När bilturer tillhörde ovanligheterna

Läsarnas egna berättelser:

Här har man stannat till vid Elsa Anderssons konditori i Norberg.

Efterkrigstiden, särskilt 1950-talet, brukar räknas som den tid då bilen blev nästan var mans egendom. Småbilar som Volvos PV 544 och Volkswagen var billiga nog även för en arbetare. Bensinstationer och bilverkstäder växte upp längs många vägar, och Medelsvensson kunde åka på bilsemester eller hälsa på släkt och vänner.
Men bilutflykter var inget nytt då, även om de länge var förbehållna de välsituerade. 
Jag kan berätta om Severin Löwenhielm, som köpte bil ungefär 1916. Severin var född i Klockhammar, Närke, men han läste kemi på Teknis i Örebro och sedan på Tekniska Högskolan i Stockholm. Han fick en bra tjänst vid Myntverket, och familjen hade en stor villa i Djursholm. 

Skaffade bil!

På somrar och helger bodde de ofta hos släkten på Västanfors herrgård, nu i Fagersta kommun. Hans fru Malla var född Enhörning och dotter till Magnus Enhörning, förvaltare vid bruket och herrgården i Västanfors. Severin hade kamera och fotograferade en del. 

Paret Löwenhielm hade inga barn. Efter makarnas död fick Fagersta kommun hand om en hel del av hans bilder. De speglar vad man gjorde: födelsedagsbilder, kaffe på balkongen, något bröllop i parken och utflykter i trakten. Vid seklets början var det häst och vagn eller tåg som gällde. 

Men sedan skaffade han bil, och då kunde det bli lite längre utflykter. På en bild här ser vi hans bil vid ett hus i Norberg. Severin tar bilden och hans hustru Malla sitter på platsen intill förarsätet. Huset i Norberg har identifierats som det gamla välkända Elsa Anderssons konditori, som tyvärr gick till spillo i en mordbrand förra året. Man har alltså tagit sig en biltur för eftermiddagskaffet och har förmodligen tre släktingar på herrgården med i baksätet.

Barndomshemmet bevarat

Men Löwenhielms åkte ofta med bilen från Djursholm till Västanfors, i varje fall om vårarna och somrarna. Det var lång väg, och det gick inte så fort på den tiden. Man fick förstås ha matsäck med för att kunna ta matrast ibland. 
Jag kan visa en bild här, där Severin sitter med smörkniven i högsta hugg och Malla vid sin sida. Kanske har han tagit den med stativ och självutlösare, för det var ganska vanligt förr. Men ibland hade de någon i sällskap, ofta en släkting, som kan ha tagit bilden. 
Severin dog 1947 och Malla 1954. Hon hade sålt Västanfors herrgård till kommunen när hon blev änka. Där kan man nu ännu se hur hon bodde för länge sedan, för hennes barndomshem i den ena flygeln blev museum. 
Severins bilder skänktes alltså till kommunen och finns numera vid Bruksmuseet i Fagersta.

Arne Stråby

Fikapaus är givetvis ett måste! Sivert och Malla Löwenhielm intar medhavd matsäck.
Kategorier LEB Etiketter

Kvällsstunden vecka 24

Foto: IBL Bildbyrå

I mars nästa år fyller den brittiska sångerskan Vera Lynn 100 år. Få, om ens någon, i hennes land har en artistkarriär som i fråga om längd kan mäta sig med hennes. Redan som sjuåring, 1924, började hon uppträda lokalt. Och så sent som för två år sedan kom hon ut med sin senaste skiva. Då var hon 97 år! Men det är som fältartist under andra världskriget som ”dame Vera” har satt sina tydligaste avtryck i underhållningens världshistoria. När hon mötte de allierade soldaterna – helt nära fronten – sjöng hon inte bara för dem ”We´ll Meet Again” och ”The White Cliffs of Dover”, hon satt också vid deras tältsängar och höll dem i handen. Denna levande legend är veckans nöjesprofil.

