Den 11 december 1980 samlades ett gäng formgivare och arkitekter i Ettore Sottsass vardagsrum i Milano. Där fanns bland andra Martine Bedin, Peter Shire, Marco Zanini och Michele De Lucchi. Men det var ingen vanlig middagsbjudning som Sottsass bjudit in till. Syftet med mötet var att bilda en helt nytt kollektiv som skulle skaka om 80-talets  designvärld. 

De formgivare som samlades i Sottsass hem ville alla samma sak: bryta mot designvärldens regler och ideal. De ifrågasatte vad som egentligen var god smak och formgivning, och ville ersätta den strama modernismen med oväntade former och starkare färger. Från högtalarna strömmade Bob Dylans Stuck inside of mobile with the Memphis blues again så någon föreslog att det nya designkollektivet skulle kallas Memphis. Det var namnet på både den amerikanska staden där giganter som Elvis Presley och BB King föddes, och huvudstaden i det antika Egypten som i  dag är en arkeologisk plats. På så sätt symboliserade Memphis en blandning av då och nu, hög- och lågkultur. 

Samarbete med Olivetti

Gruppens initiativtagare Ettore Sottsass var också äldst i gänget. Han föddes 1917 i Innsbruck, Öster­rike, men växte upp i Milano. 1939, samma år som andra världskriget bröt ut, tog han sin arkitekt­examen. Sedan väntade några år i den italienska ­armén innan han 1947 kunde återgå till vardagen. 

Han skiftade nu fokus från arkitektur till inredning och öppnade en egen möbelfirma. Under de kommande åren designade han möbler och vardagsföremål för varumärken som Poltronova och Alessi, men sitt stora genombrott fick han genom samarbetet med den italienska skrivmaskinsproducenten Olivetti. För dem formgav han bland annat den färgstarka reseskrivmaskinen Valentine som lanserades i slutet av 1960-talet. Till en början var intresset för den svagt men så småningom blev den en bästsäljare och i  dag har den hunnit uppnå klassikerstatus. 

Motstånd mot tidens designregler

Efter att ha varit verksam som designer i flera decennier hade Ettore Sottsass tröttnat på att följa reglerna och enbart designa för att locka konsumenter. Han drogs mer till färger och spännande former än stram modernism, raka linjer och stål. I början av 1980-talet samlade han ett gäng likasinnade formgivare i sin lägenhet i Milano och Memphisgruppen var född. Det var för övrigt inte det första designkollektivet som gjorde motstånd mot tidens regler om god formgivning. I Italien fanns redan under 1960- och 70-talen en anti-designrörelse och grupper som Archizoom och Superstudio som opponerade sig mot allt vad funktionalism hette. En av grundarna av Archizoom, Andrea Branzi, kom även att bli medlem av Memphisgruppen. Ettore Sott­sass må ha varit mest erfaren av Memphisgruppens medlemmar men han såg inte sig själv som en ledare. Han gillade inte hierar­kier och tyckte att alla skulle få följa sin egen röst. Redan året efter grundandet debuterade Memphisgruppen under designmässan Salone del Mobile i Milano. Kollektivet hade då vuxit och bestod av hela 40 designer från världens alla hörn. De visade upp ett femtiotal alster, däribland möbler, lampor och textilier, som väckte mycket uppmärksamhet med sitt bisarra formspråk. Memphismedlemmarna bröt sig fria från modernismens tanke om att form följer funktion och skapade föremål med skeva former, föremål som snarare kunde beskrivas som konstverk än funktionell inredning. 

Bländande design

Som Martine Bedins lampa Super, som knappast fungerade som ljuskälla i vardagen. Den såg till formen ut som en leksaksbil men bländade alla som kom i närheten. 

Många föremål var tillverkade av billiga och prestigelösa material som plastlaminat, och möblerna döptes efter lyxhotell som Carlton och Plaza. Och så fanns där förstås färg i överflöd, pasteller blandat med klara primärfärger. Åsikterna om Memphisgruppens design gick isär, men något de flesta kunde enas om var att den gjorde ett starkt intryck. Det var kitschigt, humoristiskt, provocerande. 

Vare sig du älskade eller hatade det skulle du aldrig glömma en Memphismöbel. Nathalie Du Pasquier, en av Memphisgruppens yngre medlemmar som formgav bland annat textilmönster och möbler, har berättat att medlemmarna aldrig nämnde kunden under sina möten. 

Det handlade inte om att ta fram nästa bästsäljare, utan om att experimentera med färger och former. Det fanns inte heller någon gemensam planering. Varje formgivare tog fram sina egna föremål och sedan enades man om vad som skulle tas med i kollektionen. 

Memphisgruppens föremål var inte särskilt framgångsrika kommersiellt, men gjorde ett stort avtryck på designhistorien och fick flera kända beundrare och samlare. En av dem var modeskaparen Karl Lagerfeld som blev så förtjust i Ettore Sottsass första kollektion att han köpte alla föremålen. Även sångaren och stilikonen David Bowie gillade Memphisestetiken och kom genom åren att bygga upp en imponerande samling. Efter hans död 2016 auktionerades hundra föremål ur samlingen ut för sammanlagt 1,4 miljoner pund.

Startade egen verksamhet

Varje år fram till 1987 presenterade Memphisgruppen en ny kollektion vid Salone del Mobile. Luci Lights, som hölls 1988, blev deras sista utställning och sedan dess har inga nya Memphisprodukter lanserats. Gruppen var aktiv i sju år men redan efter tre valde Ettore Sottsass att dra sig ur. Han ansåg att gruppen hade gjort sitt, det vill säga ruskat om den stela designvärlden, och ville inte att hans arbete för alltid skulle bli förknippad med den. 

I stället la han fokus på sin nya konsultverksamhet Sottsass Associati, som bland annat tog fram möbler, inredning och butikskoncept. Så småningom skulle studion samarbeta med flera gamla Memphismedlemmar. Nathalie Du Pasquier började ägna sig mer åt måleri och har på senare år formgett färgstarka och expressiva mönster för bland andra danska HAY och Hermès. 

Under en period på 1990-talet kunde man fynda Memphisföremål på andrahandsmarknaden men i  dag är intresset för gruppens design högt. Varumärket Memphis Milano ägs numera av Alberto Bianchi Albrici, som fortsätter producera flera av föremålen från 1980-talet. Har du 150 000 kronor över kan du till exempel få en helt egen Carlton-rumsavdelare.

Helena Nilsson