Yxan är ett av människans äldsta redskap. Länge var det också det enda verktyg som användes i skogsarbete och i hus- och båtbyggen. I Sverige har yxor av metall (brons, koppar, järn) funnits sedan nära 3 000 år tillbaka i tiden. I mitten av 1800-talet övergick yxtillverkningen i Sverige från handsmide till industriell produktion, och numera är den koncentrerad till tre platser i vårt land.

Vid Hults Bruk, några mil bortom Norrköping i den nordöstra delen av Östergötland, dunkar en väldig excenterpress med öronbedövande slag mot glödgade yxämnen av stål. Här har tillverkats yxor sedan mitten av 1800-talet, och man gör anspråk på att vara både den äldsta och största av de nuvarande yxtillverkarna i Sverige. Man vill dock inte påstå vid Hults Bruk att man gör Sveriges bästa yxor. 

Med vördnad påpekar man att yxor av mycket hög kvalité också görs vid Gränsfors bruk i Hälsingland och vid Wetterlings i Storvik i Gästrikland.

– Svenska yxor är nog överlag att betrakta som världens bästa, säger den tidigare platschefen vid Hults Bruk, Bo Wetterhall och sträcker stolt på sig. 

Han började i brukets yxlager 1964 och gick i pension som platschef 2013.

Global efterfrågan
Svenskt stål biter väldigt bra i en yxa smidd i Sverige, tycks många runt om i världen känna till. Det finns en global efterfrågan på yxor från Sverige. Det mesta av yxproduktionen i Sverige går därför också på export. Många svensktillverkade yxor hamnar i länder som Australien, Nya Zeeland och Kanada, men även i Ryssland, Kina och diverse afrikanska länder är man på hugget med svenskt i händerna.

– Vid Hults Bruk kan man på en dag producera 400–450 yxhuvuden, säger yxsmeden Joakim Hurtig. Produktionen per år varierar, påpekar han, men den uppgår till åtskilliga tusen yxor i omkring 15 varierande former och storlekar – allt från behändiga fritidsyxor till tunga släggyxor. 

Efterfrågan på yxor i Sverige har skiftat över tid. På senare år har vedeldning och vedhuggning fått ett uppsving i Sverige – åtminstone som trivselfaktorer – och det har positivt påverkat försäljningen av yxor, tror man vid Hults Bruk. 

Bruk med anor
För att komma till Hults Bruk tar man av vid Åby på väg 55 mellan Norrköping och Katrineholm. Via en grusväg når man efter någon kilometer fram till bruket. Innan man är framme passerar man också Norrköpings alpina centrum, Yxbacken, där Pernilla Wiberg lade grunden till sina utförsåkarkonster.

Hults Bruk grundades 1697, då Jakob Reenstierna fick privilegium att på platsen starta tillverkning av skeppsspik. Utöver skeppsspik har det vid bruket tillverkats en rad olika produkter. I gjuteriet gjordes bland annat spottkoppar, köttkvarnar, järnspisar och delar till vagnshjul. En tid gjorde man också ankarkätting. 

Yxtillverkningen på Hults Bruk började man med på 1850-talet. Den blev brukets smala lycka, för när många andra järnbruk i Sverige gick i graven under senare delen av 1800-talet överlevde Hults Bruk tack vare tack vare just den specialitén. Brukets yxor med varumärket Agdor blev efterfrågade runt om i världen.

Att yxorna salufördes under beteckningen Agdor var en ren tillfällighet. Till Hults Bruk hörde gården Rodga, och någon med sinne för marknadsföring ansåg att ett lämpligt namn för brukets yxor vore Rodga baklänges, således Agdor. Varumärket finns fortfarande registrerat och reserverat för Hults Bruk, men det används för tillfället inte. 

En yxa blir till
Även om en modernisering har skett anses mycket av arbetet vid Hults Bruk vara sig likt genom årtiondena. Det är ett hett jobb med dånande ljud omkring sig att vara yxsmed. Den stålbit som skall formas till yxa värms först upp i en ugn till 1 100 grader. Därefter sköljs den i vatten innan smeden griper den glödgade klumpen och för in den under excenterpressens tryckstycke. Där bultas den i omgångar av så kallade dynor. Först pressar smeden ut ögat i yxämnet, vilket är detsamma som hålet där skaftet skall sitta, därefter pressas ämnet till den form och storlek som yxan skall ha. En del yxor har inte bara öga utan också öra, vilket är den utbuktning baktill på yxan som omsluter skaftet. För att stålet i yxan skall bli av hög styrka, täthet och kvalité krävs att det får en omgång av omkring 60 rappa slag av excenterpressen. Det sker genom en hård slagväxling under en dryg minut.

När yxan lämnar excenterpressen är den ändå bara halvfärdig. Nu skall den först blästras och grovslipas, sedan härdas den med ett dopp i sjudande bly, så att stålet blir ännu starkare och yxeggen tål att slipas många gånger utan att förlora sin skärpa. Därefter får yxan kallna och genomgår sedan vad som kallas anlöpning genom att hastigt sänkas i ett bad av nitrat och nitrit. Sedan finslipas yxan, samt lackas och förses med skaft i bok, björk eller hickory. Skaftet stryks med linolja och etiketteras. När det är gjort är yxan klar!

– Så går det till! avslutar yxsmeden Magnus Tilly och stryker svett ur sin smått sotiga panna. I stora drag, tillägger han med ett slugt leende – som om att det i processen också finns en och annan hemlighet som gör yxorna vid Hults Bruk alldeles speciella.

En värld för sig
Hults Bruk var till mitten av 1950-talet ett slutet samhälle i Kolmårdens storskog. Där arbetade man och där levde man sina liv. I denna värld för sig själv fanns bland annat en egen brukshandel, fotbollsförening, arbetarbostäder, tvättinrättning, dansbana och skola. Allt detta är numera bara minnen och fotografier. 

Hults Bruk är numera en arbetsplats till vilken man huvudsakligen pendlar. Verksamheten i yxfabriken drivs i dag av Hultafors AB. Intill yxfabriken finns sedan 1995 Hults Bruks smidescentrum, som drivs av den ideella föreningen Yxskaftet. Föreningen vill visa och lära hur smide går till samt värna om den gamla boendemiljön vid Hults Bruk.

Leif Syrén