Mer ur veckans nummer

Den berömda Golden Gate-bron i San Fransisco har vi väl alla sett, åtminstone på bild. Men visste ni att det finns en nästan exakt likadan bro, till på köpet också den röd till färgen, i Portugals huvudstad Lissabon? Från början hette den Salazar-bron, efter landets mångårige diktator, men numera bär den namnet 25 april-bron till minne av den stillsamma revolution som berövade Salazar-regimen makten 1974. Slå upp mittuppslaget i veckans Kvällsstunden, så får ni se hur både bron och andra delar av Lissabon ser ut.

25 april-bron förenar Lissabons södra och norra delar. Den anlades 1996.

Storbritanniens förra premiärminister Margaret Thatcher, ”Järnladyn”, må ha varit en hårding i politiken. Men hon åstadkom mjukare saker också. Som livsmedelskemist på 1950-talet ingick hon i det forskarlag som uppfann mjukglassen. Thatcher och hennes kolleger kom på att om man pumpar in luft i hård gräddglass, så blir den mjuk och krämig även vid frystemperatur. Denna och flera andra faktadetaljer om glassens historia finns också att läsa i veckans tidning.

Mjukglassen blev en succé när den kom på 1950-talet. Och den vi kan tacka för det är faktiskt Margaret Thatcher, då livsmedelskemist.

Och så kan vi konstatera att flyktingförläggningar minsann inte bara är en nutida företeelse i Sverige. Under sommaren 1944 öppnades det i Doverstorp, utanför Finspång, en förläggning med plats för cirka 3 000 flyktingar. Riktigt fylld till sista plats blev den förmodligen aldrig, men säkert är att över 2 500 personer inkvarterades där mellan juli och oktober det året. Totalt lär över 8 000 flyktingar ha vistats tillfälligt på förläggningen under de två år som den var i bruk. I dag finns bara fragmentariska rester kvar av bebyggelsen.

Debatt. Varför är synen så olika på kvinnors och mäns utseenden och beteenden? undrar Inga-Lisa i ett av veckans brev från läsekretsen. Medan män kan ha hårtussar som sticker ut ur både öron och näsborrar, så måste kvinnor noppa bort varje hårstrå som kan tänkas genera. Damskor i storlek 42 och däröver finns nästan inte att få tag i. Medan män anses få ”pondus” av övervikt blir resultatet nästan det motsatta för kvinnor. Och vilken kvinna kan skryta om antalet ”erövringar” i kärlekslivet? 

Var med och debattera allt mellan himmel och jord på Kvällsstundens omtalade insändarsida – Brev från Läsarna!

Förlagan till ”Karl-Oskars och Kristinas” gård rustas

Hela familjen Peterson uppställda utanför gården.
Andrew Peterson 1885.

Nu ska den amerikanska farm som var en av förebilderna till Vilhelm Mobergs utvandrarromaner rustas upp. Den svenske utvandrare som ursprungligen ägde gården skrev utförliga dagböcker av vilka Vilhelm Moberg lät sig inspireras.


Vilhelm Moberg har själv medgett att han under flera månader läst dagböckerna – och det förtar ju inte storheten i hans verk. 
Ingen anser väl att Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga blir sämre av att det fanns verkliga förebilder?


Utvandrade 1850

Men verklighetsbakgrunden har starkt ökat intresset, särskilt i Ydre kommun i södra Östergötland, nära gränsen till Småland. Det var nämligen från Ydre som Anders Pettersson, född den 20 oktober 1818 i Sjöarp, år 1850 utvandrade till Amerikas förenta stater. 
Där mötte han Elsa Ingman och paret fick nio barn, dock inga barnbarn.
Under emigrationen samt under hela sitt liv som utvandrare skrev Andrew Peterson dagböcker. Dessa hittade Vilhelm Moberg i ett bibliotek i staden St Paul när han efter andra världskriget cyklade runt i Minnesota för att hitta bakgrund till sina kommande verk. Dagböckerna hade överlämnats till biblioteket av Andrews barn. 


