta sig en ”nattkorv”, som det kallades innan namnet varmkorv myntades.

Fisk- och lungkorv
När andra världskriget stod för dörren var korvgubben ett självklart inslag i gatubilden. Men när köttransoneringen inträdde förändrades allt. Myndigheterna ansåg inte att det fanns skäl för gatuförsäljning av korv, och begränsade därför försäljningen. Allmänheten skulle förtära sin mat hemmavid och korvförsäljarna borde försörja sig medelst skogsarbete i stället, var den dåvarande Livsmedelskommissionens uppfattning. 
Men korvgubbarna fann på råd. Lösningen blev en fiskkorv, gjord på knorrhane och fjärsing, som inte krävde någon ransoneringskupong. Även andra typer av korvar såg dagens ljus, till exempel lungkorv. Huruvida försäljningen gick lika bra som tidigare är inte dokumenterat. I början av 1960-talet började korv­kioskerna dyka upp. 
De hade sin storhetstid fram till sent 1970-tal, och det var också under den tiden många av de slanguttryck vi i dag förknippar med korvkioskerna slog igenom. 

Slang och vurre
Ett exempel är ”slang med halka” som blev slang för korv med senap. Men det var faktiskt grillkorven som gav upphov till uttrycket ”halka” när den slog igenom under tidigt 1960-tal. Eftersom den var betydligt fetare än varmkorven gled senapen nämligen lätt av korven. Korvkioskslangen varierar en del i olika delar av landet. ”Vurre” och ”grillvurre” är klassiska Stockholmsuttryck, medan ”hälta hälta fördel mos” förekommer i Västergötland med omnejd, och innebär hälften pommes frites och hälften mos men med aningens mer av moset. 
Andra slanguttryck för de olika rätter som erbjuds i korvkiosken är ”luffare” (korvbröd med mos men utan korv), ”tuffing” (korvbröd med mos, senap och ketchup), ”hel och halv special” (två respektive en korv med bröd och mos ovanpå) och ”slapp i papp” (varmkorv
i papper). 

Bitte Assarmo