OLD

Den 10 juli 1960 fick lilla samhället Arvidsjaur i Lappland fint främmande. En av världens bästa fotbollsspelare, en stjärna i Real Madrid, besökte sin kusin som var gymnastiklärare just där. Vem stjärnan var? Det får du reda på i veckans nummer av Kvällsstunden (nr 43).

Insändarsidorna är ett populärt inslag i Kvällsstunden. Här debatteras allt mellan himmel och jord. Det är högt i tak och diskussionerna är ofta både högljudda och hätska. I veckans nummer (43) får vi bland annat höra läsarnas röster om störande “bakgrundsmusik”  i radion, den nuvarande regeringens pensionspolitik samt orsaken till varför vi har så hög arbetslöshet i Sverige idag… En och annan efterlysning brukar också kunna dyka upp på dessa sidor. Under rubriken “Vad är detta” ställer sig Hans Callergård denna vecka frågan vad det är för konstig grej på bilden nedan. Kanske vet du? Skriv gärna ditt svar i kommentarerna i så fall.

För 55 år sedan inträffade en otäck, dödsbringande olycka i det lilla samhället Moheda i Småland. Vad var det som hände och hur kunde det inträffa? Svaret får du om du läser veckans nummer (42) av Kvällsstunden.

Det är inget att skryta med, men i förra veckan utsåg vi här på sajten kanadensiskan Alice Munro till storfavorit att ta hem årets Nobelpris i litteratur. Nu tror vi ju inte att det påverkade Svenska Akademiens beslut, men en liten känsla av delaktighet känner vi förstås! Ett utmärkt val och ett bra tips till fin julklapp till nära och kära. Nästa år blir det nog Svetlana Aleksijevitj från Vitryssland som vinner priset. Minns vem som skrev det först!

Bokmässan är över och nu har alla bokälskare fokus på en sak: Nobelpriset. Nu på torsdag är det dags. Då öppnar Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund den vita guldkantade dörren i Börshuset i Gamla Stan. Klockan är ett och i handen har han som vanligt en fusklapp med namnet på årets Nobelpristagare i litteratur. Den samlade världspressen väntar ivrigt och en och annan hoppas kunna få ropa ”Äntligen!” Förra året blev diskussionen lång och livlig när kinesen Mo Yan fick priset. Så vad ska vi tro i år? Kanadeniska novellisten Alice Munro är en lågoddsare liksom japanen Haruki Murakami. Och som så ofta ligger amerikanska Joyce Carol Oates bra till enligt tipsen. Eller kanske är det dags för någon av de stora afrikanska författarna?

I veckans Kvällsstunden (41) återupplever vi det fantastiska sportögonblicket när Bernt Johansson vann OS-guldet på cykel i Montreal 1976. Men vem var det som satte fart på världens allra första cykel? Det får du också reda på i veckans tidning.

I lördags var det final för Seniorfestivalen i Conventum i Örebro. 3 000 besökare trängdes och trivdes. Inte minst vid Kvällsstundens monter. Många passade på att norpa åt sig senaste numret av Kvällsstunden ofta med kommentaren “Den där hade min mormor och morfar. Finns den kvar?” Andra som redan är våra läsare ville tycka till om tidningen. Det var mycket beröm vi kunda hösta in på sex timmar! Vanligaste kommentaren: “Den är så bra! Det är veckans höjdpunkt när Kvällsstunden kommer.”

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg har nu slagit igen portarna för i år. Rumänien stod i fokus på årets mässa och nästa år blir temat brasiliansk litteratur, ett för mig nästan helt okänt område. Jo, en brasiliansk författare har jag faktiskt träffat och intervjuat, Paulo Coelho, mannen som blev världsberömd med romanen “Alkemisten”. Den har vid detta laget sålts i 65 miljoner exemplar, översatts till 67 språk och getts ut i 150 länder. Om detta möte hoppas jag kunna berätta i Kvällsstunden när det drar ihop sig till bokmässa igen i Göteborg, den 25-28 september 2014.

Jag utlovade i ett svagt ögonblick en rapport från Lidingöloppet som avverkades i helgen. Och jo jag sprang, även om minnet av det äventyret gärna skulle kunna få vila i Lidingös vackra natur. Ganska illa förberedd med en krånglande vad, det ska man inte vara. Efter hälften av de 30 kilometrarna gick jag fram till en funktionär och berättade att jag skulle bryta. Han visste inte riktigt hur det skulle göras, så efter fem minuters väntan tänkte jag att det är lika bra att dra sig vidare till nästa kontroll. Och väl där, vid 20 km, så tänkte jag samma tanke igen. Så fortsatte det på allt stummare ben tills målet vid Grönsta gärde välkomnade 15 000 löpare, däribland mig. En bit under fyra timmar får jag vara nöjd med. Dagen efter kom jag knappt ur sängen, men på måndagsmorgonen flög jag som Fågel Fenix ur bädden och körde till Västerås. Om jag ska springa nästa år? Ska vi slå vad!

Hur var det egentligen med verkligheten bakom Evert Taubes ”Fritiof och Carmencita”? Det får du reda på om du läser Kvällsstunden nummer 40.