Minnesota minns Moberg

Moberg och hans romaner är väl ihågkomna i Minnesota. Han står själv staty med sin cykel, liksom Karl Oskar och Kristina. En highway är omdöpt till Moberg Trail och i staden Lindstrom hålls varje sommar Karl Oskar Days.
Nu ska också Andrew Petersons farm lyftas fram mera. Folk från Ydre har redan tidigare år varit där och hjälpt till med upprustningen av de förfallna husen.
Eftersom Andrew och Elsa inte fick några barnbarn gick gården ur släkten när sista dottern Emma dog 1943. 
Men 2013 testamenterades gården till det historiska sällskapet i trakten. Förra året blev alla papper godkända och nu har Carver County Historical Society fått omkring 1,5 miljoner kronor för att rusta upp en lada. Gården ska bli mer tillgänglig för turister. 
Redan nu har det hållits kurser där i hur man rustar upp hus och förbättrar gamla fönster från 1800-talet. En kurs för arkeologer har besökt gården för att se om något kunde hittas i marken.
En läsecirkel möts ute vid gården och läser och pratar om Vilhelm Mobergs böcker. 


Många likheter 

Andrew Peterson-sällskapet i Sverige är i färd med att i bokform sammanställa sin forskning om Andrews dagböcker och likheterna med Vilhelm Mobergs emigrantromaner. 
Boken kommer även att innehålla den amerikanske professorn Roger McKnights doktorsavhandling på samma tema. 
Den som besöker Andrew Peterson-sällskapet i Ydre kan redan nu hitta en liten skrift där 100 likheter nämns.
I till exempel både bokens och verklighetens utvandrarsällskap var det frågan om 16 personer. Andrew får av prästen antecknat i sitt utflyttningsbetyg att han kan katekesen väl. Och det säger prästen i romanen också till Karl Oskar. 
I Andrews dagbok beskrivs hur en begravning till havs gick till på den tiden. Han fick se en sådan begravning. Och Moberg beskriver på liknande sätt hur de emigranter som aldrig kom fram till Amerika fick sin sista vila där ute i Atlanten.
Många fler paralleller mellan Andrews Petersons dagböcker och Vilhelm Mobergs emigrantromaner går att finna, allt från överfarten 1850 fram till och med Sista brevet hem 1898.


Belönats

Ordförande i Andrew Peterson-sällskapet i Sverige är Jan Hermelin på Aggarps gård i Ydre kommun. 
Hans gård ligger bara några kilometer från Sjöarp. Jan Hermelin har gjort flera resor till Andrews gård utanför staden Waconia cirka 50 kilometer sydväst om Minneapolis. Han tycker att husen på gården i Amerika likaväl kunde stå hemma i Ydre – så lik är byggnadsstilen.
Sällskapet har av Ydre kommun belönats med ett kulturstipendium för sitt forskningsarbete om Andrew Petersons dagböcker, omgivningar och samtid.


Har blivit vänorter

Sällskapet har även varit delaktigt i att ideellt renovera Andrews gamla magasin i Minnesota. Det har även inrättat ett museum i Asby gamla skola, mellan Tranås och Österbymo. 
Andrew Peterson-sällskapet samarbetar även med Carver County Historical Society, Vilhelm Moberg-sällskapet samt Vasa Orden av Amerika och Astrid Lindgren-sällskapet. På Andrew Peterson-sällskapets välfyllda hemsida återfinns bland annat en inspelning där Astrid Lindgren berättar om hur hon kom i kontakt med Andrews dagböcker två månader före Vilhelm Moberg!
Kontakterna med Amerika har lett till att Ydre kommun och Carver County har blivit vänorter. I Carver County bor cirka 90 000 personer. Av dessa är många svenskättlingar, så det finns mycket att knyta an till vid besöken sinsemellan.


