Släktet Casuarius omfattar tre arter som främst lever i Nya Guinea. Den största, hjälmkasuaren, finns även i nordöstra Australien och på några indonesiska öar dit den förmodligen har förts av människor. Kasuarerna är nära släkt med den australiska emun. Nya Zeelands kiwi har också nämnts bland släktingarna. Tidigare tillhörde de ordningen strutsfåglar, men har nu fått en egen ordning, kasuarfåglar. Av detta förstår man att kasuarer är stora fåglar som inte kan flyga. De är dock goda löpare och hastigheter på 50 kilometer per timme har uppmätts.

Hjälmkasuaren, Casuarius casiurius, kan nå en höjd av 190 centimeter och väga 85 kilo som mest. Hanen är något mindre. Båda könen har svart fjäderdräkt som på avstånd ser ut som hår. Den täta fjäderdräkten skyddar fågeln mot väta i regnskogen och den är också ett skydd mot de vassa taggar som finns på många växter i dess naturliga miljö. 

Det mest slående är de bjärta färgerna på huvud och hals. Kasuarens huvud kröns av en hornliknande brun hjälm, vars funktion har varit omtvistad. Den är täckt av ett tjockt lager keratin. Om kasuaren tillåter det, kan man känna att innehållet känns svampliknande, när man klämmer på den. 

Klor på tre tår

En forskningsrapport publicerad 2019 föreslår att den kamformade utväxten har en temperaturreglerande funktion. Fågeln har också två röda hudflikar på halsen som har givit den det engelska namnet ”double-wattled cassowary”. Den har kraftiga ben med skarpa klor på sina tre tår. Mittån är längre än de övriga men det är klon på fotens insida som ibland beskrivs som dolkliknande. Det är alltså i huvudsak klorna som kan ställa till skada om de används vid försvar. Klorna används dock vanligtvis när fågeln söker föda. Kasuaren ska ha kommit från Nya Guinea till Europa första gången 1597 med holländska handelsmän.

Den enflikiga kasuaren har alltså bara en hudflik på halsen. Den är något mindre än hjälmkasuaren och har en nordligare utbredning än sin större släkting. Den enflikiga kasuaren håller till i låglänta regnskogar och sumpskogar i bland annat norra Nya Guinea. Det är den kasuar som anses mest hotad av jakt. Hur många det finns, vet man av naturliga skäl inte. Uppskattningen hamnar på upp till 10 000. 

Lever ensamma

Dvärgkasuaren är den minsta av kasuarerna och uppges kunna sträcka sig upp till 150 centimeter och nå en vikt av 25 kilo. Den anses vara den mest färgstarka av kasuarerna. Dess ”hjälm” är svart, triangelformad och tillplattad baktill. Dvärgkasuaren lever huvudsakligen i Nya Guineas bergsskogar upp till drygt 3 000 meters höjd. 

Vuxna kasuarer lever ensamma större delen av året. Häckningssäsongen brukar sammanfalla med den tid på året då det är mest gott om frukt. Under parningstiden kommunicerar kasuarerna med lågfrekventa ljud som hörs över långa avstånd. 

Paret stannar tillsammans några veckor tills honan har lagt sina ägg direkt på marken. Hanen ruvar sedan de tre till fem gröna äggen i 50–60 dagar och tar hand om ungarna. Honan går vidare och kan para sig med en ny hane. Ungarna stannar hos hanen i 9–10 månader innan han jagar i väg dem för att leva sitt eget liv igen. Det är oklart hur gamla kasuarer kan bli i det fria, men i fångenskap med god tillgång på föda och få fiender har någon individ uppnått 60 år.

Kostade pojken livet

Hur är det då med den omtalade farligheten? Är kasuaren verkligen världens farligaste fågel eller är det som så mycket annat som påstås i media överdrivet? Farligheten tycks gå tillbaka på ett fall som inträffade 1926. En pojke, Philip McClean 16 år, och hans bror träffade på en kasuar på familjens ägor i Queensland i Australien och försökte döda den. Fågeln försvarade sig med sparkar och råkade träffa Philip på halsen där det blev ett skärsår som blödde kraftigt och kostade pojken livet. Det finns också ett fall från 2019 där en kasuar i fångenskap ska ha dödat sin ägare vid en olyckshändelse i Florida. Händelseförloppet är något oklart då mannen tycks ha varit ensam med fågeln vid tillfället. Man antar att han har ramlat och att fågeln sedan har attackerat honom eller helt enkelt trampat på honom.

Akta hund och katt

I en artikel i Scientific American 2016 får man rådet att inte vända ryggen åt en anfallande kasuar. Då kasuarer är naturligt försiktiga fåglar, attackerar de naturligtvis inte urskillningslöst. Registrerade attacker i Australien har kommit från fåglar vana vid människor i sin närhet. Attackerna verkar bero på att fåglarna associerar människor med mat. Kasuaren skyddar naturligtvis också ägg och ungar om någon kommer för nära. Det största antalet attacker berodde dock på att kasuaren ville ha mat. 

I områden där människor har börjat mata kasuarer agerar vissa fåglar aggressivt när de förväntar sig att få mat. De springer fram till eller jagar människor och ibland kan de sparkas om ingen mat erbjuds. Hund ska man inte ha med sig i områden där det finns kasuarer. De ogillar hundar och attackerar dem utan provokation. Det finns rapporter om hundar som har dödats. Dock har fler kasuarer dödats av hundar. Kasuarer uppges också tycka illa om katter men det är något oklart varför.

Det är sant att kasuarer är farliga och kan skada människor ibland. Oprovocerade är de till sin natur skygga. Det är mycket mer troligt att människan skadar kasuaren än tvärt om. I trakten av Cairns i Australien kan man se varningsskyltar som uppmanar bilister att lätta på gaspedalen ”Speeding has killed cassowaries”.

Karl-Olof Hallman