En dag år 2009 fanns plötsligt ett litet hänglås fastsatt på ett av räckena på Djurgårdsbron i Stockholm. Det var väl inte så många som lade märke till det lilla oansenliga hänglåset, men detta var inledningen till en trend som på bara några få år skulle spridas i rasande fart och få oanade konsekvenser.

Det märkliga med hänglåset på Djurgårdsbron var att det inte verkade finnas någon anledning till att det satt där. Det såg inte ut att fylla någon funktion. Det fanns ingen cykel eller annat fastlåst vid bron. 

Det bara satt där. Som om av en tillfällighet.

Bara detta enda enkla hänglås. 

Mystiken tätnade när stockholmarna till sin förundran upptäckte att det med tiden dök upp allt fler hänglås på bron. 

Alla ordentligt och omsorgsfullt låsta. 

Nu började man förstå att det var ett medvetet verk och att det på ett eller annat sätt fanns en mening bakom.

Vad man då inte visste, men som framkom senare, var att det i vattnet nedanför bron hamnade fler och fler nycklar, alla hörande till hänglåsen på bron.

Symbolik

Företeelsen ökade lavinartat och dök även upp på andra broar i Stockholm. De kommande åren fick inte bara broar utan även andra platser med räcken eller staket mystiska hänglås. Ofta på platser med romantiska vyer. Det blev till sist hela kluster av hänglås. 

Det var som om en hänglås-epidemi hade drabbat staden.

Det var förresten inte bara huvudstaden som drabbades. De egendomliga hänglåsen spred sig raskt till andra delar av landet. 

Dessa hänglås är nu så vanliga i stadsbilden att den som har ögonen med sig numera kan se dem i de flesta av landets städer och samhällen. Det är inte längre en ovanlig syn utan hör till vardagen som ett pittoreskt inslag i stadsbilden. 

Kanske finns det en och annan som rynkar på näsan åt detta, men förunderligt nog accepteras de mystiska hänglåsen av de flesta – i alla fall av dem som förstår budskapet. För det är inte fråga om någon illvillig skadegörelse eller utstuderad reklamkampanj från låsfabrikanter.

Nej, tvärtom.

Tanken bakom färgas istället av ett romantiskt skimmer. Hänglåsen sätts nämligen upp av förälskade par som på detta sätt symboliskt vill befästa evig kärlek och tro. 

Inget modernt påfund

Kärlekslås är ingenting nytt.

Men när hänglåsen började dyka upp lite varstans på broar i större svenska städer tog de flesta detta som ett nytt stolligt fenomen. 

Men så är det inte. Intet är nytt under solen.

Att befästa sin kärlek, att så att säga låsa fast den för alltid, är inget modernt påfund. Det finns exempel på detta i flera olika kulturer som går hundratals år tillbaka i tiden. Man vet inte med säkerhet var traditionen dök upp för första gången, men man gissar att den härstammar från Asien. 

Kanske Kina. 

I bergskedjan Huángshān, som betyder Gula Berget, har man nämligen sedan urminnes tider fäst lås på olika platser. Från början symboliserade låsen kanske inte kärlek specifikt utan stod mer för god hälsa, långt liv och trygghet.

Att man valde Huángshān, som ligger i södra Anhui-provinsen i östra Kina, är inte så konstigt. Omgivningarna är förunderligt vackra och erbjuder många fantastiska vyer med varma källor, vindlande stigar och höga spetsiga bergstoppar med namn som Lotustoppen och Himmelska toppen.

Huángshān har utsetts som en naturmiljö av så stor betydelse att den numera ingår i Unescos världsarvslista. Av den anledningen är detta nog inte någon lämplig plats att belamra med hänglås.

Ordet kärlekslås finns!

Numera har kineserna istället börjat använda Kinesiska muren som romantisk symbol och föremål för sina lås.

Det må vara en gammal tradition, men i vår kalla Nord är den i alla fall ny.

Bara det faktum att ordet ”kärlekslås” blev allmänt känt för bara ett tiotal år sedan vittnar om detta. Och i Svenska språkrådets nyordslista introducerades det först år 2010.

Andemeningen och symboliken bakom hänglåsuppsättandet må vara hur romantisk och välmenande som helst för de förälskade par som på detta sätt vill manfestera sin kärlek, det är dem väl unnat. 

Men alla delar inte synen på detta som något positivt. Hänglåsen ställer ibland till besvär. 

Ett exempel på detta är den franska bron Pont des Arts, som blev så populär bland Paris kärlekspar att det höll på att sluta riktigt illa. 

45 ton hänglås

Från början var det väl inga problem. De första låsen dök upp 2008 och det sågs bara som ytterligare ett bevis på att Paris är kärlekens huvudstad. Men vad man då inte kunde ana var hur snabbt den nya flugan spred sig. 

På bara några år var bronsräckena så belamrade med hänglås att det var stört omöjligt att ens se dem.

Så en vacker dag sommaren 2015 blev det för mycket för den gamla bron. Tre meter av räcket gav vika för tyngden och störtade i floden Seine. Polisen spärrade genast av hela bron. Den öppnades igen först sedan man hunnit sätta upp ett provisoriskt träräcke. 

Lite senare tvingades man åter att stänga av bron, denna gång för att man skulle kunna ta bort alla hänglås. De utgjorde ju en säkerhetsrisk. 

Totalt klipptes en miljon hänglås bort. Sammanlagd vikt: 45 ton! 

Det var tur att den gamla bron höll för tyngden. Händelsen påvisade ändå problemet med den nya hänglåstraditionen, och man började därför ta bort hänglåsen även på andra platser.

Till och med Paris stolthet Eiffeltornet hade vid det laget börjat se ut som en reklampelare för världens alla låssmeder, vilket inte uppskattades av turisterna. Låsen togs därför snabbt bort.

Låsen klipps bort

I den eviga ungdomens stad här i Sverige – Uppsala – har man i kommunens diskussion om kärlekslåsens vara eller icke vara sett på dem lite annorlunda. 

Här är det inte främst faran för broras som gjort att man valt att ta bort dem. Istället har man hänvisat till estetiska skäl. 

Hänglåsen ses som fula och man anser att de förfular snarare än förskönar. Många av stadens invånare tycks dela den uppfattningen, och vintern 2018 klipptes därför samtliga hänglås bort på Uppsalas broar. Om nya trots allt hängs upp, ja det får framtiden utvisa.

Än så länge hänger många kärlekslås kvar på inte bara broar utan även många andra ställen runt om i vårt land. Om detta är en övergående trend eller ett bestående fenomen och hur landets kommuner ställer sig till detta står även det att finna i framtiden.

Även om hänglåsens vara eller icke vara som kärlekssymboler i vår urbana miljö ännu inte är avgjord, så kvarstår det faktum att kärlek i sig är en bestående ingrediens i människans liv. 

Det kan ingen ta bort.

Rolf Larsson Henriksen