Lars Sönnergren

Magasinet och fähuset på farmen i Minnesota.
Renoveringsarbete på ladan.

Kvällsstunden vecka 23

Protestmålare

Så här idylliskt, färgglatt och naivistiskt målade Olle Olsson Hagalund. Han skulle med tiden – närmare bestämt på 1960-talet – bli en av våra främsta protestmålare. Utan att egentligen ändra sitt sätt att måla. I Hagalund, den del av Solna där Olle bodde och som gav honom hans konstnärsnamn, ville tidens kommunpampar gå fram med grävskopan för att få plats med betongklumpar där snickarglada träkåkar ännu stod. Olle protesterade, men när han insåg att det inte hjälpte gjorde han allt för att med sina penslar bevara de dödsmärkta idyllerna. Olle satte värde på idyllerna och publiken satte värde på hans konst. Motivet ovan, från Bellmansro på Djurgården, såldes för 1,5 miljoner på Bukowskis.

Mer ur veckans nummer…

Att kalla Maria Christina Bruhn för en riktig krutgumma är kanske klyschigt i överkant. Men en kanonidé kläckte hon i alla fall. Det var nämligen hon, tapetmakerskan, som kom på hur de bäst fungerande karduserna skulle vara beskaffade. För detta fick hon sent om sider en belöning av Kungliga Vetenskapsakademien. Och vad är då karduser? Jo, en tygpåse som innehåller en drivladdning för att få fyr på kanoner…

Karduser
Tre karduser av olika storlekar, samt en klustergranat.
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″][/su_divider]
 

Såg ni Jens Linds dokumentärprogram i tv om simhopperskan Greta Johansson – hon som blev Sveriges första kvinnliga OS-guldmedaljör och senare emigrerade till USA för att förena sig med den manlige simhoppare som hon blivit förälskad i under Stockholkmsolympiaden 1912? Om ni missade programmet eller har glömt detaljerna, så har ni i veckans nummer av Kvällsstunden chansen att ta del av hennes fascinerade livsöde, präglat av både framgång och livslång kärlek. Greta Johansson är veckans sportprofil.

Greta Johnsson
Greta Johansson 1912, året hon tog guld vid OS i Stockholm.

Greta_svt
Ur SVT:s Jens Linds dokumentär om ”Guld-Greta”. Klicka på bilden för att komma till filmen.
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″][/su_divider]
 

Nauru, en liten ö i Söderhavet är världens tredje minsta stat (efter Vatikanstaten och Monaco). På de mycket måttliga 21 kvadratkilometerna bor där bara drygt 13 000 invånare. Över 90 propcent av dessa lider av övervikt eller fetma, och ingenstans på jorden är andelen diabetiker så hög som där. Genom en hårdexploatering av öns fosfattillgångar blev Nauru snabbt en av världens rikaste stater. Men rovdriften i kombination med ekonomiskt vanstyre har på ännu kortare tid lett till att landet nu hör till de allra fattigaste.

Nauru
Den lilla ön Nauru gick på kort tid från att vara en av världens rikaste stater till den fattigaste…
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″][/su_divider]
 

Debatt. Den flitige insändarskribenten Rune Jönsson är just nu inbegripen i en het debatt om Noas ark och huruvida den bibliska berättelsen är trovärdig eller ej. Men det är inte det enda ”himmelska” som Rune tvivlar på. Han är minst lika kritisk till våra dagars rymdforskning. Den är dyr och av tveksam nytta för den absoluta majoritet av världsbefolkningen som inte har forskningen som sitt levebröd.
Var med och debattera allt mellan himmel och jord på Kvällsstundens omtalade insändarsida – Brev från Läsarna![su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″][/su_divider]

Kvällsstunden vecka 22

Open Art - Anton Hjärtemyr

Jättelika popcorn på en rosafärgad asfaltgata, det var vad hundratusentals besökare på konstutställningen Open Art i Örebro fick se förra sommaren. Popkonst i ordets rätta bemärkelse. Och populär har denna konstbiennal verkligen blivit bland både hemma- och bortapubliken i Närkes största stad. Vartannat år – nästa gång 2017 – hissar den upp besöksstatistiken till jämförelsevis oanade höjder och sätter Örebro på världskartan. Konstnärer från hela världen vill vara med och konstälskare från hela världen vill komma och se. Men Närke – veckans landskap i Kvällsstunden – har också annat att bjuda på. Till exempel finns där, i den lilla orten Pålsboda, världens största samling av Volkswagenbubblor.

