Stekenjokkvägen bytte namn till Vildmarksvägen 1986 efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Det radioaktiva nedfallet spreds i ett stort område i norra Sverige och radioaktiva partiklar förstörde svamp och bär, men hamnade också i renkött och fisk. Detta påverkade ­naturturismen i området där Vildmarksvägen går, vilket gjorde att många näringsidkare inte kunde sälja sina produkter. Staten anslog pengar till kommunerna i området som skulle gå till att öka turismen och man utlyste en tävling där allmänheten fick lämna i förslag på namnändring av vägen. Vildmarksvägen blev det vinnande bidraget.

Den del av Vildmarksvägen som går över kalfjället är öppen mellan juni och mitten av oktober. Detta kan ändras beroende på vädret. Den är cirka femtio mil lång och går från Strömsund via Gäddede, Stekenjokk till Vilhelmina och Dorotea och tillbaka till Strömsund. Vägen passerar genom ett område med skog, vatten och fjäll på gränsen mellan Jämtland och Lappland. I  dag lockas många turister till fiske, svampskogar och snöskoteråkning. För den som vill uppleva vildmarken på egen hand går det bra att ställa bilen och vandra till fots och uppleva det storslagna fjällområdet som leder fram till många sevärdheter om man är uppmärksam, skriver författaren.

Försiktighet under kalvningstid

Området längs med Vildmarksvägen ingår i Sapmi – Samernas land. Här har det bedrivits rennäring under lång tid. Längs vägen kan man se både renstängsel och kåtor som bekräftar att det är en kulturbygd för samer. På försommaren är det extra viktigt att köra försiktigt, skriver författaren. Då är det kalvningstid för renarna, liksom andra vilda djur
i området.   

Att vägen fick namnet ”Vildmarksvägen” menar författaren är en paradox, för så mycket vildmark är det inte. Här finns stora sjöar och vattenkraftsmagasin. Avverkning av skogen har också satt sina spår. På 1960-talet började man provprospektera efter malm, vilket resulterade i att Boliden Mineral AB 1976 startade brytning av malm i Stekenjokk. Efter tolv år lade man ned verksamheten och 178 personer blev utan jobb. I  dag finns det inte så mycket kvar som påminner om att det varit en gruva i området. Om allt går enligt planerna kommer Vilhelmina Mineral att starta brytning
i Stekenjokk igen år 2025.

Författaren Rolf Segerstedt har delat upp boken i olika kapitel. Här kan man läsa om till exempel ”Vattnets väg”, ”Nybyggarland” och ”I vildmarkens hjärta”.

I kapitlet ”Vattnets väg” skriver han om Hällingsåfallet och Trappstegsforsen, som han anser är speciella och sevärda. Hällingsåfallet är ett av Sveriges mäktigaste vattenfall med en fallhöjd på över 40 meter. Med ett dån kastas vattnet utför branta klippväggar och landar i Sveriges längsta ravin. För att besöka fallet krävs att man gör en avstickare från Vildmarksvägen. Om Hällingsåfallet är det mest trolska och vilda, så är Trappstegsfallet vid Kultsjöns utlopp den största sevärdheten, menar författaren. Här har det bildats många mindre och större fall över den trappstegsformade berggrunden. Under sommaren släpper kraftbolaget på ”turistvatten” för att ge forsen extra fart.

En äventyrlig epok

I kapitlet ”Nybyggarland”, berättar författaren att i slutet av 1600-talet och in på 1900-talet odlade människorna upp ny mark i fjälldalarna för att komma ifrån fattigdom och hitta ett bättre liv. 

Eftersom det saknades vägar tog man sig fram längs sjöar och älvar. Nybyggartiden i Sverige var en äventyrlig epok
i vårt land med många dramatiska händelser, vilket har lockat många författare att skriva om denna tid.

Om man viker av från Vildmarksvägen vid Lidsjöberg kommer man in i vildmarkens hjärta, enligt författaren. Här finns det mycket att se och uppleva, som till exempel Sjoutnäset och Härbergsdalen. Det är bland det vildaste man kan hitta i Sverige söder om Lappland.
I Sjoutnäset får man en påminnelse om nybyggarepoken från 1800-talet och framåt. Vid sjön Stor-Sjouten finns i  dag ett kapell från 1919, som används vid Sjoutnäsmässan första helgen i juli. Fortsätter man vägen fram kommer man till Härbergsdalen, med en fjällgård från 1826, där man kan övernatta.

I boken Vildmarksvägen skriver Rolf Segerstedt att han redan som ung lockades till detta naturområde för att åka skidor och fiska. Senare i livet kom intresset mer att fokuseras på djur och natur. Han har dokumenterat med bilder på dramatiska vattenfall och närbilder på djur och växter. Bilderna är omväxlande och färgsprakande. I slutet av boken finns en snabbguide där författaren skrivit kort om olika platser och också lagt in dem på en karta, så att det är lätt att hitta respektive sevärdhet.

Seved Johansson