I en lägenhet utanför Stockholm står Ylva Nybäck och spacklar för att tapetsera en vägg. Inget märkligt med det kan tyckas. Om det inte vore för att Ylva fyllt 75, har startat en måleri- och renoveringsfirma och arbetar här yrkesmässigt i en starkt mansdominerad bransch. 

Under ett brokigt yrkesliv har Ylva många gånger frågat sig vad hon ska bli när hon blir stor. Hon har utbildat sig till elingenjör och jobbat inom bland annat FOA, varefter hon pluggat matte och pedagogik på universitetet. Och hon har rest till USA där hon utbildat sig till förlossningspedagog.

Hobby att riva och spackla

Pensionär blev hon vid 66, efter att ha arbetat här hemma som lärare i bland annat matematik och fysik. 

Pensionärslivet var dock inget för Ylva. 

Efter att länge ha haft som hobby att riva innerväggar, spackla, måla och tapetsera i den egna villan, till de fyra barnen och till grannar tänkte hon att det kanske skulle gå att erbjuda sina tjänster även till andra.

Startade eget

Ylva gick då en starta-eget-kurs om moms, bokföring och ROT-avdrag hos Skattemyndigheten, startade eget och har sedan dess – som hon uttrycker det – haft lagom med jobb, oftast hos hus- och lägenhetsägare. 

Jobben får hon genom rekommendationer, den egna hemsidan eller via Grannar.se där närboende kan söka hantverkshjälp.

– En del som hör av sig, och tror att jag har anställda som utför arbetet, blir förvånade när jag själv dyker upp med stegen och burkarna, ler Ylva. Andra har anlitat mig just för att jag är kvinna och för att de anser oss mer noggranna än de yngre män som oftast är målare.

Ylva gräver gärna där hon står och tar sig inte längre än nödvändigt till sina jobb. 

Stegen på tunnelbanan

Hon är också miljömedveten och åker – så långt möjligt – kollektivt även i jobbet. När Ylva tar med sin långa stege på tunnelbanan får hon ibland frågan vad hon ska ha den till. Då njuter Ylva eftersom hon då med stolthet får anledning att förklara att hon är på väg till ett jobb i sitt företag.

– Då brukar omgivningen häpna eftersom få – om ens någon – förväntar sig att en kvinna i hennes ålder har ett eget hantverksföretag. Färg-, spackelburkar och verktyg brukar jag ha i den dra-maten-vagn som jag kallar firmabilen. Vid vackert väder, och om jag inte behöver stegen, händer det att jag tar min veteranvespa till jobbet, tillägger hon.

Pension efter förnuft

Ylva anser att den 67-årsgräns för pensionering som finns i dag kan slopas helt och hållet och att det sunda förnuftet måste få råda.

– Om man kan, vill och har energi och en kropp som håller så måste man ges möjlighet att fortsätta, anser hon. Visst kan det finnas arbetsgivare som då får behålla medarbetare som tappat motivationen, men det är en mindre risk än att kasta ut folk vid 67 som kan och vill jobba vidare och som mår dåligt av att tvingas sluta. 

Ylva ångrar inte sitt senaste yrkesval en sekund och önskar att flera tjejer skulle få prova på hantverksyrken från unga år. 

– Här har skolan och SYO-konsulenterna ett stort ansvar att visa vägen, konstaterar hon.

Nu har ändå Ylva Nybäck blivit stor, hittat hem och vet vad hon vill.

– Nåja, jag är bara 1,57 lång så jag blev inte så stor. Men jag blev renoverare till slut och vem vet vad jag blir nästa gång…

Text och foto:

Olle Anderstam