 

Mer ur veckans nummer…

På måndag inträffar Sveriges nationaldag, eller som den hette förr: Svenska Flaggans Dag. Detta flaggfirande som upphöjts till nationaldag firar just i år sitt 100-årsjubileum. Äldre än så är det faktiskt inte. Det var en grosshandlare vid namn Nils Ljunggren som kom med idén att vår blågula fana borde firas den 6 juni varje år, dels till minne av Gustav Vasas val till kung den 6 juni 1523, dels till minne av 1809 års regeringsform, vars undertecknande ägde rum samma datum.

sveriges-flagga
På måndag firar vi nationaldagen. Men varför?
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]
 

Blommor är inte bara vackra att titta på och allmänt trivselbefrämjande. En del av dem kan också vara bra för inomhusluften. De både renar och fuktar densamma. Guldpalm, gerbera, fredskalla och paradisträd är exempel på krukväxter som är extra bra för det rumsliga klimatet. De kan också minska den statiska elektriciteten. Det är därför som det är bra att ha en grön växt i närheten av skrivbordet. Men för att uppnå bästa effekt måste man se till att hålla växterna dammfria och välskötta. Damm på bladen minskar nämligen luftreningsförmågan.

Luftrenare
Gerbera och fredskalla – rena lutrenarna!
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]
 

Som bekant är det skottår i år. Det märktes då februari fick en extra dag. Och det kommer senare i sommar att märkas i form av en sommarolympiad, närmare bestämt i den brasilianska kuststaden Rio de Janeiro. Mindre vanligt numera är att folk skickar särskilda skottårskort till varandra. Förr var sådana vanligt förekommande i handeln. Särskilt flitig att teckna skottårskort var konstnärinnan Hedvig Rosendahl. Hennes motiv kretsade ofta kring den gamla seden att låta kvinnor fria på skottdagen.

Skottårskort
Förr var det vanligt att man skickade skottårsvykort till varandra
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]
 

Debatt. Ishockey är inget vanligt debattämne på Kvällsstundens insändarsidor. Men den här veckan händer det. Om det ringa intresset bland våra mest namnkunniga hockeyproffs att ställa upp i landslaget skriver kritiskt signatuten ”Landet som icke längre är”. Signaturen tycker att NHL-proffsen uppvisar ”en skamligt usel inställning gentemot det land utan vars hjälp de aldrig nått sina framgångar”.
Var med och debattera allt mellan himmel och jord på Kvällsstundens omtalade insändarsida – Brev från Läsarna![su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]

Kvällsstunden vecka 21

Saltkråkan

Känner ni igen folket på bilden? Kanske inte. Men huset då? Jo, men visst är det Snickargården, familjen Melkerssons sommarparadis i Astrid Lindgrens succé Vi på Saltkråkan! I verkligheten heter skärgårdsön Norröra, inte Saltkråkan. Och gården heter Skaten och har ingenting med någon snickare att göra. De som äger fastigheten i dag, och som har det så skönt i trädgårdsmöblemanget, heter Eriksson och är en syskonkvartett. Deras släkt har ägt stället sedan början av 1800-talet. När Melkerssons i tv-serien kom till gården hade den ett renoveringsbehov som ”farbror Melker” näppeligen var skickad att ta sig an. Nutidens ägare har uppenbart lyckats
betydligt bättre. I Kvällsstunden denna vecka får vi följa med tillbaka till Saltkråkan och se hur livet där ter sig idag. En hel del har ju så klart förändrats men mycket är sig också likt…

