Ruth Snyder skulle sannolikt vara helt bortglömd i dag, om det inte vore för ”den där bilden”. Det vill säga bilden då hon avrättades i elektriska stolen på Sing Sing-fängelset 1928. 

De flesta namn som skrivit in sig i mordhistorien har gjort det för att deras handlingar på ett eller annat sätt skiljer sig från mängden av rutinmord, till exempel för att de mördat presidenter, som Lee Harvey Oswald (John F Kennedy) och John Wilkes Booth (Abraham Lincoln). På grund av de fasansfulla och bisarra detaljerna i mordfallen, som John Reginald Christie som mördade minst tio personer i sin lägenhet i London och sedan begravde dem bakom väggar och i trädgården. 

Och så de seriemördarna förstås, som Ted Bundy och ”Jack The Ripper”. 

Skrämmande bild

Det var ingenting riktigt så sensationellt med det mord som Ruth Snyder utförde på sin man Albert Snyder med hjälp av sin älskare Henry Judd Gray i New York 1927. 

Men så var det ju den där bilden …

Det är en skrämmande, fasansfull bild, något oskarp och skakig vilket bara gör intrycket ännu starkare. 

Oskärpan beror på att bilden togs olagligt, i smyg, av pressfotografen Tom Howard, som hade en dold kamera fäst vid ena foten. Dagen efter hamnade det på förstasidan av New York Daily News extrabilaga, med överskriften ”DEAD!” i stora bokstäver. 

Så varför var tidningen så mån att få bilder av avrättningen? Kanske för att utredningen drog ut på tiden och så fanns det för att tala tabloidspråk, ”en hel del smaskiga detaljer”. 

Misstankar direkt

Ruth Snyder var hemmafru och bodde i stadsdelen Queens med sin make Albert Snyder. 1925 inledde hon ett förhållande med Henry Judd Gray, resande säljare i korsetter. 

Hennes kärlek till Albert hade tynat genom åren, huvudsakligen för att han i tid och otid förde Jessie Guischard, sin avlidna tidigare fästmö på tal och dessutom beskrev henne som ”den bästa kvinna jag någonsin träffat”. 

Så träffade Ruth Snyder Henry Judd Gray och snart föreslog hon att de skulle mörda Albert. Hennes älskare var inte särskilt förtjust i idén men lät sig så småningom övertygas, säkerligen för att hon föreslog att hon skulle övertala maken att ta ut en livförsäkring, en som betalade dubbelt i fall Albert skulle avlida på grund av en våldshandling. Det vill säga två gånger 48 000 dollar. 

27 mars 1927 mördade de Albert i hemmet. 

De stoppade kloroformdränkta trasor i hans näsa varefter de garrotterade honom. Därefter försökte de bäst de kunde att arrangera mordplatsen så att det skulle se ut som att Albert mördats under ett inbrott. 

Henry Judd Gray försvann och Ruth Snyder larmade polisen, som blev misstänksam efter att ha inspekterat mordplatsen. 

Där fanns inte de typiska bevis som hittas vid ett inbrott och Ruth Snyders hållning och berättelse passade inte in på en kvinna som precis sett sin man mördas framför ögonen på henne. 

De ägodelar som tjuvarna/mördarna påstods ha stulits hittades snart gömda i lägenheten. 

Skyllde på varandra

Därefter hittade en av poliserna en papperslapp skriven av Albert, med initialerna J. G. Det refererade till hans avlidna fästmö Jessie Guischard. 

Men i stundens hetta trodde Ruth Snyder att det var hennes älskares Henry Judd Grays två sista initialer och försa sig då hon frågade poliserna: Vad hade Henry med detta att göra? 

Och nu började även poliserna intressera sig för Henry Judd Gray. Han efterlystes och hittades till slut på ett hotell i Syracuse. Det hölls förhör med dem båda. De beskyllde varandra för att ha utfört mordet och så ställdes de inför rätta i Long Island Courthouse. 

Varenda tidning och nyhetsorganisation i landet fanns på plats, för här fanns alla ingredienser för en bra story. Ett dåligt äktenskap, ett hemligt förhållande, sex, mord och försäkringspengar. Att de skyllde på varandra hjälpte inte. 

Båda dömdes till döden. Att avrättas samma dag, 12 januari 1928. 

Dold kamera

New York Daily News ville dock ha något mer än en rapport att de avrättats. 

Vad tidningen helst av allt ville ha var en bild av Ruth Snyder då hon avrättades i elektriska stolen. 

Men även om avrättningar hölls inför ögonvittnen och journalister så var och är fotografer totalförbjudna vid avrättningar i USA. 

Redaktören fick då idén att smuggla in en fotograf med en dold kamera. Han visste att tidningens fotografer var kända inom polis- och rättsväsendet i New York. 

Han anlitade därför Tom Howard, en fotograf från tidningen Chicago Tribune, helt okänd i New York, som fick passera som journalist. 

Tidningen lät snabbt konstruera en anordning som skulle fästa den dolda kameran vid foten med en dold utlösare innanför kläderna. 

Bilden en sensation

Howard dök upp tidigt vid avrättningen för att försäkra sig om en plats där kameran inte skymdes. 

Ruth Snyder fördes in, spändes fast och när strömmen drogs på ryckte det våldsamt i hennes kropp och det var då Howard lyfte på byxbenet och tog sin bild. 

Bilden blev en sensation. 

Allmänheten delades i två läger, de som tyckte att Ruth Snyder fått det hon förtjänat och de som greps av fasa inför både bilden och avrättningsmetoden. 

Myndigheterna rasade. 

Därefter kom alla som skulle bevittna en avrättning att genomgå en noggrann kroppsvisitering. Ruth Snyders sista ord sägs ha varit ”Fader förlåt dem, ty de vet icke vad de göra”. 

Tom Howards bild kom att användas av dödsstraffmotståndare i USA. Och den är lika fasansfull i dag som när den togs. 

Michael Dee