När man tänker på frukostflingor tänker nog de flesta på cornflakes, det vill säga tunna, spröda flingor av rostad majsdeg. Men föregångaren till den moderna frukostflingan har en mycket hårdare och smaklösare historia. Den amerikanska renlevnadsmänniskan James Caleb Jackson (1811–1895) hade under hela sitt liv lidit av dålig hälsa. Han testade allt möjligt som han trodde skulle kunna stärka hälsan och kroppen. 

Efter att ha genomgått en vattenkur på ett spa 1847 upplevde han en märkbar förbättring och blev intresserad av kostens påverkan på kroppen. Efter spavistelsen bestämde han sig för att själv ge sig in i hälsobranschen och startade samma år ett behandlingshem som erbjöd hydroterapi, det vill säga behandlingar med kallt vatten som man trodde kunde bota en rad olika sjukdomar. 

Förutom att han trodde på vattnets renande kraft var han av den övertygelsen att en hälsosam frukost var avgörande för en välfungerande matsmältning och allmänt välbefinnande. Särskilt fiberrikt spannmål trodde han gjorde gott för både kropp och själ. 

Störst i världen

Några år senare övertog han ett annat hälsocenter i delstaten New York som också varit inriktat på hydroterapi, men tillsammans med sin hustru utvecklade han verksamheten till att erbjuda fler alternativa behandlingar, där kosten spelade en särskilt stor roll. Hälsocentret, som vi i  dag skulle kalla ett slags spa, var under en period det största i världen och behandlade över 20 000 patienter. Jackson var djupt troende och mycket konservativ. 

Blev aldrig någon succé

Representanten för den frireligiösa kyrkan sjundedagsadventisterna, Ellen G. White, anlitade Jackson för att ta fram hälsorekommendationer för sin församling. På hälsocentret i New York ordinerades patienterna motion och en strikt, fiberrik vegetarisk diet. 

År 1863 framställde Jackson ett slags frukostmat till sina patienter, gjord på en tjock deg bestående av fiberrikt grahamsmjöl och vatten som kavlades ut och rostades i ugn. Den hårda, torra kakan smulades sedan sönder i mindre bitar och rostades igen. För att sen kunna äta flingorna måste man låta dem ligga i vatten eller mjölk över natten. Han kallade produkten för granula, och var så övertygad om dess förträfflighet att han försökte att sälja produkten i en större skala. Men flingorna blev aldrig någon säljsuccé, föga förvånande.

I slutet av 1800-talet var John Harvey Kellogg (1852–1943) ­läkare vid ett sanatorium i Battle Creek, Michigan, USA. Precis som Jackson var han frireligiös och hade tydliga visioner för hur människan kunde leva mest hälsosamt. Han var övertygad om att en näringsrik och lättsmält diet var den bästa boten på många åkommor, psykiska som fysiska. 

Hålla sexlust i schack

Särskilt sexuell aktivitet ansåg han vara farligt och det var av största vikt att hålla sexlusten i schack. Detta trodde han att man bäst kunde uppnå genom att äta en så fiberrik och smaklös diet som möjligt. 

Inspirerad av Jacksons granula, experimenterade han tillsammans med sin bror Will Keith Kellogg (1860–1951), som också arbetade på sanatoriet, fram olika recept på frukostflingor. Bland annat en variant av granula som han döpte till granola, för att inte hamna i rättstvist med Jackson. 

Men det var med receptet med majsdeg som världen skulle komma att förknippa namnet Kellogg med. År 1894 kom den spröda majsflingan till, lite av en slump. Bröderna, som arbetat på ett nytt recept, glömde den kokta degen över natten och när de kom tillbaka dagen efter beslöt de sig för att valsa den torkade degklumpen och rosta den ändå. Resultatet blev små, spröda flingor och bröderna blev så nöjda med resultatet att man började servera flingorna till patienterna. 

Patienter ville köpa hem

Flingorna blev en succé och när utskrivna patienter började höra av sig för att få köpa frukostmaten föll det sig naturligt att Kellogg började producera flingorna i en större skala. Så lanserades Kelloggs Corn Flakes 1906 och framgången lät inte vänta på sig. Efter att ha annonserat i en stor veckotidning för hemmafruar sköt försäljningen i höjden. I annonsen uppmanades husmödrar att fråga efter Kelloggs produkter i den lokala butiken, och de gjorde de verkligen! Försäljningen ökade från 33 paket om dagen till hela 2 900 om dagen, och 1909 sålde Kelloggs en miljon paket flingor om året. 

Frukostflingorna blev snabbt en populär frukosträtt i hela USA och flera varumärken dök upp på marknaden. Flingorna var enkla att tillaga – det var ju bara att tillsätta mjölk – och var dessutom näringsrika och billiga. 

När den yngre brodern Will Kellogg bestämde sig för att tillsätta socker och salt till flingorna för att öka försäljningen blev storebror rasande. Han vägrade att tillsätta något till flingorna och menade att det kunde leda till ett moraliskt förfall, men Will stod på sig. Så splittrade bröderna Kellogg på verksamheten och det sägs att de aldrig talade med varandra igen. Men den sockrade varianten blev en succé och är den flinga vi känner i  dag. 

Samtidigt dök det upp ett flertal konkurrenter i USA. Frukostflingor visade sig vara en gynnsam marknad att ge sig in på, och förutom att tillverkas av majs gjordes frukostflingor på ris, havre, vete och annat spannmål. Men även om aktörerna var flera så höll Kelloggs sig kvar som ledande flingföretag i USA.

Kuddformade flingor

Till Norden kom Kelloggs i slutet av 1920-talet och blev med åren den största tillverkaren av frukostflingor i Skandinavien. Här i Sverige dröjde det några år innan flingor blev en självklar del av våra frukostbord. Även om det fanns flingor att köpa var de ganska dyra och lite svåra att få tag på. Men så lanserade det amerikanska spannmålsföretaget Quaker Oats Company i Sverige en nyhet som kom att bli en mycket populär produkt – fraskuddar, eller Havrefras som vi känner dem i dag. Den nya frasiga frukostflingan bestod av kuddformade flingor av rostad havredeg som skulle ätas med mjölk eller fil. 

Med åren har sortimentet av frukostflingor ökat och numera finns det flingor i alla sorters möjliga varianter i våra mat­affärer. 

Kelloggs, som även de har utökat sitt sortiment till att inte enbart innehålla majsflingor, har fortfarande en ledande position på marknaden. 

Renée Nilsson