 

Mer i veckans nummer

Att sjunkna fartyg bärgas hör vi ju talas om lite då och då. Men att man också kan lyckas få sjunkna städer att komma upp till ytan igen, det är sannerligen inte särskilt vanligt. I veckans Kvällsstunden kan vi ändå berätta om just ett sådant fall. Det handlar om två stora handelsstäder vid Nilens mynning som försvann ner i Medelhavet omkring år 700 efter Kristus. Bärgade föremål från dessa båda städer visas nu på British Museum i London, vilket Michael Dee skriver om.

Thonis-Heracleion - Canopus
Utvalda föremål från de sjunkna medelhavsstäderna Thonis-Heracleion och Canopus bärgas och kan numera beskådas på The British Museum i London. Foto: ©Franck Goddio/Hilti Foundation
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]
 

På ett helt annat museum, nämligen Bygdemuseet på Ornö i Stockholms södra skärgård, visas i sommar vävar av den framstående textilkonstnärinnan Anna-Greta Jimmerholt. Anna-Greta, som gick ur tiden 2007 vid 86 års ålder, hörde till Ornös fasta befolkning sedan 1960-talet och skapade vid sin vävstol bilder från skärgården med stor känslighet för det havsnära ljusets många olika dagrar. Hur hon arbetade och med vilken omsorg hon valde tygmaterial för att få fram de rätta skiftningarna berättar Nils-Eric Björsson.

Anna-Greta Jimmerholt
Anna-Greta Jimmerholt skapade sina skärgårdsmotiv vid vävstolen.
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]
 

Den här veckan presenteras också ytterligare en känd 90-åring, nämligen prästen, författaren och journalisten Rune Pär Olofsson. Vår medarbetare Jörgen Dicander tecknar ett porträtt av den mångsidige kulturmannen, baserat på ett flertal intervjusamtal från de senaste tio åren. Rune Pär växte upp i småbrukarfamilj på Gotland, men kom att verka nästan uteslutande på fastlandet: i Sigtuna, Stockholm, Östra Ryd, Smedjebacken, Hosjö och Falun, hela tiden med sina olika yrken i ett fruktbart växelbruk.

Rune Pär Olofsson
Rune Pär Olofsson, präst och författare, fotograferad 1968. Foto: IBL bildbyrå
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]

Ett vanligt bankbesök

Hur det kan gå till när man besöker sin bank – i den mån ett sådant besök över huvud taget är möjligt att få till – beskriver signaturen Håkan i ett av veckans Brev från läsarna. Han till och med brister ut i poesi för att ge sina synpunkter till känna…

[su_row][su_column size=”1/2″]
Det var härom dan,
då vi måste bilens tank fylla,
och så måste vi till stan
för maten var slut på vår hylla.

Då slog mig tanken,
då vi till staden kom,
vi måste ju till banken,
för vår plånbok den är rätt tom.
Klockan var mycket, över nio,
detta går nog fort,
då vi läser på dörren, öppnar klockan tio,
men välkomna, alla ni som har kort.
Klockan blev tio, då in vi steg,
till bankiren som på oss blängde,
min fru hon så vackert neg,
medan tyst jag dörren stängde.
Jo min nådiga herre,
där bakom er glasiga bur,
vi har länge gnidit och sparat,
och vi vet knappast hur,
vi era amorteringar och räntor vi har kunnat klarat.

[/su_column][su_column size=”1/2″]

Men vi tänkte att ta ut lite slantar,
för att inhandla lite varor på Ica,
där vi även våra burkar pantar,
som brukar räcka till en fika.

