OLD

Vår tid karaktäriseras av att man skall ”satsa på sig själv” . Om man går in för sin individuella framgång så blir man lycklig. Hur mycket pengar man tjänar är ett mått på denna framgång. Men det individualistiska idealet leder fram till en känslomässig brist, en känsla av rotlöshet och ensamhet. Paradoxalt nog tenderar dessa individualiserade människor att bli lika varandra i stället för originella. Så satsa på äkta gemenskap och riktig trivsel i stället för individualisering, manar Håkan Johansson på veckans Brev från läsarna.

Kanske är det en skröna, men den är tillräckligt bra för att den bör berättas. Det var så att till Potsdam-konferensen efter andra världskriget byggdes en speciell toalett som Stalin, Churchill och Truman kunde nyttja. Den förste som använde toaletten var Stalin. När han kom tillbaka efter besöket frågade han: “Vem är Kilroy?” Han hade läst den legendariska texten “Kilroy was here” på toalettväggen, den text som dyker upp både här och där ända sedan början av 1940-talet. Vem var då den förste som skrev den berömda meningen? Det reder Sven-Åke Henriksson ut i veckans nummer av Kvällsstunden (nr 18)

Med våren kommer grillmarodörerna fram. Man sitter och lapar lite sol – då kommer plötsligt en äcklig lukt av tändvätska. En otäckt stinkande, oljig lukt som tränger in i våra lägenheter. Man kan inte längre öppna ett fönster för att släppa in våren, för då kommer denna stank som förpestar allt. Så fort solen och temperaturen tillåter så kommer grillarna fram. Men för många är det en sanitär olägenhet på samma sätt som rökning. Njut i stället av våren genom att andas in frisk luft och känn hur saven stiger i ådrorna, manar Bo Grapenskog på veckans Brev från läsarna.

I höst kommer filmen ”Den dag jag blir fri” på biograferna. Filmen bygger på boken med samma namn av Lawen Mohtadi och handlar om den romska författaren Katarina Taikons liv. Hon är mest känd för sina tretton självbiografiska böcker om Katitzi. De böckerna kommer nu också i nyutgåva med början under 2015. Redan som 16-åring syntes Katarina Taikon i Arne Sucksdorffs kortfilm ”Uppbrott” från 1948. Där dansar hon barfota vid en lägereld under Årstabron i Stockholm i koreografi av Birgit Cullberg. Om Katarina Taikon och hennes livsgärning berättar Sven-Åke Henriksson i nya numret av Kvällsstunden (nr 17).

Numera är det bara samer som kallas urbefolkning i norra Sverige. Men redan på 800-talet omnämns andra folkslag boende i norra Lappland. De kallades kvener eller skogslappar och levde på småjordbruk, jakt och fiske. Nu hotas kvenernas urgamla kultur och rättigheter. Sametinget och andra lobbar för att bara samerna skall erkännas som urbefolkning och ha rätt till land och vatten. Till och med ärkebiskopen går på den linjen. Vad skall man kalla det när urgamla kvenska namn på platser ersätts med – ofta påhittade – samiska namn? Är inte det ett slags etnisk rensning, undrar signaturen En kven i Kiruna på veckans Brev från läsarna.

En av världens stora upptäcktsresande är tämligen okänd i västvärlden. Hans namn var Ibn Battuta och han företog i början av 1300-talet en rad resor under 29 års tid i hela den då kända muslimska världen. 12 000 mil avverkade han på sin färd genom det som idag är ett 40-tal länder. Om hans liv och hans ofta dramatiska resor berättar Sven-Åke Henriksson i veckans Kvällsstunden (nr 16).

En gång var Biskopsgården i Göteborg ett bra område för att starta ett nytt liv. Numera hörs skottlossning med automatvapen ofta i stadsdelen . Hur kunde det bli så? Varje skott som avlossas mot en annan människa är också ett hot mot hela samhället. Ingen har rätt att beröva en annan människa hennes liv. I de stadsdelar där våldet breder ut sig är det viktigaste att få tillbaka framtidstron. En början kan vara att gå ut i den underbara natur som omger Biskopsgården och försöka hitta en vårblomma. Det skriver Bertil Lindström på veckans Brev från läsarna. Hans barnbarn bor i Biskopsgården och varje gång det inträffar en skjutning fylls han av oro för henne.

För precis hundra år sedan föddes en av musikhistoriens största, den fantastiska jazzsångerskan Billie Holiday. Hon var en av 1900-talets allra främsta sångerskor och låtskrivare. Det var egentligen bara Ella Fitzgerald som kunde mäta sig med henne. Hennes liv kantades av en lång rad tragedier och hon skulle med tiden förgöra både sin karriär och sig själv genom sitt missbruk av alkohol och droger. Läs den gripande berättelsen om Billie Holliday i veckans Kvällsstunden (nr 15). Den 8 december 1957 spelades den legendariska musikshowen The Sound of Jazz in. TV-kanalen CBS hade samlat alla de bästa jazz-musikerna från 1930- och 1940-talen för att kompa Billie Holliday. Här var det inslaget med Billie och hennes All Stars som blev mest berömt.

När det gäller invandring så talas alltid om dess kostnader. Men varför tar inte samhället tillvara kunskaperna och erfarenheterna hos dem som invandrar till Sverige? Många av dem är högutbildade och har mycket att tillföra. Språket kan de lära sig med rätt hjälp. Människor är inte så olika. Varför ser vi inte vad dessa människor tillför samhället? undrar signaturen ”Gösta” på veckans Brev från läsarna.

Den ständigt elvaårige Bill Brown var huvudperson i en lång rad ungdomsböcker som utkom mellan 1922 och 1969. Då avled Bill-böckernas författare Richmal Crompton till följd av en hjärtattack. Unge Bill ansågs inte som ett föredöme för barnen. På 1930- och 40-talen höjdes till och med röster om att böckerna inte skulle få förekomma på biblioteken. Läs om Billböckerna och deras upphovskvinna i nya numret av Kvällsstunden (nr 14).