Gymnastikläraren Maja Carlquist blev 1936 ombedd att ta med en grupp skolflickor från Sofiaskolan i Stockholm för att visa upp svensk gymnastik vid Olympiska Spelen i Berlin. Det blev en stor framgång. Efter hemkomsten bildades gymnastikföreningen Sofia-flickorna den 30 november 1936. Föreningen firade alltså 80-årsjubileum 2016.
Som kontrast till den ganska stela och militäriska gymnastik som Pehr Henrik Ling hade introducerat på 1800-talet skulle Sofiaflickornas gymnastik karaktäriseras av avspända och rytmiska rörelser. Rytmen i rörelserna skulle komma inifrån, och därför ville Maja Carlquist inte använda musik i gymnastiken.
Sofiaflickorna var en uppvisningstrupp och Carlquist var emot tävlingsgymnastik. Antikens fostran var hennes ideal och Sofiaflickornas emblem kom att bestå av två vingar som symboliserade jämvikten mellan en sund själ och en sund kropp. Andra hade en avvikande mening, exempelvis ledningen vid Gymnastiska Centralinstitutet, som kritiserade Maja Carlquist. En militärisk disciplin var idealet för svenska gymnaster, inte dansande kvinnor.
Som det nya testamentet
Maja Carlquists bok Sofiaflickornas gymnastik, med undertiteln ”Lings gymnastik utformad efter rytmens princip”, publicerades 1942. I en recension i Svenska Dagbladet hette det:
”I hundra år har den svenska gymnastikens bibel varit Per Henrik Lings Gymnastikens allmänna grunder. Värdet av denna bibel skall icke underskattas – till och med Maja Carlquist bygger ju på den – men torde nu vara reducerad till låt oss säga gamla testamentet. Till och med de motståndare till Maja Carlquist, som eventuellt finnas kvar, torde följaktligen få acceptera hennes bok som den svenska gymnastikens nya testamente.”
Sofiaflickorna gjorde sin första USA-turné 1939, då de under tre veckor gjorde succéartad reklam för Sverige med sin svenska gymnastik. Amerikaturnén kom att följas av många framgångsrika turnéer i olika länder. Efter krigsslutet besöktes under 1940-talet grannländerna Danmark och Finland. Även England fick tidigt besök av de turnerande flickorna.
Under 1950-talet blev det fler resor till USA och också ett par till Kanada. Från programbladet för besöket i södra Kalifornien 1951 kan man se att programmet för de tio dagarna i Los Angeles-trakten var tämligen fullspäckat med uppvisningar och andra framträdanden. Från Los Angeles gick färden sedan vidare till San Francisco.
Konster på Akropolis
Under 1950-talet tycks resandet ha varit intensivt. På internet (filmarkivet.se) kan man hitta en film av Gösta Olander från 1955. Sofiaflickorna visar upp hopp- och hopprepskons-ter på Akropolis i Aten. Tyvärr har man i filmen lagt på musik. I verkligheten gjordes uppvisningen alltså utan musik, enligt de ursprungliga principerna.
De många resorna på 1940- och 1950-talen var dyra, men Sofiaflickorna var så kända att de kunde få sponsring från olika företag. Som ett exempel kan nämnas att Wallenberg betalade en av resorna till Amerika.
Under resan till Turkiet 1954 skrevs det i den turkiska pressen att ”de svenska flickornas prestationer väckte stor uppmärksamhet. Sofiaflickorna har med den perfekta rytmen i rörelserna visat att gymnastiken kan vara konst. Efter att ha sett de svenska flickornas uppvisning kan vi inte hjälpa att våra hjärtan gråter då vi tänker på våra egna skolors fysiska fostran.”
En annan skribent beskriver flickornas uppvisning under en resa i Tyskland på 1950-talet på detta sätt:
”På lösa fötter dansade de fram med hopprepet – kraftfullt och dock bevingat utfördes övningarna – några fjädrande steg – kropparna spela i förtrollande rytm – betagande danshopp – ingenting krampaktigt – flickorna synes sväva och ledernas lek är lös och mjuk – rörelserna flyter ledigt och lätt i varandra – allt befinner sig i en lycklig harmoni. Hoppen över plinten förena mod, kraft och schwung – i graciös hållning flyga flickorna över plinten.”
En fjällvecka i Vålådalen
Under krigsåren, närmare bestämt 1941, producerades en film: Med Sofiaflickorna i Vålådalen”. Det är en kortfilm på 18 minuter i regi av Rolf Husberg. Några minuter av denna film är tillgänglig på filmarkivet.se.
Sofiaflickorna brukade ha en årlig fjällvecka hos Gösta Olander i Vålådalen. Detta år hade bara ungefär hälften av truppen kunnat delta. Enligt speakern hade ”de flesta av flickorna lämnat sin skola för att inta platser i det stora samhällsmaskineriet, så alla hade inte kunnat få ledigt för denna obligatoriska fjällvecka”.
Förutom flickornas träning och uppvisning får man i filmen följa dem på promenad i försommarens fjällterräng. Badandet i kallvattnet i tjärnen och fjällbäcken ska förmodligen illustrera ”en sund själ i en sund kropp”.
Gymnastik var populärt och om man fick plats hos Sofia-flickorna kunde man börja träna redan som femåring. I början tränade man en gång i veckan. Träningen kunde bestå av kullerbyttor och rephoppning. Man tränade också avslappning.
Stränga regler
Naturligtvis fanns det tidigt regler för hur en Sofiaflicka skulle uppträda på träningar och resor. Hon fick inte ha make up, hon måste ha en frisyr där håret inte hängde i ansiktet, hon skulle ha lågklackade skor, hon skulle vara nykterist och icke-rökare, hon skulle helst inte äta kött…
Regeln om köttätandet verkar ha varit den som det var lättast att rucka på. För att stärka lagandan och motverka kotteribildningar skulle en Sofiaflicka kunna bo ihop med vilken lagkamrat som helst under truppens resor. Träningsdisciplinen var sträng. Det ställdes krav och de som stimulerades av detta fortsatte att utvecklas till bra gymnaster. Man påtvingades en viss stil och den som inte kunde anpassa sig slutade.
Från att ursprungligen endast ha sysslat med uppvisningar har Sofiaflickorna följt med tidens utveckling och använder sig numera av musik och deltar sedan 1980-talet i tävlingar. Traditionella inslag finns dock fortfarande kvar i gymnastikprogrammen.
K O Hallman