Varför kommer ni då till oss och stör,
pengar kan ni ju taga ut där,
vi har minsann annat vi gör,
tack, inga småsparare här.
Nu har nya tider tagit vid,
nej nu lämnar vi ej pengar till mat,
till sådant har vi inte längre tid,
så var god leta reda på någon automat.
För i dag sorterar vi pärmar,
där vi alla våra bonusar samlar,
till många av våra fallande skärmar,
som sedan ut till oss ramlar.
Så gå ut ur vår port,
var snäll och stör oss ej mera,
det går bra att skaffa kontokort,
eller gärna flera!

[/su_column][/su_row]

Kvällsstunden vecka 20

GoaGunnar
Goa Gunnar njuter av pensionärslivet – i Indien. Foto: AnnCi Larson

Med sanden mellan tårna stortrivs Gunnar Roos i Goa i västra Indien när det är kallt och snögloppigt i Sverige. Alla vinterhalvår njuter han som pensionär av den indiska hettan. När det sedan blir sommar här uppe i Norden kommer han hem och tar del av värmen här. De senaste åtta vintrarna har Gunnar varit trogen denna sin favoritplats vid Arabiska havet, där stranden är runt två och en halv mil lång. Han har räknat ut att han går där – barfota – mellan 120 och 130 mil per år. Det händer också att han sätter sig på sin scooter med kameran i bagaget. Ute på den indiska landsbygden hittar han ofta spännande människor och motiv att fotografera. Att läsa tidningar är ett annat stort intresse och han ser noga till att få Kvällsstunden skickad till sig.

 

Mer i veckans nummer

Människor på flykt undan krig och fattigdom är sannerligen inget nytt, vare sig här i Sverige eller i den övriga världen. Sven-Åke Henriksson levererar i veckans Kvällsstunden en genomgång av stora flyktingströmmar i historien. Han börjar med morernas flykt från Spanien till norra Afrika på 1500-talet, fortsätter med folkvandringarna som följde under Balkankrigen, efter ryska revolutionen, efter Indiens och Pakistans delning, efter staten Israels grundande, efter folkmordet i Rwanda, efter militärkuppen i Chile, efter Vietnamkriget, Ungernrevolten, juntakuppen i Grekland – och så vidare…

Vita bussarna
Flyktingar ombord på färja. Folke Bernadottes expedition med de Vita bussarna. Ankomst till Sverige via Helsingborg och Malmö. Foto: Gullers, K W, Nordiska museet
[su_divider top=”no” size=”1″][/su_divider]
 

55 år efter sin död lever fortfarande minnet av FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Under nästa år kommer det dessutom att göras en spelfilm om Hammarskjölds liv, med Mikael Perbrandt i huvudrollen. Regissör blir dansken Per Fly, som tidigare bland annat gjort den uppmärksammade filmen om jazzsångerskan Monica Zetterlund.

Dag Hammarskjöld
Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreteare mellan 1953 och 1961, då hans plan kraschade i nuvarande Zambia. Nu blir hans liv – och död – film.
[su_divider top=”no” size=”1″][/su_divider]
 

Svenska Dagbladets bragdmedalj är i konkurrens med Jerringpriset det idrottspris i Sverige som åtnjuter den högsta prestigen. Bragdsmedaljen utdelades första gången 1925, och då till häcklöparen Sten Pettersson, Sten-Pelle även kallad. Denne tidige löparfantom är fortfarande världsunik i ett avseende. Han är nämligen den hittills ende i världen som samtidigt har innehaft världsrekordet på både 110 och 400 meter häck. Sten-Pelle är veckans sportprofil i Kvällsstunden.

Sten-Pelle
Sten ”Sten-Pelle” Pettersson, levde för idrotten.
[su_divider top=”no” size=”1″][/su_divider]

”Är vi så dumma?”

Telefoner i skolan

”Hur kan man vara så dum i huvudet att man inte ser vad det beror på att de svenska skolornas resultat faller? Är det verkligen så illa att svenskarna är jordens dummaste folk?”
Så skriver Ingvar Håkansson på Kvällsstundens insändaravdelning Brev från läsarna denna vecka. Han fortsätter:
”Vad jag vet är Sverige det enda land där det inte är förbjudet att använda telefonen i bilen när man kör. Det är också tillåtet att ha med sig telefonen i skolan. Är det så konstigt att resultatet av lärandet blir dåligt när tiden går åt till att kolla så att man inte missar något i telefonen? Varför? Går det inte att få stopp på dumheterna?”

Vad tycker du? Kommentera gärna nedan.

Kvällsstunden vecka 19

Dagmar
Dagmar Ebbesen , 1891-1954 , svensk skådespelerska som ofta spelade roller som det eviga hembiträdet. Här i rollen som hembiträdet Hilda i filmen ”Skolka skolan” från 1949. Foto: Sjöberg bildbyrå.

I de äldre tider då kvinnornas ord inte tillmättes sin fulla betydelse i politik och samhälle, framträdde skådespelerskan Dagmar Ebbesen med myndig röst och förståndiga ord i otaliga filmroller som hembiträde. Hembiträdet i Dagmars gestaltningar brydde sig inte om sin underordnade ställning. Tvärtom var det närmast en regel att hon satte sig upp mot båda höga herrar och uppnästa herrgårdsfruar. Som stolt hembiträde visste hon nämligen hur det egentligen stod till med saker och ting. Och stod det inte till på det rätta sättet, så drog hon sig inte för att på eget initiativ ställa sakerna till rätta. På det viset gjorde Dagmar Ebbesen genom sitt skådespeleri en tidig feministgärning. Privat levde hon däremot stillsamt och tillbakadraget.

 

Mer i veckans nummer

Carl Gustaf Gunnar Svensson, gemenligen kallad Calle Sven, var en märklig man. Han ägde en råstyrka som få. I jubileumsolympiaden i Aten 1906 deltog han i både tyngdlyftning och dragkamp, med ett bronsresultat i den sistnämnda grenen. Vid sidan av tävlingsbanan var en av hans specialiteter att lyfta sex personer ovanför sitt huvud och sedan promenera 15 steg med sin nästan 450 kilo tunga börda. Även en häst med ryttare lyckades han lyfta från marken. Calle Sven är veckans sportprofil.

Calle Sven
Calle Sven både tävlade och uppträdde.
[su_divider top=”no” size=”1″]
 

Namnet Herman Bergman kanske inte säger så mycket för dagens svenskar. Men inom sitt yrke, att gjuta konstverk, hörde han till de allra främsta i landet. Bergmans konstgjuteri, som han grundade 1895, är fortfarande verksamt. En dotter till Herman Bergman, Astri, blev ett stort namn som skulptris och kom att bli ännu mer känd som hustru till författaren och trubaduren Evert Taube och som mamma till den ännu aktive skådespelaren, sångaren och gitarristen Sven-Bertil Taube.

Herman Bergman
Konstnären Herman Bergman. Bild Stockholms stadsarkiv.
[su_divider top=”no” size=”1″]
 

Ett vanligt påstående är att humlorna inte kan flyga, men att de inte vet om det och därför flyger i alla fall. Den lustifikationen har dock inte längre något vetenskapligt stöd. Nu har forskarna nämligen lyckats lista ut hur det är möjligt för de klumpiga humlorna att flyga med sina korta vingar. Fenomenet kallas ”fördröjd vikning” och hänger ihop med att humlevingarna är böjliga och därför kan skapa luftvirvlar som lyfter insekten. Ett annat faktum är att humlorna i världen stadigt minskar i antal, något som kan få katastrofala följder om trenden håller i sig…

Humla
Humlan, en svensk sommarsymbol.
[su_divider top=”no” size=”1″]

Du är på väg att logga ut.
Vill du fortsätta?

Just nu har du inga aktiva prenumerationer på E-TIDNINGEN eller TALTIDNINGEN.
Välj ett alternativ nedan för att köpa och aktivera önskad digital prenumeration av Kvällsstunden.

Saknar du ett webbkonto? Du skapar enkelt ett kostnadsfritt konto härifrån.